Barmark av Malin Nord är en mörk bok om moderskap och en saknad och sorg som ärvs över generationer. Betyg: 3 norrsken av 5.
Barmark av Malin Nord är en riktigt tung berättelse i bemärkelsen tyngd av sorg. Den rör sig mellan Signe, en kvinna som flydde över gränsen från Norge under Andra världskriget, och Anja, hennes barnbarn. Båda bär på förluster: Signe tvingades lämna sin son, som var för liten för att tas med på den svåra färden till Sverige. För Anja blev det en stor förlust att drabbas av ett missfall. För Anja visar det sig dock att hon burit på tvillingar och att det ena fostret fortfarande är vid liv. Det blir dottern Hanna. För Anja blir Hanna allt och det finns en spänd, lite kvävande och överbeskyddande sida hos Anja. Signe å sin sida fick en dotter när hon kom till Sverige: Anjas mamma. Deras förhållande blev spänt av en annan orsak: Signe kunde aldrig riktigt gå vidare efter förlusten av allt hon lämnat i Norge och kunde aldrig bli riktigt hemma i Sverige och på den gård hon så småningom flyttade till.
Boken utspelar sig till stor del på just denna gård. Efter Signes ankomst till Sverige får hon möjligheten att hjälpa en änkling, Erik, i hemmet. Hon och den nyfödda dottern flyttar in och dottern kommer att växa upp och se Erik som sin pappa. Signe stannar hos Erik hela hans liv: tar hand om honom och har ömma känslor för honom. Något officiellt förhållande har de dock aldrig, båda är märkta av svåra händelser i det förflutna och har svårt att gå vidare. För Anja blir den avlägset belägna gården, med dess närhet till naturen, en tillflyktsort både under tiden hon längtar efter barn, under graviditeten och under tiden sedan Hanna har kommit. Det verkar ensamt, isolerat: Anja har just ingenting annat än sin dotter och det verkar vara logistiskt krångligt att bo där ute. Ändå är det något med platsen som både lockar och skrämmer Anja. Platsen har blivit länken till det förflutna, precis som att hon ser sig som något av en tolk mellan mormoderns historia och mamman.
Boken vrider och vänder på frågor som moderskap och rötter. Jag tycker om Malin Nords språk och det finns otroligt fina delar i den här boken, inte minst de som på olika sätt kretsar kring just moderskapet. Det är också otroligt berörande att läsa om Signes flykt från Norge. Jag har läst många romaner som utspelar sig runt Andra världskriget, men förvånansvärt få har handlat om situationen i våra närmsta grannländer. Det finns alltså mycket i den här boken som känns viktigt, intressant och berörande. Samtidigt måste jag, med risk för att framstå som extremt osympatisk, erkänna att jag också störde mig väldigt mycket på huvudpersonerna, inte minst Anja. Jag har svårt för vuxna människor som inte ens försöker ta ansvar för sin egna liv och lösa sina problem. Sidorna dryper av ångest och Anja har återkommande mardrömsbilder av döda barn. Hon verkar inte direkt frisk eller förmögen till att ha kontakt med andra människor förutom dottern, som hon har ett kvävande förhållande till. Jag känner mig hemsk som skriver det här, men jag blir så frustrerad när vuxna människor inte tar ansvar för sin hälsa och söker hjälp, särskilt när det finns barn inblandade. Det här är ju en fiktiv person, i en bok som till stora delar är väldigt bra, men den blev verkligen lite väl ”feel bad” för min smak.
”Jag hör inte alltid när Hanne stänger ytterdörren efter sig. Barn springer mellan gårdarna här, det finns inget farligt i det, men den senaste tiden har ett tomrum vällt upp i mig när hon lämna huset. Jag sitter vid köksbordet och bläddrar i tidningen. Allt stillnar. Som om tystnaden lagt sig tillrätta för en lång tid. Som snö. Allt uppgår i allt. Slätas ut och blir allt.
Du kommer väl tillbaka?
Ur Barmark av Malin Nord
Barmark av Malin Nord
Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 314. ISBN: 9789100167202.
Hur ska döttrar kunna skydda sig från sina mödrars sorg? Går det att älska sitt barn utan att samtidigt överge det? Varför så mycket blod när ultraljudet visar hjärtslag? I Malin Nords roman Barmark flockas korparna där förluster och rädslor härjar.
Anja och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet på myrmarken vid älven. För att förstå sina oroskänslor och den stumma relationen till sin egen mamma börjar Anja läsa sin norska mormors efterlämnade dagböcker: om hennes dramatiska flykt över fjället i december 1942 och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sitt ofödda barn. Barmark är en mörkt skimrande, grym och starkt rörande berättelse om sorg som går i arv mellan generationer. En roman om närhet och avstånd och om de förlorade barn som irrar i de jämtländska skogarna med evigt mörker omkring sig.
Förlagets beskrivning
Malin Nord
Malin Nord (född 1973) är en svensk författare. Hon debuterade 2012 med romanen Stilla havet.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin är en varm och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som hamnar på hospice och om hennes anhöriga. Betyg: 3 rockkonserter av 5.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin handlar om den ensamstående mamman Rabbit Hayes sista dagar i livet. Hon har drabbats av en långt gången cancer och skrivs nu in på hospice för vård i livets slutskede. Boken handlar om hur Rabbit och hennes anhöriga försöker att hantera situationen. Inte minst handlar den om dottern Juliet, som inte helt har förstått, eller vill förstå, hur läget är för hennes mamma. Rabbits egna föräldrar vill, precis som hennes bästa kompis, syster och bror, alla ta hand om Juliet och alla har argument för de att de andra inte kan komma på fråga: föräldrarna, som själva och gamla och kan gå bort innan Juliet blivit vuxen, den bästa kompisen som är nyseparerad och bor i en pytteliten lägenhet, brodern som lever musikerliv i USA och kuskar runt i en turnébuss, systern som har en stor, bullrig familj och redan är trångbodd.
Boken är såklart otroligt sorglig. Det står klart redan från sidan ett att Rabbit inom kort kommer att gå bort och lämna en stort tomrum efter sig hos sina anhöriga. Det går inte att skriva glatt och glättrigt om en sådan förlust. Ändå måste jag säga att boken känns väldigt varm och dessutom har passager som är riktigt roliga. Bokens huvudpersoner är alla excentriska och speciella på sitt sätt och det är kul att få följa dem, även om det är i en så svår stund i livet.
Det som känns mindre bra med den här boken är dock hur den är skriven. Den består nästan helt av dialoger och har väldigt tunt med annan text som kan fylla ut berättelsen. Dialogen är inte dum, Anna McPartlin får till ett bra flyt i dialogerna och många repliker är verkligen vassa och roliga, men det blir enformigt ändå. Jag läser också och känner att berättelsen borde vara en film eller en TV-serie.
Med det sagt så tycker jag att det här var en skön läsning. Den blandar ett jobbigt ämne med lättsammare delar utan att det blir för sentimentalt eller lättviktigt. Jag har också läst den här boken parallellt med annat under hela den här coronaperioden hittills och mitt i detta vansinne fann jag att den här boken passade rätt bra. Trots att den inte känns som någon stor litteratur så gav den verkligen perspektiv mitt i den här krisen. Livet alltså, var rädd om det!
”Verkar badkaret bra?” frågade Rabbit. Molly förstod att hennes dotter var medveten om hennes kamp, och det gav henne den spark hon behövde för att ta sig samman.
”Det gör det verkligen”, sa hon och kom ut från badrummet. ”Man skulle kunna drunkna i det.”
”Det ska jag komma ihåg ifall det blir alltför illa.” Rabbit skrattade.
Rabbit hade för länge sedan insett att hennes mamma var den sortens person som, om det fanns minsta möjlighet, alltid måste säga fel sak vid fel tillfälle. Exemplen var otaliga, men av Rabbits favoritincidenter hade inträffat när en äldre granne med handprotes frågat Molly hur hon hade tagit sin mammas död. Varpå Molly hade svarat: ”Om jag ska vara ärlig, Jean, så var det som att förlora sin högra hand.”
Ur Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin, översättning av Åsa Brolin.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin
”Det var en vacker aprildag och fyrtioåriga Mia ’Rabbit’ Hayes – älskad dotter till Molly och Jack, syster till Grace och Davey, mamma till tolvåriga Juliet, bästa vän till Marjorie Shaw och den enda stora kärleken i Johnny Fayes liv – var på väg till ett hospice för att dö.”
Under nio dagar får vi vara med Rabbit när hon försöker förlika sig med att hon måste lämna sin familj. Vi får följa Mollys kamp för att, mot alla odds, hitta ett botemedel mot dotterns cancer – en irländsk mor ger aldrig upp.
Och Juliet – vem ska ta hand om henne? Alla vill, men vem är mest lämpad? Och har Juliet ens förstått hur illa däran hennes mamma är? Rabbit Hayes sista dagar är en känslomässig berg-och-dalbana, som får läsaren att skratta, gråta och uppskatta livet på ett helt nytt sätt. En bok man aldrig glömmer.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: The Last Days of Rabbit Hayes (engelska). Översättare: Åsa Brolin. Utgivningsår: 2014 (första irländska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Printz). Antal sidor: 373. ISBN: 9789187343483, 9789187343650. Andra som läst: Annes bokhörna, Böcker, Dagensbok.com.
Anna McPartlin
Anna McPartlin (född 1972) är en irländsk författare som skrivit flera bästsäljare. Rabbit Hayes sista dagar är den hittills enda som har översatts till svenska. Anna McPartlin har en hemsida och finns på Twitter och Instagram.
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm är en snygg, men lite svår bok om en gruppvåldtäkt: de som vill glömma den och den som vill göra en film om den. Betyg: 2 fashionabla villor av 5.
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm är en kort men effektiv roman om människor med kopplingar till en gruppvåldtäkt: en tonårig tjej som blev våldtagen av en grupp jämnåriga. Det hela skedde i stans finare kvarter. Nu är de inblandade vuxna. En av de som helst vill glömma händelsen är Gusten, som själv medverkade, och Nathan, rikemanssonen och den som drev på. En som tvärtom vill återvända till händelsen är Cosmo ”an entrepreneur at heart”, som planerar att göra en film om det som hände. Boken glider fram och tillbaka mellan Gusten, Nathan och Cosmo, men också mellan vännerna Saga-Lill och Emmy. Den sistnämnda är Gustens exflickvän och den förstnämnda har någon slags relation med honom i detta nu. Några av förövarnas mammor är också viktiga personer: Nathans karriärmamma och Gustens mamma, som är operasångerska. Sascha, offret i berättelsen, finns också med, men med en förvånansvärt liten roll.
Jag lyssnade på boken i uppläsning av författaren själv. Författaruppläsningar kan vara toppen och finlandssvenska är förmodligen den mest behagliga dialekt man kan lyssna till, ändå var den här boken märkligt svår att lyssna på. Det är många olika personer och berättelsen flyttas i tid och rum och är svår att hänga med i som lyssnare, i alla fall i min mening.
Boken innehåller många referenser till det 00-tal då den utspelar sig och då handväskor och bloggar hade sin storhetstid. Emmy är en av de som bloggar och som kämpar med att skapa content och polera den yta som visas upp i flödet. På ett sätt är det de här bitarna som fastnade mest. Jag är verkligen en nostalgiker och jag har hittills inte läst speciellt många skildringar av just 00-tal. Det känns orättvist mot boken att just de här glimtarna är det som lever kvar, men jag tror helt enkelt att boken är för spretig för att funka riktigt bra som ljudbok. Är du sugen på att läsa den här romanen, som hyllats på kultursidor i både Sverige och Finland, så tipsar jag om att läsa pappers- eller e-boken.
I centrum av romanen finns två kvinnor i tjugosjuårsåldern, väninnorna Saga-Lill och Emmy Stranden, båda från Gråbbå. Emmy är småbarnsmamma, gift med Mats, en äldre, garvad placeringskonsult. Saga-Lill är en vilsen före detta teologistuderande som försöker hitta fotfäste. Och så Gusten Grippe, deras vän, som växte upp i den fashionabla villastaden där en brutal gruppvåldtäkt inträffade i huset nere vid sjön. Det gamla brottet är egentligen utagerat. Men plötsligt återvänder Cosmo Brant, den alltid lika ivrige entreprenören, numera filmproducent, för att göra en film om brottet med titeln Vem dödade bambi?
Vem dödade bambi? är en berättelse om kvinnlig vänskap och konkurrens, om pojkar prisgivna åt varandra och om familjer som går sönder.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Monika Fagerholm. Utgivningsår: 2019 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 218 (ca 9 h lyssning). ISBN: 9789178275045, 9789100181291.
Monika Fagerholm
Monika Fagerholm (född 1961) är en finlandssvensk författare, bland annat känd för Underbara kvinnor vid vatten och den augustprisbelönade Den amerikanska flickan.
Testamente av Nina Wähä är en annorlunda roman om en stor familj, där alla har sina hemligheter och egenheter, vilka nu leder dem mot något ödesdigert. Betyg: 3 kaninungar av 5.
Testamente av Nina Wähä är en av förra årets mest omtalade böcker. Den har hyllats på åtskilliga kultursidor och nominerats till tjusiga priser, såsom Augustpriset. Det var således med lite väl höga förväntningar jag började läsa Wähäs berättelse om den tornedalska familjen Toimi.
Familjen Toimi är stor, den består av fjorton syskon (varav tolv är vid liv), en mamma samt en pappa, som håller familjen i ett järngrepp och som sätter dem andra i skräck. Några av barnen bor fortfarande hemma på gården, där pappan sköter jordbruket och mamman sköter hemmet. Andra barn har blivit vuxna. Det gäller inte minst Annie, den äldsta syster, som väntar sitt första barn och således är på väg att skaffa sig en egen familj. Det gäller även Esko, den äldste sonen, som hoppas på att kunna överta gården inom en snar framtid.
När boken tar sin början börjar julen närma sig och något fruktansvärt har hänt: den näst yngsta i syskonskaran har fått svåra brännskador i en olycka. Nästan hela familjen samlas därför i föräldrahemmet, på gården långt upp i norra Finland, där alla syskonen har vuxit upp. När någonting händer sluter man upp. När syskonen återsamlas är det dock större saker som kommer i rullning. Det visar sig undan för undan att syskonen var och en har sina hemligheter, sitt bagage, sina egenheter. Nu är familjeförhållandena på väg att förändras, på ett ödesdigert sätt. Redan på bokens baksida flaggas det för att det kommer att rullas upp en mordhistoria.
Testamente är definitivt inte en deckare (det hade jag inte väntat mig heller). Däremot är den en annorlunda berättelse om släktband och familjehemligheter. Boken är befolkad med en lång rad udda karaktärer och Wähä lyckas skriva fram dem utan att de känns som stereotyper. Jag gillar också att den utspelar sig i Tornedalen. Jag har inte läst speciellt många böcker som utspelar sig i norra Finland (kanske ingen, faktiskt), men här fick jag till och med en liten historielektion genom att jag fick följa några livsöden under Vinterkriget.
Jag tror inte att jag kommer att glömma Testamente i första taget. Nu när jag har räknat upp allt positivt med den måste jag dock erkänna att jag blev besviken. Boken känns onödigt lång och har långa passager som inte tillför så mycket, i min mening. Till stora delar kändes boken rent av seg och jag fick liksom aldrig till någon riktig läslust. Jag kan inte riktigt ringa in vad som var problemet, men det var väl främst längden och de långa textsjoken, helt enkelt. Det känns som att bokens budskap, så som jag uppfattade det, hade kunnat komma fram utan att behöva skriva ner 14 personers liv och tankar och sprida ut dem över cirka 450 sidor. Så känner i alla fal jag, tyvärr. Vissa bitar är dock helt briljanta, inte minst slutet, det sista stycket, som liksom ringar in precis hela romanen och ironiskt nog påminner mig om att boken som helhet är alldeles för lång.
Det är något särskilt med att återvända hem. Antingen så gillar man det, eller så gillar man det inte, men man är aldrig likgiltig inför det. För Annie väckte det alltid mycket känslor.
Ur Testamente av Nina Wähä
Testamente av Nina Wähä.
Utgivningsår: 2019 (Norstedts). Antal sidor: 438. ISBN: 978-91-1-308697-2.
Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man egentligen göra något för att förändra historien? Kan man kanske skriva om den? Det är frågor Nina Wähä ställer i sin roman Testamente.
I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne.
Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.
Testemente är en familjeroman som inte liknar något annat. Lite som om Thomas Vinterbergs film Festen släppts ner i ett Jonathan Safran Foerskt universum.
Förlagets beskrivning
Nina Wähä
Nina Wähä (född 1979) är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare 2007 med S som i syster. Hennes senaste roman, Testamente, nominerades till Augustpriset 2019.
Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fin liten bok om en man som ser tillbaka på sitt liv, allt jobb han plöjde ner och det äktenskap som kanske inte blev vad det borde. Betyg: 4 vaccinationer av 5.
Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fristående fortsättning på dagboksromanen En ny tid, där läsaren fick följa lärarinnan Lilly genom livet. Där fanns dock ett långt uppehåll i anteckningarna – dagboksanteckningarna gjorde ett uppehåll under Lillys äktenskap med Vigand Bagge, den äldre läkare som hon gifte sig med och som sedan gick bort. Doktor Bagges anagram fyller i med ett nytt perspektiv från just den utelämnade perioden. Här är det Vigand själv som berättar. Meningen är att han ska skriva anekdoter till en bok om att vara läkare, men det hela växer till något mer och blir mer privat än vad som kanske var avsikten. Nu kommer det fram nya bilder från äktenskapet, det som framstått som så tyst och återhållet.
Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag blev inte speciellt berörd av En ny tid. Doktor Bagges anagram tilltalar mig mycket mer, kanske för att dagboksformen i en En ny tid kändes så begränsande. Doktor Bagges brev och anteckningar, som utgör den här boken, är väl förvisso till viss del likt dagboksanteckningar, men det finns ändå något mer fylligt och resonerande. Det finns små ledtrådar till hur livet och äktenskapet blev som det blev.
Jag tyckte verkligen att Doktor Bagges anagram var en fin bok om att se tillbaka på livet, det liv som blev som det blev och som i Vigands fall kom att kretsa väldigt mycket kring jobbet, kallet att jobba som läkare och ivern att sprida kunskap om vikten av god hygien. Det är ett stycke historielektion, vid sidan av att vara en fin livshistoria. Jag tyckte om den här boken och den fick också Ett nytt liv att växa. Det är alltid intressant att återvända till en historia och berätta den från ett nytt perspektiv, även här, där berättelsen inte är speciellt dramatiskt utan främst skildrar ett liv och ett äktenskap, i all sin enkelhet.
Doktor Bagges anagram är den andra av Ida Jessens två finstämda romaner om makarna Bagge, som skildrar deras relation i tidigt 1900-tal. Böckerna har belönats med flera litterära priser.
I den kritikerrosade romanen En ny tid mötte vi Lilly Bagge. Som nybliven änka blev hon tvungen att lära känna sig själv på nytt. I Doktor Bagges anagram får vi nu istället följa Lillys make Vigand Bagge. Det är en märklig man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Hans anteckningar ger oss en ny och överraskande bild av deras äktenskap.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Doktor Bagges anagrammer (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Jonas Karlsson. Utgivningsår: 2017 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio). Antal sidor: 172 (ca 6 h lyssning). ISBN: 9789175455792. Andra som läst: Feministbiblioteket, Tidsresan.
Ida Jessen
Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.
Den augustprisbelönade dikten och reportageboken Osebol av Marit Kapla är en berörande berättelse om livsöden i värmländsk avfolkningsbygd. Betyg: 5 dalgångar av 5.
Jag har alltid gillat berättelser från ”vanliga” människor. Kändisar i all ära, men det finns väldigt många fascinerande livsöden och berättelser bland alla oss ”vanlisar” och därför har jag alltid dragits mot radio- och TV-dokumentärer som skildrar helt vanliga människor och deras liv. Osebol är en bok som på sätt och vis hör till den typen av samhällsskildringar. Här har Marit Kapla låtit den vuxna befolkningen i Osebol komma till tals. 42 personer, nästan alla tillfrågade, berättar om sina liv och ger uttryck för åsikter i frågor som angår dem.
Osebol är en by i en avfolkningsbygd i Värmland. Att det ligger vackert till, vid Klarälven, kan inte rucka på faktumet att det mesta av samhällsservicen har monterats ner, eller är på väg att tas bort, och att byn därför har tappat dragningskraft. Ett påtagligt exempel på samhällsutvecklingen är att byns bro, den som förkortar restiden och som många spontant säger sig uppskatta för att den möjliggör en trevlig promenad, är rivningshotad. Den har till och med bjudits ut till försäljning, men när ingen var beredd att betala ens en symbolisk slant, finns inte längre förutsättningar att ha den kvar. Det kostar att underhålla en bro. Byns tidigare elljusspår har redan rasat ihop och invånarnas ideella engagemang har till stor del dött ut. Boken skulle kunna vara en stereotyp berättelse om glesbygd och avfolkning, en berättelse som kanske har hörts förut, men jag tycker att Osebol är mycket mer än så, även om det i och för sig är en väldigt intressant och fin skildring av tillvaron i en by som är på väg att tyna bort.
Det som berör mig mest är egentligen alla livsöden som flimrar förbi: en polack som undrar varför svenskar tar rast så ofta, en man som förlorat sin bästa (och enda) vän, en man som flytt Tyskland under Andra världskriget, allt slit i skogen och kring flottningen av timmer, en entreprenöriell kvinna som drev byns butik en gång i tiden, vårdjobb (och en hemlig dröm om att bli fotvårdare), konstnären som startade ett kollektiv (och till slut blev en del av byns gemenskap när han lyckades hålla en batikkurs) och många, många andra. Jag älskar att läsa om alla förälskelser och kärlekar, djupa vänskapsrelationer och behovet av att få vara för sig själv. Boken är över 800 sidor lång, så det vore synd att påstå att Kapla lyckats koka ned det på några få sidor, men det är poesi, så visst är det en lätt och luftig text, som tros allt rymmer otroligt mycket, en berättelse om en hel bygd. Oj, vad Osebol rymmer mycket. Den handlar hus som stått på platsen i hundratals år och om människorna som bott i dem. Den handlar om framåtandan kring omgivningens tjusiga skidanläggningar, som ändå inte riktigt spiller ned till Osebol. Den handlar om vuxna, som konstaterar att barn som åker till Karlstad gärna stannar där, och om unga som inte har något att göra och tycker att allt är tråkigt. Den handlar om vargen och jakten, vården och skolan. Och hur ska unga egentligen träffa varandra nu för tiden, när det inte längre finns några danspalats och uteställen?
Jag älskade verkligen den här boken! Den får mig att tänka på en av mina favoriter, Svetlana Aleksijevitj, som i sina dokumentärromaner flätar samman vittnesmål från hundratals röster till en imponerande väv. Aleksijevitj skildrar livet i Sovjet från olika perspektiv. Osebol rör sig i en annan miljö, berättar andra berättelser. I Osebol finns vemod, men också mycket skratt. Jag tycker ändå att boken lånar drag från den nobelprisbelönade Aleksijevitj, men framför allt är den fantastisk i sin egen rätt. Läs och bli berörd!
Jag trivs inte riktigt i en stad heller.
Jag vill inte sitta i nåt jävla villaområde.
Det är inte riktigt min grej det.
Jag vill gå hemma och skrota och dola.
Det är lite kämpigt.
Det är dryga veckor när en ska ligg bort på jobb.
Och inge yngre blir en.
Men det är så det är.
Till Osebol ska en tillbaka vet du.
Det är väl nån sjukdom då.
Det är väl nåt i botten.
Det är väl att jag är uppfödd här.
Det är väl det.
Ur Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla
Utgivningsår: 2019 (Teg publishing). Antal sidor: 811. ISBN: 9789188035301.
Osebol är en berättelse om vår tid. En litterär sensation från världens mittpunkt.
Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. I boken möter läsaren så gott som alla byns vuxna invånare, intervjuade av Marit Kapla som själv är uppvuxen där.
Osebol är en säregen läsupplevelse som saknar motsvarighet. Intervjuerna har kokats ned till lyriska vittnesmål som går rakt in i hjärtat. Boken blir till ett slags prisma som kastar nytt ljus på livet. Det är är färgsprakande, levande och lämnar ingen läsare oberörd.
Förlagets beskrivning
Marit Kapla
Marit Kapla (född 1970) är en svensk journalist och författare, uppvuxen i Osebol, samhället som delar namn med hennes debutroman. För Osebol belönades hon med Augustpriset 2019.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en mycket spännande och fängslande roman om korruption och politiskt spel när en pandemi drabbar världen. Betyg: 5 pizzor av 5
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en roman där händelser och personer är helt hämtade ur fantasin, men där det samtidigt finns spår som ligger obehagligt nära verkligheten. Det har nu gått drygt tio år sedan världen höll andan och fruktade att den så kallade svininfluensan skulle orsaka en pandemi och lamslå världen. Det blev inte riktigt så. Det togs snabbt fram ett vaccin och massvaccinationer startade. Många människor räddades på så sätt från att drabbas av en potentiellt dödlig influensa. I efterhand visade det sig också att det prototypvaccin som användes i Sverige mångdubblade risken att drabbas av narkolepsi. Idag är det många som ser tillbaka på svininfluensan och tänker att larmet var onödigt och orsakade mer skada än nytta. Just därför är det också många som inte förstår allvaret med en ny influensa eller förstår poängen med en massvaccination. I Som pesten är läget helt annorlunda. Här drabbas människor av en ny influensa, men det finns ingen direkt beredskap och risken är överhängande för att spridningen ska bli enorm. Det blir inga massvaccinationer eftersom att ett korrupt big pharma på ett cyniskt sätt förhalar processen för att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Först finns inget vaccin. Sedan finns det alldeles för lite. Danmark är det land som drabbas först. Smittspridningen går enormt fort och en stor del av befolkningen blir sjuka. Tusentals unga människor dör och lämnar sörjande anhöriga efter sig. Hela samhället påverkas. Människor går helst inte ut och det mesta håller stängt eller är överbelastat. Det finns inte kapacitet att ta hand om alla sjuka människor som behöver intensivvård. Allt befinner sig i något slags undantagstillstånd.
Samtidigt tickar tiden på och det är bara en tidsfråga tills fler länder, fler kontinenter, dras med och drabbas av influensan. Konsekvenserna skulle bli ofattbara. Här kommer nästa lilla fiktiva händelser som också har likheter med verkligheten: det är mitten av 10-talet och människor flyr över havet, vandrar genom Europa och medmänskligheten är hos många satt på paus. Högervindar blåser i Europa, i USA förbereder Trump sin kampanj med förhoppning om att ersätta Obama i Vita huset och i Danmark står det snabbt klart att de som flytt sina hemländer och har sitt ursprung i andra länder inte står först i kön att få vård eller vaccination.
I romanen arbetar världshälsoorganisationen, WHO, intensivt för att följa förloppet och få igång massvaccinationer. Danskan Karoline Branner, som är förhållandevis ny på jobbet, kastas direkt in i hetluften och jobbar hårt med att bekämpa pandemin. Hon drivs av sin uppfattning om rätt och fel och känner starkt att världen måste visa sin solidaritet. Det blir extra komplicerat när det börjar visa sig att människor med ursprung från den afrikanska kontinenten verkar vara extra mottagliga för smittan och dessutom verkar löpa en betydligt högre risk att dö. Insikten är svår att ta till sig och väldigt kontroversiell, men många observerar samma sak som Karoline och det bedrivs enkla studier som påvisar sambandet. För Karoline känns det självklart att den här nya kunskapen bör följas upp med stora studier och om sambandet kan bekräftas är det givet för Karoline att människor med afrikanskt ursprung måste få gå före i vaccinationskön. Det visar sig dock snart att Karolines inställningen är naiv. Människors liv spelar mindre roll när det i bokens verklighet finns andra faktorer som väger tyngre. Politiskt spel, korruption och maffia försöker dribbla bort Karoline och en av de största hoten mot henne finns i hennes absoluta närhet.
Det är på sätt och vis svårt att tänka sig att en bok om arbete på WHO kan vara spännande, men faktum är att Som pesten är en riktig bladvändare, svår att lägga ifrån sig. Hanne-Vibeke Holst skriver med ett sällsynt driv. Den här boken är nära 850 sidor och ändå hamnar den aldrig på tomgång. Genom att berättelsen drivs framåt av många sidohistorier så hålls tempot uppe hela tiden och perspektivet växlar snabbt mellan bokens olika huvudpersoner, där Karoline är den mest centrala, men där det också finns många andra som engagerar lika mycket. Varje nedslag hos en huvudperson är kort, ungefär som en scen i en TV-serie. Jag gillar verkligen berättarstilen, som passar utmärkt för den här romanen. Jag blev verkligen helt fast i den här boken och hickar till lite varje gång morgontidningen har någon liten notis om influensa eller andra smittsamma sjukdomar och med det nya coronaviruset kändes boken plötsligt extra läskig. Det här är verkligen en bok att leva sig in i.
Man måste se den för att förstå den. Fasan. Den belägrade staden.
Under normala omständigheter, i fredstid, skulle Köpenhamn vara i julstämning så här nära advent. Gatorna skulle befolkas av glada, medelålders väninnor i grupp, glögg och äppelskivor skulle säljas i de trånga gränderna i Indre By, och trängseln i de upplysta varuhusen skulle även bland de mest jäktade, för vilka julen varje år kommer som en överraskning, framkalla en barnslig glädje över dekorationerna och prakten.
I år däremot är stämningen i botten. Det känner Karoline så snart hon har kommit ut från sitt hotell på Nansensgade för att promenera bort till sitt möte på Sundhedsministeriet på Holbergsgade. De få Köpenhamnsbor som över huvud taget vistas ute på verkar kuvade och inåtvända, som om de vore instängda i det vintermörker som har lagt sig över staden.
Ur Som pesten av Hanne-Vibeke Holst, i översättning av Margareta Järnebrand.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Originalets titel: Som pesten (danska). Översättare: Margareta Järnebrand. Utgivningsår: 2017 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 846. ISBN: 9789100177188.
Läkaren Karoline Branner flyttar med sin familj till Genève för att arbeta med pandemibekämpning för WHO. Men på kontoret möter hon oväntat motstånd i den politiska organisationen, och hemma blir hennes man allt mer rastlös. Och så kommer signaler om en ny influensapandemi.
”Som pesten” är en bladvändare med både emotionellt djup och politisk udd. Det är Hanne-Vibeke Holst när hon är som allra bäst.
Förlagets beskrivning
Hanne-Vibeke Holst
Hanne-Vibeke Holst (född 1959) är en dansk författare, bland annat känd för trilogin om TV-journalisten Therese Skårup.
Idag är det alla hjärtans dag, en dag som jag under många år ”firade” med att en av mina barndomskompisar brukade hälsa på (på grund av att han brukade jobba på en mässa som gick av stapeln samma datum varje år i min stad). I år ”firar” vi genom att gå ett helt gäng på konsert på Norrlandsoperan. Med andra ord brukar jag inte fira den här dagen. 🙂 Men det hindrar mig inte från att tipsa om några av årets favoritböcker på tema kärlek. Här kommer fem lästips:
Den rödaste rosen slår ut
Den rödaste rosen slår ut är kanske den mest tunglästa av Liv Strömquists seriealbum. Den är nämligen ovanligt textdriven, men det är väl värt besväret att ta sig igen boken, för det är en verkligt intressant essä (eller vad det nu är?!), där Strömquist vrider och vänder på kärlek och varför så många har så svårt att känna något. En lagom provocerande bok som väcker många tankar kring kärlek, nu och då.
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
Maken
Maken av Gun-Britt Sundström var en av de böcker som berörde mig mest under förra årets läsning. I boken ältas ett av-och-på-förhållande mellan Martina och hennes Gustav. De kämpar för sin frihet, att ha en öppen och kravlös relation, men blir paradoxalt nog mer och mer ofria. De sårar och blir sårade. Det är verkligen en stark bok om kärlek och en bok att känna igen sig i eller åtminstone känna något för. Relationer är inte enkelt och sällan har det skildrats så skarpt som här.
Maken av Gun-Britt Sundström
Mitt hjärta går på
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är en sockersöt berättelse om en förälskelse med komplikationer. Pontus bor i en tjusig Östermalmsvåning med sin familj. Han skulle bli skådespelare, men psykisk ohälsa har gjort att mycket i livet har satts på paus. Chavve är inflyttad och bor i förorten. Han har inte riktigt hittat sin plats och känner sig ensam. När Chavve och Pontus träffas genom en dejtingapp blir det sprakande förälskelse, men ska den hålla när den ena parten har en psykisk ohälsa som ligger och lurar? En fin feelgoodroman som jag sträckläste!
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Pälsen, Syndens lön & Kyssen
Pälsen, Syndens lön & Kyssen är en mini-novellsamling med min favorit, Hjalmar Söderberg. Den innehåller tre riktigt bra noveller, men särskilt Kyssen, i all sin enkelhet, är bland det elegantaste jag har läst om att vara förälskad och att våga ta det första steget. Jag minns novellen väl från det att jag läste den första gången när jag gick på högstadiet och den gör samma intryck än idag.
Slutet
Slutet av Mats Strandberg är inte i första hand en roman om kärlek, men jag tycker att den är så intressant att jag ändå vill tipsa om den. Slutet utspelar sig i en nära framtid när jorden är på väg att utplånas av en komet. Det är en ungdomsbok och ungdomarna i huvudrollen står nu i en mycket speciell situation – de kommer inte att hinna bli vuxna och kan därför inte skjuta upp något till sedan. Det finns inget sedan. Vill de uppleva en första kärlek, förlora oskulden eller vad som helst de är nyfikna på, ja, då är det bråttom. Det finns ingen tid för tvekan och grubbel. Kanske är det något att ta med sig här i livet, inte minst när det gäller kärlek. Livet är nu.
Anna Karenina av Lev Tolstoj är en berättelse om kärlek, passion och ryskt överklassliv. Den är alldeles för lång, men är ändå en kul klassiker att ha läst. Betyg: 3+ beckasiner av 5.
Anna Karenina av Lev Tolstoj är en klassisk berättelse från 1870-talet där läsaren får följa ett antal personer som tillhör den ryska överklassen. En av huvudpersonerna är Levin, en man som anses bygga på Lev Tolstoj själv. När boken tar sin början har Levin samlat mod för att äntligen våga fria till den kvinna han förälskat sig i, Kitty. Kitty står emellertid inför dilemmat att hon också är uppvaktad en den stilige greve Vronskij. Ska hon välja den trygge, tråkige Levin eller hoppas på passion med Vronskij? Det blir Levin som får nobben. Vronskij, å sin sida, är lite av en playboy har inga allvarliga känslor för Kitty. Han drabbas dessutom själv av den passionerade förälskelsen när han träffar Anna Karenina, en gift kvinna, och Kitty mister på så sätt båda de män hon uppvaktats av. Vronskij och Anna inleder däremot en affär, en affär som blir mer och mer allvarlig. Till slut står Anna inför ett svårt beslut – ska hon lämna sin man, och därmed sin älskade son, eller ska hon lämna Vronskij? Hon väljer Vronskij, något som visar sig bli komplicerat och ödesdigert.
Boken behandlar kärlek och familjeliv och skildrar samtidigt glassigt överklassliv i Ryssland. Att följa sitt hjärta, och skiljas från sin make, blir inte lättare när det också i praktiken innebär en brytning med många av de sociala sammanhang som tidigare erbjöds – som Vronskijs älskare är det inte alla som välkomnar Anna till sina fester och bjudningar. Det svåraste för Anna är dock relationen till sina barn: den förlorade sonen, alltid saknad, och den dotter hon har tillsammans med Vronskij och som hon har så svårt att knyta an till.
Tolstoj är skicklig på att berätta och det finns många intressanta livsöden att följa i den här boken. Emellanåt glittrar det också till och blir väldigt roligt. Framför allt tycker jag att Levin skildras med humor och som en man som lätt svävar iväg i det blå. Han blir helt vimsig av förälskelse och när han senare i berättelsen är på väg att bli pappa är han så drabbad och snurrig av förlossningen, och all dramatik kring den, att han gång på gång skickas iväg på onödiga uppdrag och sätts på meningslösa arbetsuppgifter, allt för att vara ur vägen en stund. Det finns många passager med just Levin som är riktigt roliga, tycker jag.
Anna Karenina publicerades ursprungligen som en följetong i tidskriften Ryske budbäraren, där nya delar publicerades under fyra års tid. Det är verkligen en berättelse i ett kolossalt format; Ofta ges den ut i flera volymer. Det är också en bok som hinner behandla många ämnen och skildra många olika personer, precis som en riktig långkörare till TV-serie. En del passager känns intressantare än andra. Levins (och Lev Tolstojs) stora intresse för jordbruk och hur arbete bör organiseras är något som bitvis tas upp i långa passager. Det finns säkert någon mening i det, men detta och en del annat hade gott kunnat strykas, kan jag känna. Det är verkligen en helt otroligt tjock bok. För den som känner sig sugen på att lite längre och större läsprojekt kan jag helt klart rekommendera Anna Karenina, men den kräver sin tid och tålamod, inte för att den på något sätt är svårläst, utan för att den helt enkelt är väldigt, väldigt lång.
Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.
Hemma hos Oblonskijs var allting upp och nervänt. Frun i huset hade fått reda på att hennes make haft ett förhållande med deras tidigare franska guvernant och hade nu meddelat maken att hon inte kunde leva i samma hus som han. Detta tillstånd hade nu rått i tre dagar och kändes plågsamt såväl för makarna själva som för övriga medlemmar i familjen och hushållet. Alla kände de att det var meningslöst att leva under samma tak och att människor som träffades slumpmässigt på vilken vägkrog som helst stod varandra närmare än familjen Oblonskij och deras hushåll. Frun i huset lämnade inte sina rum, herrn hade inte visat sig hemma på tre dagar. Barnen sprang vilset runt i hela huset; den engelska guvernanten hade råkat i gräl med hushållerskan och skrivit och bett en väninna att försöka hitta en ny anställning åt henne; kocken hade gett sig i väg redan i går, lagom till middagen; kökspigan och kusken hade sagt upp sig
Ur Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Översättare: Ulla Roseen. Utgivningsår: 1873–1877 (första ryska publiceringen, i Ryske budbäraren), 1885 (första svenska utgåvan i översättning av Sigurd Agrell, 2007 (första utgåvan i översättning av Ulla Roseen, Norstedts). Antal sidor: 879. ISBN: 9789113013688, 9789113076812.
Lev Tolstoj
Lev Tolstoj 1828–1910 var en rysk författare, känd bland annat för klassikerna Anna Karenina och Krig och fred. Han är erkänd som en av tidernas största författare och många anser at han borde ha belönats med Nobelpriset, ett pris han i och för sig inte hade något intresse av att ta emot.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.