Förvillelser: berättelse

Förvillelser av Hjalmar Söderberg
Förvillelser av Hjalmar Söderberg

Tomas Weber är på väg ut i vuxenlivet. Han har precis slutfört sin kandidatexamen och ett eget liv, ett eget hem, är inte långt borta. Han har också börjat träffa en tjej som han är förälskad i. De träffas i hemlighet och båda är fyllda av lust och längtan. Att hålla på sig är inget som varken han själv eller flickan, Märta, tar hårt på. Samtidigt träffar Tomas en flicka från en helt annan samhällsklass; i en handskbutik träffar han Ellen. Och han blir handlöst förälskad även i henne.

Genom en sommar i Stockholm får läsaren följa Tomas och hur han, ung och dum, kastas mellan starka känslor, likt en pubertal tonåring faktiskt. Det är också sommaren då han frekventerar stadens uteliv och betalar med pengar som han inte har – och till slut inte kan låna sig till heller. Och låna av sin pappa vill han inte, han som är på väg att bli vuxen.

Förvillelser är Hjalmar Söderbergs debutroman från 1895. Den fick ett blandat mottagande. En kritiker var särskilt avigt inställd och skrev ner boken totalt och tyckte att den var omoralisk. Såhär 2016 är det lite svårt att förstå vad med den här boken som skulle vara så himla vågat. Det finns inte direkt en massa explicita sexscener eller något åt det hållet. Däremot är det såklart lite moraliskt förfall över både kärleksaffärerna och pengabesvären.

För mig är det ingen upprörande bok. Däremot är det alltid fint att få ta del av Hjalmar Söderbergs avskalade och precisa språk och att få följa med i Tomas trevande och klumpiga steg in i vuxenlivet. Det är mycket känslor och Söderberg är som vanligt mycket skickligt på att fånga dem. I den här boken uppskattar jag också särskilt mycket skildringen av livet i Stockholm. Det är nästan som att Stockholm är en av huvudpersonerna i boken. Söderberg har lyckats fånga hela stadens själ och puls på ett imponerande sätt och såhär dryga 100 år senare är det extra spännande att få smaka på lite historiskt Stockholmsliv.

För den som är intresserad av Hjalmar Söderberg och hans författarskap kan jag särskilt rekommendera den nyutgåva från Lind & Co som jag själv har läst. Jag köpte den på bokrean för ett antal år sedan och nu ångrar jag faktiskt att jag inte köpte alla titlar i serien. Det här är nämligen en mycket trevlig utgåva med rikligt med fotnoter och kommentarer som sätter boken i ett sammanhang, förklarar personer och miljöer och verkligen adderar mycket till berättelsen. Tack vare kommentarerna och fotnoterna kan jag t.ex. lära mig att många av bokens karaktärer också återfinns i andra berättelser som Söderberg har författat och nu blir jag såklart lockad att läsa. Det är otroligt roligt med författare som plockar upp och återanvänder karaktärer och utvecklar dem i flera berättelser.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill smaka på hur Stockholm såg ut för dryga 100 år sedan och följa en vilsen man på väg ut i vuxenlivet.

Betyg: 4+ handskar av 5.

Förvillelser av Hjalmar Söderberg
Förvillelser av Hjalmar Söderberg

Citerat ur Förvillelser

”Tomas drev omkring.

Solen var redan borta, och det började skymma.

Gustav Adolfs torg låg folktomt och ödsligt. Över slottet mörknade den östra horisonten till ett allt tätare och djupare gråviolett. Det var en av dessa underligt tysta och förstämda stockholmska vårkvällar, då kaférnas alla orkestrar förstummas på ett ögonblick, som på en vink av någon dold taktpinne, och flanörernas ström med ens runnit ut och blivit borta i sidogator och portiker. Och mitt i stadens centrum kan man en lång minut stå ensam och förvånad och lyssna till ljudet av en vagn, som rullar någonstädes på flera gators avstånd, eller man kan undrande se ut över torget och låta ögonen följa de människoskuggor, vilka tyst och rätlinjigt glida fram genom skymningen som på ett osynligt snöre.”

Om Hjalmar Söderberg och Förvillelser

Hjalmar Söderberg (1869-1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av Stockholm. Senare i livet kom han också att bo tidvis i Köpenhamn. Mellan 1899 och 1917 var han gift med Märta Söderberg. Äktenskapet var mycket olyckligt och finns skildrat i boken Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof, skriven av Johan Cullberg och Jan Sahlin 2014. Från 1917 och fram tills hans död levde Söderberg med sin andra fru, Emelie Voss.

Utgivningsår: 1895 (första utgåvan, Bonniers), 2012 (den här utgåvan, Lind & Co).
Redaktion: Bure Holmbäck, Björn Sahlin.
Antal sidor: 285.
ISBN: 978-91-85801-35.
Ingår i: Samlade skrifter.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”En solig aprildag kliver Tomas Weber ut från en affär i Stockholm med ett par nyinköpta handskar. Hans tankar dröjer sig kvar kring det vackra butiksbiträdet och möjligheten till förälskelse tycks ligga som ett löfte i det strålande vårvädret. Men allt eftersom försommaren övergår till senhöst står det klart att löftet är brutet.

Tomas tillvaro saknar mening och mål. Han driver omkring i staden och stannar allt oftare till på Rydbergs bar. Med ett vapen i handen försvinner hans sista ungdomliga drömmar.

Förvillelser var Hjalmar Söderbergs debutroman och när den för första gången utkom 1895 möttes den av flera kritiska röster som bland annat ifrågasatte den bristande moralen i texten. Boken innehåller en erotiskt laddad skildring men utgör samtidigt ett livsåskådningsdokument och en livfull och underhållande berättelse om den tidens Stockholmsmiljöer. Med sin eleganta stil och sin säkra berättarteknik har Söderbergs debut förblivit oändligt mer levande än de flesta andra romaner från 1890-talet.

Med de två volymerna Den allvarsamma leken och Förvillelser inleder Lind & Co vintern 2012 en ambitiös utgivning av Hjalmar Söderbergs samlade verk. För första gången kommer nu hela hans författarskap att presenteras, vederhäftigt kommenterat och med generösa noter. Det är ett drömprojekt både för förlaget och för de många läsare som här inte bara kan återfinna alla de välbekanta mästerverken utan också får möjlighet att upptäcka texter som aldrig inkluderats i tidigare samlingsutgåvor. För serien ansvarar Söderbergs levnadstecknare Bure Holmbäck och förlagsredaktör Björn Sahlin.”

Historietter

Det var inte så länge sedan jag lyssnade på Hjalmar Söderbergs Pälsen, men nu har jag lyssnat på ännu mer av denna fantastiska författare. Den här gången har jag lyssnat på utvalda Historietter, upplästa av Krister Henriksson. Förutom noveller från boken Historietter (1898) finns här den helt fantastiska novellen Kyssen ur novellsamlingen Det mörknar över vägen (1907). Jag vet ingen författare som Hjalmar Söderberg. Varje gång jag läser eller lyssnar till hans verk slås jag över vilket språk han har. Trots att hans böcker kom ut för ungefär 100 år sedan känns de på sätt och vis mer språkligt fräscha än det mesta som ges ut idag. Här är allt noga avvägt och varenda ord är det perfekta ordet för att bygga upp rätt stämning. Allt är perfekt. Perfekt och vackert. I ett informationssamhälle där vi hela tiden blir överösta med texter från tidningar, böcker, bloggar, webbsidor känns det oerhört befriande att ägna tid åt att läsa (eller lyssna till) något sådant här. Det här är litteratur där det känns att författaren har haft en tanke och faktiskt har spenderat tid med att bygga upp det han vill berätta. Jag tvivlar i och för sig inte på att alla författare har en tanke med det de skriver, men det är sällan jag faktiskt reflekterar över att det är något speciellt med berättandet i en bok. Söderberg är i alla fall speciell för mig. Jag ska nog läsa om Den allvarsamma leken snart. Historietter är en liten ljudbokpärla, där Krister Henriksson läser valda historietter, noveller, av Hjalmar Söderberg. Uppläsningen är bra och varierad (ibland viskas partier fram!) och passar bokens stämning. För den som vill läsa några historietter finns det en elektronisk utgåva (under framställning) hos Projekt Runeberg.

Pälsen

Det var inte igår jag lånade ljudboken Pälsen på biblioteket, men det har dröjt fram till nu innan jag lyssnade på denna lilla pärla till novell. Om ni undrar varför lyssningen har dröjt så länge kan jag tala om att det beror på att skivorna var ondsint kopieringsskyddade och inte gick att kopiera över till en mp3-spelare. Fy för sådant!

Pälsen är en sorgsen liten novell av min favorit, Hjalmar Söderberg. Den handlar om en ömklig doktor, doktor Henck, som får sin överrock förstörd när han råkar bli påkörd. Han får då låna en päls av en vän som han är på väg till för att låna pengar av. En päls är något han själv inte har råd med, men när han nu har en på sig lättas hans tunga sinne. Tankarna om hans sviktande hälsa, hans inte så lyckliga äktenskap och hans ekonomiska bekymmer ersätts med mer positiva känslor och ett ökat självförtroende. De goda känslorna försvinner dock när han kommer hem och hans fru förväxlar honom med någon annan. Söderberg gör det tydligt att en päls, liksom ett rikt och lyckligt liv i societeten inte är något som kan bli verklighet för alla. Det är en väldigt melankolisk novell och med Söderbergs perfekta språk och berättande. Jag kan verkligen rekommendera den, liksom jag gärna rekommenderar annat av denne författare.

 

Doktor Glas

Doktor Glas håller alltid hårt på sin plikt som läkare och går aldrig förbi reglerna, men när den söta fru Gregorius ber honom om hjälp kan han inte säga nej till att hjälpa henne, trots att det hon ber honom om kräver att han ljuger för hennes man. Hennes man är pastor och det fru Gregorius ber doktor Glas om är att han ska försöka få pastor Gregorius att hålla sig ifrån henne om nätterna, för hon finner sin man så hemskt motbjudande och i hemlighet längtar hon efter en helt annan man. Doktor Glas, som själv tycker att pastor Gregorius är högst obehaglig och tycker att det är förförligt att den gamla karlen har gift sig med en sådan förtjusande kvinna som fru Gregorius, har inga problem med att tala om för pastorn att han på grund av fruns underlivsproblem och hans egna dåliga hjärta absolut måste se till att han och frun sover i skilda sängar framöver. Innerst inne har dock Doktor Glas fler funderingar på hur han ska kunna hjälpa fru Gregorius undan det fängelse till förhållande hon har hamnat i. Han vill mörda pastor Gregorius. Ja, han ser det nästan som om han skulle ha gjort världen en tjänst om han fick bort den obehagliga pastorn.

Intrigen är liknande den i Thérèse Raquin av Zola. Här avhandlas frågan om det någonsin är rätt att döda en annan människa och läsaren får ta del av doktor Glas ångest och moraliska funderingar. Språket är dock totalt annorlunda mot det i Zolas roman. Till skillnad från i Thérèse Raquin finns här inga onödigt ingående beskrivningar, istället skriver Hjalmar Söderberg med ett språk som är rikt i sin enkelhet. Man kommer verkligen doktor Glas inpå livet och ser hans ensamhet och hans grubblande framför sig. Det går nästan inte att göra annat än att känna sympatier för honom trots det han planerar att göra mot pastorn. Paston själv är verkligen en bakgrundsperson, som man som läsare får veta märkligt lite om. Historien handlar dock varken om Gregorius eller det planerade mordet av honom utan om vad som händer i doktor Glas. Mycket välberättat och läsvärt!

Den allvarsamma leken

Den allvarsamma lekenJag älskar titeln till den här boken! För vad är kärleken om inte en lek och vad är inte allvarligare än kärleken? Ironiskt nog tar inte alla personerna i den här boken kärleken på så stort allvar. Tvärtom är det så att personerna i den gifter sig av helt andra anledningar än att de är just kära. Så kommer det sig att Lydia och Arvid inte får varandra, trots att de hade en förälskelse när de var unga. Lydia gifter sig nämligen med en rik och tråkig man och när Arvid gifter sig blir det mer eller mindre av en olyckshändelse.

Så går åren. Av en slump kommer dock Lydia och Arvid så småningom att träffas på nytt och de inleder ett komplicerat förhållande, som såklart måste hållas hemligt.

Det här låter som en sådan där Romeo och Julia-historia, som jag är allergisk mot, men den här boken är mycket, mycket bättre och mer trovärdig än så eftersom den, härligt nog, inte är ett dugg förutsägbar.

Den allvarsamma leken är helt enkelt en annorlunda kärleksroman. Det som förvånar mig mest är att den är så fri från klyschor om hur män och kvinnor är i relationer. Lydia framställs inte alls som ett sådant våp, som kvinnor i kärleksböcker i allmänhet gärna framställs som. Arvid är heller inte den känslokalla machomannen utan är tvärtom den som kanske visar mest känslor och som därför blir lättast att känna sympatier med.

Med tanke på att den här boken kom ut första gången år 1912 känns boken överraskande modern. Visserligen är boken skriven på äldre svenska, men dialogerna känns ändå fräscha och boken berättas på ett spännande sätt. Dessutom är den mer än bara en lite småtragisk kärlekshistoria – bitvis är det här en humoristisk bok.

Oftast är jag lite skeptisk när det kommer till att läsa klassiker, men Den allvarsamma leken är allt annat än en dammig och svårläst klassiker. Det här är en fantastisk bok, väl värd att läsas. En av mina absoluta favoritböcker!

I korthet

Rekommenderas för: Alla som vill läsa en tidlös klassiker om kärlek, livet och att längta bort.

Betyg: 5 klappande hjärtan av 5.

Citerat ur Den allvarsamma leken

”En morgon i april fick Arvid Stjärnblom ett brev.

Han kände genast igen Lydias handstil på kuvertet och slet upp det med feberhast. Det innehöll bara ett enda litet pappersblad. På ena sidan hade hon ritat ett litet slättlandskap med blyerts – ett höstligt slättlandskap med nakna pilskelett och speglades i ett stilla vatten, en tung himmel med lågt drivande skyar och en flock av sträckande flyttfåglar…

Och på baksidan var det skrivet, också med blyerts:

”Ud vil jeg, ud, o saa langt lang langt.”

Intet annat. Intet mera.

Han stod undrande med det lilla bladet i handen. Vad var det hon ville säga honom med det? Han kände att det var något särskilt. Men vad?

Hade hon några resplaner?

”Ud vil jeg, ud o saa langt langt langt”…

Nej, han kunde inte gissa hennes mening. Men det lilla bladet lade han in i sin annotationsbok.”

Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg

Om Den allvarsamma leken och Hjalmar Söderberg

Hjalmar Söderberg (1869-1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av Stockholm. Senare i livet kom han också att bo tidvis i Köpenhamn. Mellan 1899 och 1917 var han gift med Märta Söderberg. Äktenskapet var mycket olyckligt och finns skildrat i boken Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof, skriven av Johan Cullberg och Jan Sahlin 2014. Från 1917 och fram tills hans död levde Söderberg med sin andra fru, Emelie Voss.

Utgivningsår: 1912 (första utgåvan, utgiven av Bonniers), 2005 (utgåvan på den översta bildern, Bonniers), 2011 (pocketutgåvan på den nedre bilden, Bonnier pocket).
Antal sidor: 314.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”»Mig får du älska på ett hedniskt vis!« säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar. Den allvarsamma leken är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm.”