Dorian Grays porträtt

När den unga och undersköna Dorian har fått sitt porträtt avmålat slås han av sin skönhet och önskar att han för alltid skulle vara lika ung och vacker. Hans önskan uppfylls och Dorian fortsätter att visa upp samma oskuldsfulla och vackra anlete trots att tiden går.

Dorian blir hänsynslös, egoistisk och med sin naiva syn på vikten av skönhet förstår han inte att visa känslor när hemskheter inträffar runt omkring honom. Hans liv börjar fördärvas och han skaffar sig många ovänner och begår ett fruktansvärt brott, men är fortfarande lika vacker och omärkt av tiden. Vad som förfaller i hans ställe är porträttet, som får ett grymt och otäckt utseende. Dorian skräms över porträttet, som speglar hans själ, och han blir livrädd för att någon ska se porträttet och förstå vilka hemligheter han döljer.

Den här klassikern är en ganska otäck historia om vad som kan hända om man tappar all mänsklighet. Den är också en intressant bok om skönhetens makt. Inte nog med att Dorian inte vågar åldras, det är också så att hans skönhet får människor att dras till honom och bli beroende av honom. Hans vackra yttre lurar andra att tro att han är den bästa av alla människor. Skönhet är ett ganska centralt ämne i boken och moralen är lätt att hitta. Dorian får inte ut mycket av att behålla sin ungdom när hans själ ruttnar och bokens slut är därför inte så förvånande.

Boken innehåller väldigt mycket intressant och framför allt finns det en vän till Dorian som säger mycket, stundvis provocerande, saker, som man kan fundera lite över. Ändå känns boken emellanåt ganska seg. Jag läste boken som en del av arbetet om 1900-taleslitteraturen på litteraturhistorian i skolan. Det känns konstigt att boken räknas in till 1900-talet eftersom den för det första skrevs tidigare och dessutom känns naturalistisk. Hela boken är en enda studie i vad som kan hända med människor som har ”sålt sin själ” och språket, med ibland tröttsamt långa beskrivningar, känns också naturalistiskt. Inget ont om naturalismen, men efter att ha läst såväl Madame Bovary som Thérèse Raquin känner jag mig sugen på att för en gångs skull läsa något annat i skolan.


Kommentarer

3 svar till ”Dorian Grays porträtt”

  1. […] Wilde (1854 – 1900) var en irländsk författare, känd för t.ex. romanen Dorian Grays porträtt. Han var också en samhällssatiriker och […]

  2. […] Wilde har skrivit bl.a. Dorian Grays porträtt och pjäsen The Importance of Being Earnest. Den sistnämnda tycker jag riktigt mycket om och den […]

  3. […] Annars är det en rätt tungläst bok om man inte kan franska jättebra. Först när jag hade läst Dorian Grays porträtt på svenska kunde jag förstå vad det var jag egentligen läste. Ett tips om man funderar på att […]

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.