Bokklubbens funktion

I veckan har jag varit på bokklubbsträff med jobbets bokklubb. Det är ett trevligt lunchmöte som vi har några gånger i halvåret. Upplägget är som så att vi diskuterar helt kort vad vi har läst sedan sist och sedan tipsar vi om nya böcker. Av någon obegriplig anledning följer sedan en omröstning där man har två röster var och då brukar 2-4 böcker ramla ut som ”vinnare”. Sedan läser folk lite vad som helst, eller inget, tills nästa gång. En gång i tiden var jag flitig med att föreslå böcker, men jag har kommit av mig. Jag insåg efter ett tag att jag alltid tog någon random bok som jag hade hemma och om jag ändå bara ska läsa det jag har hemma så faller ju lite av poängen med en bokklubb bort. Jag vill ju gå dit och få lite tips!

Jag blir överöst av pressutskick och nyhetsbrev från en stor del av de större svenska förlagen och dessutom följer jag massor av bokhandlare och förlag på Facebook, Twitter och Instagram. Utöver detta läser jag bokbloggar i skaplig mängd och läser DN:s kultursidor från pärm till pärm (inte för att en tidning har pärmar, men ni förstår säkert ändå). Jag ser Babel på SVT, prenumererar på typ 10 litteratur- och kulturpoddar, läser Vi läser, bokcirklar med bokcirkeln Picket & pocket… Jag saknar inte boktips, om man så säger. Ärligt talat har jag bra koll på vad som är aktuellt, vilka böcker som är snackisar, vilka som älskas av kulturskribenterna, vilka som säljer som smör, vilka som skickas ut i talrika mängder till bokbloggare.

Men jag har insett att bokklubbens tipsfunktion inte är så obetydlig ändå. Välbekanta favoriter som Att föda ett barn eller Jag heter inte Miriam kan dyka upp helt plötsligt, när snacket om dem har tystat i alla andra medier och man har hunnit glömma att man ville läsa dem. I bokklubben kan det också dyka upp väldigt specialiserade tips, t.ex. ”gillar ni nördig sci-fi med mycket detaljer? då borde ni läsa…”. Sedan kommer det tips om böcker som jag aldrig har hört talas om någon annanstans, åtminstone inte tillräckligt ofta för att det ska sticka upp ur bruset. Oskuldens museum (en älsklingsbok), Ögonblicket och Systerland är tre snabba exempel på riktigt bra böcker som jag troligast aldrig hade läst om jag inte hade hört talas om dem i bokklubben.

Nu har jag fått tips om dessa två:

Fyren mellan haven - M.L. Stedman Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang

. Jag har inte hört talas om någon av böckerna någon annanstans. Det känns faktiskt riktigt spännande! Utan bokklubben skulle jag nog bara läsa sådan som tidningar och bloggare redan har tyckt en massa saker om. Ibland måste man läsa något som är lite mer av ett wild card.

Kommentarer

6 svar till ”Bokklubbens funktion”

  1. Härligt med boktips utanför toplistorna!

    1. Ja, verkligen! Det finns många bra böcker som har svårt att nå ut i bruset. Det finns så fruktansvärt mycket böcker där ute och mycket handlar ju om PR liksom.. Jag kan även märka att det är samma böcker som ältas i medierna om och om igen. Jag lyssnar på Lundströms bokradio på lördagarna och allt som oftast har de exakt samma gäster i studion som sedan är i SVT:s Babel på söndagen..

  2. Hönan som drömde… är ganska gullig!Ibland fick jag dock den där känslan av att det märktes att den var översatt från engelska och inte originalspråket, om du hajar? Den var lite stolpig emellanåt, men helt okej. Ända sedan du skrev om Oskuldens museum för några dagar sedan har jag känt ett otroligt sug efter den att jag funderar på att låna hem den från biblioteket trots att jag egentligen borde läsa annat. 🙁 / 🙂

    1. Åh, trist med översättningen! Jag har inte läst så många böcker som har översatts i två steg, så att säga. Men jag anar vad du är ute efter.. Det där med översättningar är verkligen en konst och det är nog inte så lätt att översätta ett språk som är så långt från svenskan och att också översätta en annan kultur till något begripligt. Jag lyssnade på Yukiko Dukes sommarprat (eller om det var en intervju i något annat sammanhang; kommer inte ihåg) och det var verkligen intressant att höra om hur hon hade jobbat med att översätta Haruki Murakami från japanskan. Någon gång hade hon frågat typ ” är det här ordet rött eller blått?” och fått svaret ”lila”. Det finns många nyanser i språket..

      Roligt att jag inspirerat någon att läsa Oskuldens museum! 🙂 Jag tyckte verkligen, verkligen om den. Hoppas att du gillar den. När du får tid att läsa. 😉

  3. Härligt med bokklubbar! Tack för att du delar med dig av lite boktips!

    1. Ja, bokklubb är kul! Roligt att du gillar mina tips. 🙂

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.