Kategorier
-

Böcker i november (2018)

Snart är november här! Det är faktiskt en av mina favoritmånader, främst för att jag brukar tjuvstarta julmyset redan i november. Det där kan vara lite känsligt, har jag märkt… 😉 Men jag ser verkligen ingen poäng med att vänta med att plocka fram julpynt och julstjärnor. Det kan vara så mörkt och trist såhär sent på hösten att det helt enkelt behövs lite glögg och julljus för att lätta upp. Och för mig är julmyset ren glädje. 🙂

Jag tänker inleda november med att åka till Öregrund, där jag inte har varit sedan i somras. Jag brukar inte låta det gå så lång tid mellan gångerna, men det har kommit annat emellan den här hösten. I slutet av november ska jag på julfest med jobbet. I övrigt är månaden ett oskrivet blad, så jag får se vad som dyker upp, helt enkelt. 🙂 Något kulturellt vill jag nog försöka pricka in i alla fall. Nu i oktober har jag varit på både nycirkus (Fauna) och opera (La Traviata). Fina grejer båda två! I november kanske jag kan lyckas komma iväg till något av författarbesöken på Bokcafé Pilgatan. Både Elin Willows (21/11) och Malin Lindroth (28/11) är där och pratar om Inlandet respektive Nuckan – två av årets boksnackisar, så det finns goda anledningar att gå dit.

Norrsken i oktober
Oktober bjöd också på norrsken. 🙂

Oktober bjöd på en hel del bra läsning. Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood var nog den som berörde mig mest. I november vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska läsa, men jag har en massa gamla Radioföljetonger i mobilen och jag tror att det i november kanske blir dags att börja lyssna på Vänner emellan av Amos Oz. Det blir min första bekantskap med Oz. Någon som har läst?

Vänner emellan av Amos Oz
Vänner emellan av Amos Oz

Vad läser du i november?

Kategorier
Saviano, Roberto

Kärleken är dödens motsats

Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano är en kortroman om kärlek och sorg och en berättelse om en riktigt ung änka. Betyg: 4 bonbonjärer av 5.

Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano
Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano

Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano är en kortroman om kärlek och sorg. Den kretsar kring Maria, vars pojkvän har tagit värvning i armén och nu har dödats i ett sprängattentat. Kvar blir Maria, sjutton år och redan änka. Tanken var att Enzo, Marias pojkvän, skulle ta värvning för att få ihop pengar till bröllopet. I det fattiga Syditalien, där arbetslösheten är hög, är det många som ser armén, och det fredsbevarande uppdraget i Afghanistan, som en möjlighet.

Boken berättas i form av en intervju, där den unga änkan berättar om förvirringen och sorgen efter förlusten. Det är effektivt och berörande och en väldigt tänkvärd berättelse om krig, sorg och vilken desperation som kan födas ur bristen på pengar.

Kärleken är dödens motsats

Originalets titel: Il contrario della morte (italienska).
Översättare: Birgitta Andersson.
Uppläsare: Frej Lindqvist.
Utgivningsår: 2007 (första italienska utgåvan), 2008 (första svenska utgåvan, Brombergs), 2017 (den här Radioföljetongen, producerad av Kerstin Wixe för Sveriges radio).
Antal sidor: 53.
ISBN: 978-91-7337-208-4.
Andras röster: Bokmania, Den var bra.

Roberto Saviano

Roberto Saviano (född 1979) är en italiensk författare, som slog igenom 2006 med boken Camorra, som handlar om Camorra, maffian i Neapel. Saviano tillhör en forskargrupp som undersöker maffians verksamhet och han lever därför på hemlig adress.

Förlagets beskrivning

“I Kärleken är dödens motsats berättar Roberto Saviano om den sjuttonåriga Maria som just mist sin pojkvän Enzo. Liksom många andra arbetslösa unga män i Syditalien hade han tagit värvning i armén.

Det fredsbevarande uppdraget i Afghanistan skulle finansiera Deras förestående bröllop och utgöra grundplåten för ett banklån. Men under uppdraget dör Enzo i ett sprängattentat. Maria beskriver sin sorg, ensamhet och vilsenhet. Trots sina unga år lever hon som en änka, oftast svartklädd. Hon vill inte riktigt förstå att Enzo är död.

Maria minns orden i en vacker sång Om kärleken är dödens motsats av Sergio Bruni och är övertygad om att hon kan hålla kvar Enzo, slita honom från döden genom att fortsätta älska honom. Det enda som hjärtat fortfarande lyssnar till och förstår: dödens motsats.”

Kategorier
Ollikainen, Aki

Nödåret

Nödåret av Aki Ollikainen är en berättelse om livet under missväxtåren 1860, en tid när människor led en obeskrivlig nöd. Det är verkligen en drabbande och berörande läsning. Betyg: 4 ormar av 5.

Nödåret av Aki Ollikainen
Nödåret av Aki Ollikainen

Nödåret av Aki Ollikainen är en roman som utspelar sig under missväxtåren på 1860-talet. 1867 blev svältkatastrofen ett faktum eftersom vintern dröjde sig kvar till långt in i juni och hindrade sådden. När värmen väl kom så dröjde det inte länge innan bakslaget var ett faktum: i juli kom frosten och förstörde en stor del av skörden. Året följdes av flera år med stark torka. Nöden var enorm i Sverige, särskilt i de norra delarna, men i Finland var läget ännu mer akut. Jag läser hos SMHI att 8 % av den finska befolkningen dog under åren 1867 – 1868. För mig är det ibland svårt att riktigt greppa vad sådana här siffror innebär. Det fastnar lätt i att bli, just det, siffror och dessutom siffror och fakta som rör en tid som känns avlägsen och abstrakt.

I Ollikainens nätta roman är det dock svårt att inte beröras. Hjärtat går sönder när jag får följa några människor under den här tiden av obeskrivbar nöd. Ollikainen skriver om Marja, som tar sina barn, lämnar sin man att dö och påbörjar en vandring genom snön för att ta sig till St. Petersburg och, som hon hoppas, kunna rädda sig och barnen. Det är inte en berättelse med lyckliga slut. Ollikainen skriver också om de mer privilegierade. Kort och koncentrerat skildrar han gapet mellan olika klasser och skriver fram den fruktansvärda nöd och den enorma brist som de flesta led av. Berättelsen tar läsaren närmare människorna, bort från siffror och fakta och prat om barkbröd (här finns inte ens det). Här är det hallucinationer, förluster, människor som tvingas lämna sina närmaste att dö. Och ingen kan ta emot dem som vandrar, ingenting mer än små smulor kan någon bjuda på. Däremot står många på tur att roffa åt sig, av vad som finns, och när inget finns: kvinnors kroppar, mot deras vilja.

Det här är verkligen en sorglig och smärtande bok att läsa, men också en bok med lite hopp och ljus, åtminstone i bokens slut.

Nödåret av Aki Ollikainen
Nödåret av Aki Ollikainen

Nödåret

Originalets titel: Nälkävuosi (finska).
Översättare: Ann-Christine Relander.
Uppläsare: Martin Wallström.
Utgivningsår: 2012 (första finska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Lind & Co), 2017 (den här Radioföljetongen, producerad av Sammi Nummelin för Sveriges radio).
Antal sidor: 143.
ISBN: 9789174614992.
Andras röster: Bokhyllan, Bokstugan.

Aki Ollikainen

Aki Ollikainen (född 1973) är en finsk journalist och författare. Nödåret är hans debutroman.

Förlagets beskrivning

“Bonden Juhani ser hellre att hans barn äter än han själv. Han blir allt svagare och hustrun Marja är rasande – han borde äta, hålla sig stark och ta hand om sin familj. Till slut fattar hon beslutet att lämna sin döende make och ger sig av söderut med deras två barn – där hoppas hon att det ska finnas mat.

Vintern är kallare än någonsin, hela Finland är täckt av snömassor, nästan alla svälter, sjukdomar grasserar och medmänskligheten tycks vara satt ur spel. Överallt drar svältande människor fram i en desperat jakt på något att äta.

Nödåret är en drabbande studie i vad människor är beredda att göra för att överleva. Berättelsen utgår från missväxten på 1860-talet, då många i Finland såg sig tvingade att vandra söderut för att överleva. Hungersnöden drabbade även norra Sverige och i de båda länderna svalt över hundratusen människor ihjäl.”

Kategorier
Correa, Armando Lucas

Den tyska flickan

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa är en intressant och berörande bok om livsöden under Andra världskrigets Berlin och revolutionens Kuba. Det är kanske en lite väl rörig bok, men ändå klart läsvärd. Betyg: 3 cyanidkapslar av 5.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correra
Den tyska flickan av Armando Lucas Correra

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa tar sin början i Berlin 1939, där 12-åriga Hannah lever med sin familj. De är judar och deras tillvaro blir allt mer hotad och de utsätts för allt mer förföljelse och trakasserier. Kriget är precis på väg att bryta ut, men det vet såklart inte Hannahs föräldrar. De är ändå smärtsamt medvetna om att de inte kan stanna i Berlin. Hannah spenderar dagarna med att fota och leka med sin kompis Leo. Hon förstår att de lever i en svår och orolig tid, men hon är för liten för att helt förstå innebörden av vad som sker omkring henne. Plötsligt är det dags att ge sig av. Hennes föräldrar har redan blivit fråntagna hus, hem och det mesta av sina tillhörigheter, men nu har de också spenderat enorma summor för biljetter till oceanångaren St. Louis och för de dokument som krävs för att få gå iland i det som de hoppas ska bli deras nya hemland: USA. Resan kommer först gå mot Kuba, där de kommer att stanna helt kort innan allt är klart för deras fortsatta resa.

Det som skulle bli de 900 passagerarnas räddning blir dock en tragedi. Under resans gång springer Hannah fortfarande omkring och leker med sin vän. Det finns mycket att utforska på fartyget och om kvällarna kan det fortfarande ordnas tjusiga middagar och danser, som om de vuxna verkligen kämpar för att hålla kvar vid det som var deras tidigare societetsliv. Men bakom kulisserna utspelar sig desperata förhandlingar. Kubas regering har tvärt svängt om och vill inte längre acceptera att fartygets passagerare går iland. Ingen vill låta passagerarna gå iland. St. Louis kommer till Havanna, men får inte närma sig hamnen. Läget blir allt mer desperat.

Till slut kan Hannah och hennes mor ändå gå i land, som några av de fåtal passagerare som får sina visa accepterade, men Hannahs pappa och hundratals andra påbörjar den långa resan tillbaka till Europa, där kriget bryter ut och där någon framtid inte finns.

Hannah och hennes mamma blir kvar på Kuba. De kommer aldrig till USA och de kommer heller aldrig att komma över sina förluster och saknaden efter pappan. Hannahs mamma är dessutom gravid och föder snart Hannahs lillebror, en pojke som i den stora sorgen kanske inte riktigt får den uppmärksamhet han skulle behöva och som så småningom växer upp och blir en ung man med drivkrafter som sliter honom ifrån sin familj. Han kommer nämligen att ansluta sig till revolutionärer och tar en aktiv roll i att omkullkasta ordningen i samhället. Hannah själv är en av de som drabbas när den kommunistiska revolutionen är ett faktum. Plötsligt förföljs hon och hennes mor igen och de blir fråntagna det de har.

I Den tyska flickan väver Correa ihop förföljelserna under Andra världskriget med förföljelser under den kubanska revolutionen. Om det är helt rimligt vet jag inte, men det är verkligen smärtsamt att läsa om människor som fortsätter att förföljas, gång på gång, i en värld som aldrig tycks lära sig av historien. Skildringen av tillvaron i Berlin, precis innan krigsutbrottet, är klaustrofobisk och obehaglig, svår att läsa eftersom man som läsare hela tiden fruktar det värsta. Händelserna berättas dock från Hannahs ögon och är därför filtrerade genom en barns föreställningsvärld och de också ganska röriga. Jag vet inte om det är ett bra grepp. Jag tycker att en av bokens problem, om man får kalla det så, är att boken är just det, rörig. Ibland byggs det upp en stämning, som  inte följs upp med något mer, som när Hannah förtvivlat frågar efter sin Leo, när avfärden med St. Louis närmar sig:  Allt är uppbyggt för att Leo ska bli kvarlämnad i Berlin, men i nästa kapitel springer de två omkring på däck som om inget hänt. Det är mycket i boken som är hoppigt och ibland svårt att hänga med i.

Att både skildra Andra världskriget, överfarten med St. Louis och situationen på Kuba är intressant, men det blir också lite splittrat. Författaren har försökt att få med många olika aspekter och levnadsöden och det blir på vissa punkter lite framhastat och ytligt. Det finns mycket i den här boken som är berörande, smärtsamt och intressant, men i mitt tycke nådde inte berättelsen riktigt ända fram.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correra
Den tyska flickan av Armando Lucas Correra

Citerat ur Den tyska flickan

“Middagen var serverad. Matsalen hade blivit vårt fängelse, med sina mörka träpaneler som ingen längre polerade. Taket, med sitt tunga, fyrkantiga listverk, såg ut som om det kunde falla ned över våra huvuden i vilket ögonblick som helst.

Vi hade inget tjänstefolk i huset längre: alla hade gett sig i väg. Inklusive Eva, som var med när jag föddes. Det var inte säkert för henne och hon ville inte se oss lida. Fast jag trodde att hon egentligen hade lämnat oss eftersom hon inte ville behöva ställas inför valet att kanske bli tvungen att ange oss.”

Den tyska flickan

Originalets titel: La niña alemana (spanska).
Översättare: Jessica Hallén.
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan på spanska), 2017 (första svenska utgåvan, LB förlag).
Antal sidor: 349.
ISBN: 9789188447210.
Andras röster: Bokprinsessorna, Dagensbok.comDen läsande kaninen, Johannas deckarhörnaJust nu – just här.

Lucas Armando Correa

Lucas Armando Correa (född 1959) är en kubansk-amerikansk författare och tidningsredaktör. Den tyska flickan är hans debutroman. Armando Lucas Correa har en hemsida.

Förlagets beskrivning

“Unga Hannah Rosenthal levde ett sorglöst liv innan allt förändrades. Men nu, 1939, är Berlins gator draperade med röd-vit-svarta flaggor, hennes familjs ägodelar fraktas bort och de är inte längre välkomna på platser som tidigare känts som hemma. Hannah och hennes bästa vän Leo Martin sluter en pakt: vad framtiden än har i sitt sköte, så ska de möta den tillsammans.

Nytt hopp anländer när familjerna Rosenthal och Martin lyckas få visum till Kuba och avseglar med lyxångaren M/S St. Louis mot Havanna. Men snart börjar det gå illavarslande rykten om Kuba. Från ena dagen till nästa verkar det fartyg som varit deras räddning förvandlas till deras undergång.

Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett egendomligt paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att ta reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna.

Den tyska flickan är en mästerlig roman baserad på verkliga händelser. En berättelse som sträcker sig från Berlin vid tiden för andra världskrigets utbrott till Kuba på revolutionens rand, till New York efter den 11:e september, och når sin upplösning i vår tids Havanna.”

Kategorier
-

Nominerade till Augustpriset: mina gissningar

På måndag, den 22/10 avslöjas vilka böcker som är nominerade till Augustpriset. Det är något jag brukar följa och jag tycker också att det är riktigt kul att spekulera i vilka titlar som kommer att presenteras. Jag är inte så bra på att läsa det senaste, men utifrån vad jag trots allt har hunnit plöja igenom och utifrån vad jag ser på kultursidorna i morgontidningen så vågar jag ändå gissa lite. Här kommer mina gissningar till vilka böcker som är nominerade i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Sara Stridsbergs senaste roman, Kärlekens Antarktis, har lösa kopplingar till Catrine da Costa-fallet och handlar om en kvinna som blir styckmördad. I en värld där det kräks fram deckare med mördade och lemlästade kvinnor, så känns det intressant med en roman där kvinnan får komma till tals. Stridsberg har blivit nominerad fyra gånger förut och mycket talar för att det här blir hennes femte.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Nordisk fauna av Andrea Lundgren

Jag har försökt kolla bakåt och förstå om någon novellsamling någonsin har vunnit i kategorin Årets svenska skönlitterära bok och vad jag förstår så har det faktiskt inte hänt. Kanske blir 2018 novellsamlingens år. Om någon novellsamling blir nominerad så tror jag på Andrea Lundgrens hyllade Nordisk fauna, som innehåller sex noveller befolkade av djur: djur och människor, som längtar efter förvandling.

Nordisk fauna av Andrea Lundgren
Nordisk fauna av Andrea Lundgren

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

Jonas Hassen Khemiri är alla kritikers och kulturtanters (inklusive mig själv) älskling. 2012 råkade han ut för att förlaget glömde (!!) att nominera hans roman, Jag ringer mina bröder, men han fick revansch, så att säga, tre år senare, då han vann Augustpriset för boken Allt jag inte minns. Juryn och elektorerna bör nog bedöma varje verk utan att bry sig om författarens tidigare böcker, men det kanske är lite väl att tro att Khemiri blir nominerad i år igen… Jag vill ändå tro att han blir det. Pappaklausulen är faktiskt helt fantastisk! Och den är också en av höstens kanske mesta snackisar och en riktigt fin berättelse om familjeliv och de band som håller samman en familj.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli är en riktigt tegelsten som väver ihop några (kvinnliga) livsöden under 1900-talet. Den har fått ett lite blandat mottagande, har jag sett, men samtidigt är det en bok som har lyfts och uppskattats av så många influencers och på så många olika håll att det ändå känns som att den har en sprängkraft som gör att den platsar i Augustprissammanhang. Jag tror på den!

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Jonas Gardell har hintat om att hans senaste roman, den autofiktiva Till minne av en villkorslös kärlek, är hans sista bok (!). Samtidigt inser jag att han aldrig (!?) har nominerats till Augustpriset. Jag vet inte om Till minne av en villkorslös kärlek är Gardells bästa bok (jag har själv inte läst den), men om inte annat kanske han kan få en nominering för lång och trogen tjänst. 😉 Han är faktiskt en författare som jag och många andra verkligen har följt under decennier.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Ædnan av Linnea Axelsson

Ædnan av Linnea Axelsson är en dikt om två samiska familjer och en berättelse som skildrar modern samisk historia. Den fick fantastisk kritik när den kom och jag har velat läsa den sedan dess; 800 sidor diktverk och jag är genuint peppad på att läsa. Berättelsen känns enormt angelägen. Jag tror helt klart att många kan se att det här är ett verk som förtjänar en nominering.

Ædnan av Linnea Axelsson
Ædnan av Linnea Axelsson

Det var mina gissningar! Det kanske märks, men det är få litteraturpriser som engagerar mig på samma sätt som Augustpriset. Det finns en rad tjusiga, internationella priser och utmärkelser, men jag läser främst svensk skönlitteratur och de brukar inte göra så mycket väsen av sig i de sammanhangen. Bland de större svenska priserna finns uppstickare som Årets bok, men det är ett röstningsbaserat pris, som brukar närmast spegla bokhandelns försäljningslistor. Augustpriset, som är Svenska förläggarföreningens pris, tas fram genom juryarbete och elektorer, som till vardags jobbar som bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och liknande. Det borgar för kvalitet. Priset brukar gå till precis den typen av böcker jag själv tycker om att läsa. Det är alltså med stor förväntan jag följer tillkännagivandet av de nominerade titlarna och sedan tittar på livesändningen av Augustgalan, där vinnarna presenteras.

Har du några gissningar eller favoritkandidater till Augustpriset? 🙂