Gone girl - Gillian FlynnDet är inte lätt att göra något nyskapande av deckaren. Det ges ut så mycket i genren att det mesta redan är gjort. Både brott, utredningar och, inte minst, utredare, förövare, brottsoffer  och deras personliga problem har snurrat runt så många varv att upprepningar nästan är mer regel än undantag. Det gäller dock inte Gone girl, som hinner bjuda på så många dramatiska vändningar att jag på riktigt blev förvånad över utvecklingen.

När Nick kommer hem möts han en dag av en försvunnen fru och en lägenhet som är vänd upp och ner. Frun anmäls försvunnen och en utredning startar. Det står tidigt klart att Nick är den huvudmisstänkta. Faktiskt så framstår han inte som särskilt sympatisk och det visar sig finnas både en älskarinna och ekonomiska bekymmer i bilden. Parallellt med utredningsarbetet får läsaren också ta del av den försvunna fruns, Amys, dagbok. Men är Nick skyldig? En klaustrofobisk känsla infinner sig när man som läsare börjar tvivla på att Nick har med försvinnandet att göra. Han är väldigt insyltad i fallet och det framstår som omöjligt för honom att ta sig ur anklagelserna.

Ska jag skriva mer om handlingen så måste jag lämna en rejäl spoilervarning, för här är det överraskningseffekten som är det viktiga. Jag nöjer mig dock med att säga att det hinner bli ordentligt skruvat och vid flera tillfällen, när författaren leder in en på en ny bana, så svänger berättelsen helt om. Nu menar jag inte att det är en pusseldeckare. Det är själva förutsättningarna för berättelsen som vänds upp och ner, gång på gång.

Det här är helt klart en annorlunda och speciell bok och den är både spännande och sträckläsningsvänlig, trots tjockleken (ljudboken, som jag lyssnade på, är ca 21 h lång). Jag kan inte påstå att boken är trovärdig eller att den saknar logiska luckor, men jag, som normalt sett är otroligt känslig för sådant, köper det ändå, för jag gillar att den är så knäpp som den är. Visst, jag hade gärna önskat mig ett annat slut och jag hade gärna sett att författaren hade utvecklat mer hur det kan vara att bli falskt anklagad för något, men det är okej. Det här är en av årets bästa deckare, i mitt tycke. Välskrivet och annorlunda! Extra plus också för att en av mina favorituppläsare, Anna Maria Käll, har läst in boken på ett bra sätt.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD och Bokhora.


Kommentarer

14 svar till ”Gone girl”

  1. […] En roman som bjuder på många överraskningar och en läsvärd thriller för den som gillade t.ex. Gone girl och vill läsa något […]

  2. […] sig. Ristat i hud börjar alltså lite sådär opålitligt som många deckare gör idag (tänk Gone girl, Kvinnan på tåget…) och det är högst ovisst vad de båda huvudpersonerna eventuellt […]

  3. […] författaren lyckas hitta något nytt och intressant. Boken är lite i samma anda som exempelvis Gone girl och Kvinnan på tåget – det finns en slags opålitlighet och ovisshet som svävar över […]

  4. […] har läst in flera av mina ljudboksfavoriter, däribland Min mormor hälsar och säger förlåt och Gone girl. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så bra med hennes uppläsningar, men […]

  5. […] ni ihåg Gone girl? ? Efter Gone girl har det kommit en del böcker som har beskrivits som ”nästa Gone […]

  6. […] Gone girl av Gillian Flynn. Gone girl har blivit en deckare som har fått ett sådant genomslag att andra deckare jämförs mot den. Man kan plocka upp en nyare deckare och notera att den marknadsförs som ”nästa Gone girl”. Typ. Är det rimligt? Ja! Jag tycker att deckare är sååå enformiga. Det har liksom gått varvet runt och de flesta deckare som kommer ut nu påminner inte bara om deckare man har läst förut, utan de känns som att de är redan färdigtuggade också. Om ni förstår vad jag menar. Men Gone girl är överrumplande och spännande på ett eget sätt. När jag läste den visste jag inte om jag gillade boken eller ej, men eftersom att jag fortfarande tänker på den ibland så måste den ju ha något..! Jag tycker att den är spännande och speciell. […]

  7. […] av förra årets bästa deckare, i min mening, är helt klart Gone girl (den kanske inte kom ut förra året, förresten, men jag läste den 2014 i alla fall). Kvinnan på […]

  8. […] helt vanliga, mellanbra böcker som sedan finns i tankarna länge, länge efteråt. För mig är Gone girl ett exempel på en sådan bok. Det är en extremt knäpp deckare och just för att den är så […]

  9. Jag tyckte Vass egg var väldigt bra men mörka platser var inte lika bra. Jag ska försöka sänka mina förväntningar innan jag ger mig på Gone girl.

    1. Det är aldrig bra att ha för höga förväntningar.. :/ Vass egg har jag inte läst ännu. 🙂 Mörk jord är nog favoriten hittills. 🙂

  10. Jag gillar verkligen Flynns böcker, så även Gone Girl. Ser fram emot nästa som jag tror kommer i svensk översättning till hösten.

    1. Det här är det andra jag läser av Flynn (har även läst Mörka platser). Finns det några mer på svenska? Ser också fram emot att läsa fler! Ser även fram emot filmatiseringarna. 🙂

  11. Har just fått hem den som pocket och känner att det är hög tid att läsa den 🙂

    1. Hoppas du gillar den! Ska bli kul att se vad du tycker. 🙂

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.