Etikett: Sápmitrilogin

  • Skam av Ann-Helén Laestadius

    Skam av Ann-Helén Laestadius

    Skam, av Ann-Helén Laestadius, är en fantastiskt fin roman om att växa upp i ett sammanhang präglat av skam: skam över sitt samiska ursprung, skam över allt och inget som læstadianerna fördömer.

    Betyg: 4.5 av 5.

    Skam är den avslutande delen i Ann-Helén Laestadius löst sammanhållna Sápmitrilogi. Efter en roman om förföljelser och förtryck mot samer (och djurplågeri riktat mot deras renar, Stöld), och efter en roman om nomadskolor (Straff), har handlingen nu förlagts till 80- och 90-talets Kiruna. Läsaren får följa Marina, som håller sin samiska identitet hemlig under uppväxten. Ingen på skolan skyltar med att de är samer och ingen talar samiska. I Marinas fall talas inte ens samiskan hemma och hon kan endast med svårighet förstå enstaka ord av det äldre släktingar säger till varandra på sina hjärtans språk. Delar av den samiska kulturen, inte minst jojken, är omöjlig av fler orsaker: på pappans sida av släkten finns læstadianer och de vakar noga över alla synder, dit bland annat musik räknas. Preventivmedel är en annan synd. Marinas kusin, Eva, är en i raden av många syskon – och syskonskaran blir bara större och större.

    Marina och Eva är i samma ålder och växer upp på samma gata. Det blir naturligt att de träffas och att de är med varandra i skolan. Till skillnad från Evas familj, som anammar læstadianismen fullt ut, är inte Marinas familj del av rörelsen. Det gör dock inte att de undkommer fördömanden och predikningar om synd. Det räcker med att lyssna på popmusik eller att ha ett nagellack för att få höra att helvetet väntar. Att vara barn i en sådan miljö är allt annat än lätt – rädslan och osäkerheten är hög; I tidig ålder börjar Marina drabbas av panikångest. Vänskapen med Eva blir allt mer komplicerad, tills Marina helt enkelt vänder henne ryggen.

    Den bästa vännen blir istället en flicka av en helt annan kaliber: Ingela är frimodig och äventyrlig. Hemmavid finns problem som innebär att Ingela till stor del får klara sig själv och kan göra vad hon vill. Marina rycks med och blir tillsammans med Ingela en annan, friare, person. Om hon är sig själv? Nej, knappast: inte minst är det samiska ursprunget fortfarande en hemlighet.

    I skolan finns Daniel, som också döljer sin samiska identitet. För Marina är den dock välkänd eftersom han bor granne med hennes morföräldrar. Mellan Marina och Daniel uppstår snart känslor, som för Marinas del kommer att bli en långvarig förälskelse och något hon aldrig riktigt kan släppa. Även där är dock læstadianismen ett hinder: Daniels familj är en del av rörelsen och det finns inte med på kartan att han någon gång skulle kunna leva med någon som inte hör till samma församling.

    Det är ett tag sedan jag läste en uppväxtskildring och en bok om att vara ung vuxen. Att jag själv är medelålders är väl det som gjort att jag inte har sökt mig mot sådana här böcker på samma sätt som jag gjorde för några år sedan. När jag läser Skam känner jag att jag har saknat det: berättelser om formande år är svårslagna. Även om man själv haft en uppväxt som sett helt annorlunda ut går det att relatera till personer, situationer och känslor. Typer som Ingela, de känner man verkligen igen, och Laestadius är suverän på att måla upp både henne och alla andra karaktärer. Skam en bok som gör människorna, tiden och miljön levande och jag tyckte verkligen om att vara i den här berättelsen. På ett sätt är den en i raden av många andra berättelser om att bli vuxen och att skapa sig ett eget liv, men här blir det extra intressant och tankeväckande genom att det också är en bok om att behöva möta en skam som stulit både kultur och språk.

    Det här är en otroligt fin bok, som väcker både tankar och känslor, och som verkligen är ett värdigt avslut på en oerhört läsvärd trilogi.

    Skam

    Skam är den avslutande delen av Sápmitrilogin, där även romanerna Stöld och Straff ingår. Skam gavs ut av Romanus & Selling 2025. ISBN: 978-91-89771-09-3.

    Ann-Helén Laestadius

    Ann-Helén Laestadius är en svensk-samisk författare.

  • Vårens böcker 2025: nyutkommet jag är nyfiken på

    Här kommer ett samlingsinlägg med de böcker jag fastnat för lite extra när jag har bläddrat i vårens kataloger från förlagen.

    • Först och främst: Chimamanda Ngozi Adichie är äntligen aktuell med något nytt på svenska. Hennes senaste roman heter Drömräkning och låter läsaren följa fyra kvinnor dit deras livsval leder dem. Det mesta ur Adichies bibliografi är fantastiskt (En halv gul sol! Americanah!), så det här är en bok jag redan har köat på biblioteket. Den utkom igår och jag har plats 35 i kön, så det blir kanske sommarens läsning för mig? 🙂
    • En annan doktor Glas, av Malin Lindroth, bygger, vad jag förstår, inte vidare på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas (det gör ju däremot andra böcker; kanske har du läst Bengt Ohlssons Gregorius?). Däremot är det en roman där Hjalmars relation till frun Märta hamnar i fokus. Det är knappast en vacker historia, eller vad man ska säga. Märta vårdades under långa tider på det som vid den tiden benämndes sinnessjukhus – trots att väldigt lite tyder på att hon faktiskt led av någon psykisk sjukdom. En kvinna som gömdes undan, som förlaget skriver det. Det här är en roman och det är alltid snårigt med romaner som ger sig på att berätta om verkliga personer, men ändå. Boken utkommer i april. PS: Det finns även en äldre bok med ett mer dokumentärt upplägg (har ej läst den för egen del) för den som är nyfiken: Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin.
    • Är det så kul att städa och greja i hemmet egentligen? Nej, inte vet jag, men ändå står jag där och försöker få till någon slags rimlig standard här hemma. Jag hoppas ofta att jag ska hitta något otroligt knep, någon genväg som gör det hela lite lindrigare. Det kanske aldrig händer, men om någon så är det väl städ-gurun Marléne Eriksson som skulle kunna lära mig tricket. Husmorsbibeln är vad det låter som: en bok om städkunskap och husmorstips. Marléne har skrivit den tillsammans med dottern Desirée Eriksson, som också är i städbranschen. Husmorsbibeln finns redan ute i handeln och på en bibbla nära dig om du är nyfiken.
    • Läste du också Lena Anderssons böcker om Ester Nilsson, och hennes havererade kärleksrelationer, när det begav sig? Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar är böcker jag läst och gillat. Andersson har en alldeles särskild skärpa i sitt skrivande och ett – ja, hur ska man beskriva det? akademiskt? korrekt? högtravande? – språk, som liksom adderar humor till det hela. I Män och kvinnor är Ester tillbaka. Den har redan kommit ut och fått fina recensioner, vad jag har sett. Själv vill jag lite grann ge tummen ner till framsidan, som inte alls lirar med de tidigare delarna i trilogin. Det hade väl varit flott om hela trilogin fick stå tillsammans i bokhyllan och se tjusiga ut, men icket.
    • Jag har läst, berörts, upplysts och verkligen fängslats av Ann-Helén Laestadius tidigare två böcker i Sápmitrilogin (det som jag precis läser mig till att den heter): Stöld och Straff. I Skam handlar det om rötter och förlust och jag är givetvis mycket sugen på att läsa. Laestadius skriver viktiga och angelägna böcker om samisk historia och kultur. Men också: jag insåg när jag bokcirklade Straff för ett tag sedan att det här är böcker som är universella i sin skildring av just det att förlora sin kultur, sitt språk. Det är något som många med fötter i olika hemländer lever med som en sorg. Skam kom ut i dagarna. Och jag är nummer 60 i kön. 🙂
    • Det börjar bli länge sedan jag läste något av Haruki Murakami. Håller hans romaner ännu? Jag vet inte riktigt. Men jag är ofta sugen på att läsa om t.ex. Fågeln som vrider upp världen, för jag minns den som så himla bra och speciell. Nu är han i alla fall aktuell med nytt på svenska: Dess ovissa mur. Förlaget skriver: ”en kärlekshistoria, ett sanningssökande, ett ode till böckerna och till biblioteken där de bor”. Det låter bra fint! Utkommer i april!

    Vårens barnböcker

    Inte glömma barnböckerna! Jag tycker om Maria Nilsson Thores böcker om Alla tre och deras vardag på förskolan Ärtan. Riktigt mysiga böcker med uttrycksfulla och tydliga illustrationer som gör att man även kan använda dem ganska mycket som pekböcker om man läser för ett mindre barn. I april kommer den senaste i serien: Alla tre pysslar. Astrid Lindgren har skrivit många älskade barnböcker som jag verkligen vill att min dotter får ta del av. Nu i dagarna kommer en nyutgåva av Barnen i Bullerbyn, en samlingsvolym med illustrationer av Ingrid Vang Nyman. Slutligen blev jag lite nyfiken på Barnkammarboken: Min första dagbok, som är en fyll-i-bok för förskolebarn att fylla i tillsammans med en vuxen. Vi lyckades aldrig skapa någon ”Mitt första år”-bok eller liknande, men jag gillar idén om att skapa en bok som går att återvända till sedan i livet och ha som ett fint minne. Det kan hända att min unge får den i födelsedagspresent av sin mor. 🙂