Jag hade en period när jag läste en hel del av den japanske författaren Haruki Murakami. Det började med Norwegian wood, som jag tyckte var fantastiskt bra. Såhär i efterhand så inser jag att den, vid sidan av hans memoarbok möjligen, är den bok som skiljer sig mest från hans övriga. Norwegian wood utspelar sig nämligen väldigt mycket här och nu och inte alls i den magiska värld som Murakami annars gärna använder sig av. Och med magisk menar jag inte drakar och trollspön, utan en värld som är vår, men där det plötsligt kan börja regna makrill från himlen och där katter plötsligt börjar prata, som om det inte vore något konstigt med det. När man väl har läst Murakamis andra böcker så inser man snart att den här hallucinatoriska världen är ett grepp han ständigt återvänder till och någonstans så var det nog just det som jag tröttnade på, trots att det verkligen är något som särskiljer Murakamis böcker från andras. Nu är jag tillbaka till Murakami och kanske har det varit bra att ha haft en paus och lagt lite distans emellan, för nu kände jag mig inte alls trött över Murakamis övernaturliga universum; nu kastade jag mig in i det och tyckte att det var fantastiskt!
I Fågeln som vrider upp världen kretsar handlingen kring Toru Okada, som är arbetslös ”hemmaman” och går hemma och plockar och städar så att det är fint när hans fru kommer hem. En dag kommer hon dock inte hem. Hon har lämnat honom. Samtidigt kommer flera andra kvinnor i hans liv; en ung, trasig kvinna som kallar honom för Nyckelfågeln, kvinnor med mediala förmågor och kvinnor som på ett eller annat sätt utnyttjar honom. Det är en komplex bok, där Murakami väver ihop kriget i Manchuriet med berättelsen om Toru och allt som händer honom. I allra högsta grad är det saker som händer honom, snarare än att han själv gör något av egen vilja. Han blir uppringd av kvinnor som vill träffa honom, och ibland blir han besökt i drömmarna, han kliver ned i en uttorkad brunn, blir instängd och när han väl blir utsläppt har han ett underligt födelsemärke på kinden. Han blir upplockad av en kvinna som köper luxuösa kläder år honom och sedan utnyttjar hans födelsemärke; säljer det till kvinnor som upplever det som terapi att kyssa hans märke. Den ena efter den andra underligheten inträffar och som läsare dras med med, utan att förstå, och sugs in i det, som om det vore en deckare. Hur händer det ihop? Vad vill alla? Var är hans fru?
Det här är faktiskt en fantastiskt spännande bok! Det är lätt att bara flyga fram över sidorna, trots att den verkligen är en tegelsten (ca 750 sidor). Och språket! Murakami skriver så bra (eller är det översättningen jag faller för?). Med en enorm detaljrikedom skildrar han vad som händer Toru och vissa skulle kanske tycka att det är lite segt med t.ex. detaljerade redogörelser över hur han tillagar sin mat, men jag tycker inte det. Jag gillar de till synes helt neutrala redogörelserna av Torus vardagsbestyr, för hur det än är så lägger de något till den här ganska skruvade berättelsen.
Det här är en bok att läsa och fascineras av!
[…] Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami handlar om Toru Okada, som är en arbetslös ”hemmaman” som går hemma och plockar och städar så att det är fint när hans fru kommer hem. En dag kommer hon dock inte hem. Det är en typisk Murakami-roman där det finns övernaturliga och magiska stråk och där det hela tiden händer mystiska saker. Murakamis avskalade och ändå detaljerade språk känns också igen i den här romanen, som jag håller för hans bästa. […]
[…] var det framför allt Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami som fick följa med mig på sommarens utflykter. Det är en riktig koloss till […]
[…] faktiskt har läst ut alla de böcker som jag rabblade upp (här kan du läsa om vad jag tyckte om Fågeln som vrider upp världen, En man som heter Ove, Älskaren, Mordets praktik och Och bergen svarade). Vad måste jag hinna med […]
[…] re-postar jag ett inlägg om en av mina favoriter av den japanske författaren Haruki Murakami: Fågeln som vrider upp världen. Det är en ordentlig tegelsten och jag brukar sällan gilla tjocka böcker, men jag blev faktiskt […]
[…] för många Murakamiböcker under en period och behövde ta en lång paus, men sedan läste jag Fågeln som vrider upp världen i somras och tyckte att den var riktigt, riktigt bra, så nu är jag på banan igen och redo för […]
[…] blev det inte så många böcker till antalet, men det gömmer sig alltså feta titlar i stil med Fågeln som vrider upp världen och Den franske löjtnantens kvinna bland de där […]
[…] det med gubbar och att skriva alldeles för långa böcker? Jag tyckte det var mastigt att läsa Fågeln som vrider upp världen (ca 700 sidor) tidigare i år, men i höst kan den som känner sig manad sätta tänderna i […]
Jag har inte läst 1Q84-trilogin, men jag känner ändå igen det du skriver. Det är mycket bentolådor och måltider på olika sätt… Fågeln som vrider upp världen är på min topp 2 av Murakami. 😉 Norwegian wood känns fortfarande snäppet bättre, baserat på det jag minns från den.. Läste den för några år sedan.
Kul med en till som gillar Murakami! Norwegian wood har jag lite svårt för, däremot älskar jag Efter mörkrets inbrott och Kafka på stranden. Är för tillfället mitt uppe i Fågeln som vrider upp världen och den verkar lovande, ska bli spännande att se hur den utvecklar sig 🙂
Jag hade jättesvårt för Kafka på stranden! Jag tror att det beror på att jag fick en överdos av Murakami.. Läste för många och med för kort mellanrum.. Hoppas att du gillar Fågeln!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag hade en period när jag läste en hel del av den japanske författaren Haruki Murakami. Det började med Norwegian wood, som jag tyckte var fantastiskt bra. Såhär i efterhand så inser jag att den, vid sidan av hans memoarbok möjligen, är den bok som skiljer sig mest från hans övriga. Norwegian wood utspelar sig nämligen väldigt mycket här och nu och inte alls i den magiska värld som Murakami annars gärna använder sig av. Och med magisk menar jag inte drakar och trollspön, utan en värld som är vår, men där det plötsligt kan börja regna makrill från himlen och där katter plötsligt börjar prata, som om det inte vore något konstigt med det. När man väl har läst Murakamis andra böcker så inser man snart att den här hallucinatoriska världen är ett grepp han ständigt återvänder till och någonstans så var det nog just det som jag tröttnade på, trots att det verkligen är något som särskiljer Murakamis böcker från andras. Nu är jag tillbaka till Murakami och kanske har det varit bra att ha haft en paus och lagt lite distans emellan, för nu kände jag mig inte alls trött över Murakamis övernaturliga universum; nu kastade jag mig in i det och tyckte att det var fantastiskt!
Lämna ett svar