Det eviga folket är inte rädda

Det eviga folket är inte rädda - Shani BoianjiuAtt vara 18-19 år är något speciellt. Det är en ålder när ens framtid börjar utkristallisera sig och man börjar bli vuxen på riktigt; skolan är över och det är dags att skaffa sig ett jobb eller söka sig till universitetet – och skaffa en livskamrat, en bostad och allt annat som hör det egna livet till.

I Shani Boianjius Det eviga folket är inte rädda står huvudpersonerna i precis det vägskälet, men som israeler måste de först och främst göra sin värnplikt. Barndomskompisarna Yael, Lea och Avishag får olika uppdrag: utbildar skyttar, jobbar som militärpolis och står vid gränskontroll. Militärtjänstgöringen är en lång leda och tjejerna har inte så mycket annat att göra än att fantisera om annat eller fördriva tiden på de mest meningslösa sätt. Likt de lekar som de lekte när de var små och sprang omkring och fantiserade ihop berättelser så fantiserar de nu ihop berättelser om de som passerar gränskontrollerna. Det fantiseras om män och snackas om sex. När det är tråkigt och hett lägger sig några tjejer ute på marken och kopplar in sig till nedfrusna droppåsar. Tjänstgöringen är som en meningslös lek där de här unga tjejerna, som i mångt och mycket är och beter sig som barn, ska uppträda som soldater. Ibland kommer verkligheten på besök; som när en kille närmast får halsen avskuren i gränskontrollen; en bild som sedan aldrig går att radera.

Det här är bland det finaste och bästa jag läst i år. Ledan, de egentligen obefintliga drömmarna man kan ha i Tel Aviv, där lägenheter kostar multum och det bästa jobb man kan hoppas på är att få sitta hela dagarna på flygplatsen och kontrollera passagerare, och de här unga tjejernas framtid, skildras så oerhört fint och med en enorm precision. Boianjiu skriver fantastiskt bra. Visst hade hon kunnat spara på några ganska onödiga och lite väl överdrivna scener, men jag orkar inte haka upp mig på det. Det här är en drabbande roman, som lika mycket handlar om att vara ung idag, väldigt generellt alltså, men också det att vara ung i Israel; att samtidigt vara så ung och barnslig och ändå behöva konfrontera våld i vardagen.

Några andra som skrivit om Det eviga folket är inte rädda är SvD, Bokmania och Hyllan. Du hittar den hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

5 svar på “Det eviga folket är inte rädda”

  1. Så fint du skriver om den här mycket speciella romanen. Jag tyckte mycket om den även om innehållet inte var direkt lättsmält. Den stökar runt i mitt minne. Just nu läser min dotter som är jämnårig med tjejerna och jag tycker det ska bli spännande att höra hennes tankar. Undra om man läser den olika utifrån ålder?

    1. Jag har också boken i tankarna trots att det var ett tag sedan jag läste ut den. Mycket bra och speciell bok!
      Jag tror absolut att man kan läsa den på ett annat sätt som ung. Man kanske till och med måste ha passerat den där åldern för att uppskatta boken. Om jag hade läst den som 18-åring tror jag att jag hade hakat upp mig på att den var svår att känna igen sig i; att tjejerna lever ett liv så olikt mitt. Nu läser jag den och minns hur det var att vara 18..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.