Efter att ha läst några böcker av John Irving är det lätt att dra slutsatsen att den här författaren har speciella saker som han måste ha med i sina böcker. Att skriva en bok utan konstiga sexuella episoder eller högst excentriska människor verkar för Irving vara en omöjlighet. En annan omöjlighet är att skriva en bok på mindre än +500 sidor.
Här är alltså ytterligare en Irvingroman i tegelstensformat. Den innehåller ingredienser som återfinns i alla hans andra böcker och är också ungefär lika finurligt skriven och fascinerande som hans andra böcker. I den här boken är den en indisk läkare och manusförfattare, bosatt i Toronto, som står i fokus och handlingen kretsar kring en serie mord som misstänks ha begåtts av en transsexuell indier. Bland huvudpersonerna återfinns också en hatad skådespelare och hans missionerande och homosexuella tvillingbror, en dvärg och hans cirkusartist till fru samt en prostituerad liten flicka och en pojke med ”elefantfot”. En lustig repertoar med människor, men som vanligt kan Irving gestalta dem på ett kärleksfullt och fint sätt. Efter dessa många sidor, där man har fått följa personerna genom handlingen, känns det som att man känner dem.
Jag har en liten hatkärlek till Irvings böcker. Jag tycker på samma gång att de är väldigt onödigt utbroderade och skulle må bra av att kortas ned betydligt, men samtidigt är det just det rika omfånget som är en av hans böckers storheter. I Irvings böcker lämnas ingenting åt slumpen och person som tittar förbi i en ”biroll” försvinner inte från boken förrän man får veta mer eller mindre dess livs historia. Det är med en enorm tydlighet som Irving beskriver sina bokfigurer och ger sin förklaring till varför de är som de är och beter sig som de gör. Det imponerar på mig, samtidigt som jag blir otålig av alla sidor som måste plöjas igenom. Det här är hur som helst en bra bok med människoöden som faktiskt berör.
Kommentera & diskutera gärna!