De bästa böckerna från 2013

Årets favoriter… Jag har några riktiga guldkorn att lyfta fram, faktiskt.

Under året gavs Bodil Malmstens avslutande del i hennes loggboksserie ut. Titeln, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, är tagen från Sjörövar-Jennys sång i Tolvskillingsoperan och fungerar kanske inte klockrent eftersom den är så lång och sådär… Men strunt i det! Det här är en bok där Malmsten återigen briljerar med sitt lätta och koncentrerade språk och både roar och oroar med sina betraktelser av samtiden. Boken kretsar faktiskt ganska mycket kring åldrande och döden. Som alltid blir det något att skönja mellan raderna, vilket inte alls gör att man blir mindre berörd. Tvärtom. Det här är en bok som kan få tårarna att trilla på läsaren. Fantastisk bok! Årets bästa, alla kategorier. Jag har även nominerat den till Bokbloggarnas litteraturpris.

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig

Mycket bra och berörande, fast på ett helt annat sätt, var Shani Boianjius Det eviga folket är inte rädda, där vi får följa några unga israeliska tjejer som gör den obligatoriska militärtjänstgöringen. Det är som barn som praoar som vuxna. Mitt bland fluffiga tonårsfantasier, barnsliga påhitt och meningslösa samtal kommer ibland verkligheten på besök: blodet, våldet, konflikten. Vilket är meningslöst, det med. Det är fantastiskt insiktsfullt berättat om hur det kan vara att vara 18 år och på väg att bli vuxen, men att liksom inte ha möjlighet att drömma särskilt stort. Vad kan en stad som Tel Aviv egentligen erbjuda annat än jobb, jobb och jobb och mera jobb för att finansiera en liten lägenhet man ändå knappt har råd med? Och vad gör man med de våldsamma bilderna som alltid spelas upp i huvudet?

Det eviga folket är inte rädda - Shani Boianjiu

Extremt bra och extremt personlig kändes Änkans bok av av älskade, älskade Joyce Carol Oates. Att läsa den kändes som att få ett stort förtroende, nästan som en gåva. Oates berättar hudlöst och uppriktigt om sitt sorgeår som nybliven änka. Som alltid skriver Oates helt makalöst bra.

Änkans bok

I år har jag också läst Jonas Hassen Khemiris underbart fina och viktiga bok Jag ringer mina bröder. På mindre än 150 sidor lyckas Khemiri på ett mycket gripande sätt berätta något om rasism och främlingsfientlighet i dagens Sverige. Aktuell och viktig bok. Och som alltid skriven på Khemiris ständigt överraskande och lekfulla språk.

Jag ringer mina bröder - Jonas Hassen Khemiri

Utrensning av Sofi Oksanen var också en läsupplevelse. Hon skriver precis sådär koncentrerat och avskalat som jag vill ha det. Mellan raderna kan man skönja outsägliga fasor i det Sovjetockuperade Estland, där alla anger varandra och där invånarna kan tvingas offra nästan allt för att kunna göra motstånd, för att kunna gömma sin kärlek i motståndsrörelsen.

Utrensning - Sofi Oksanen

Som en bubblare måste jag säga att Fågeln som vrider upp världen var en trevlig bekantskap. Boken är tjock som satan, men det var i sanning trevligt att få chans att dröja sig kvar så länge i Murakamis märkliga universum och följa karaktären Toru, som har blivit lämnad av sin fru.

En annan bubblare är Alakoskis Oktober i fattigsverige. För att Alakoski alltid är fantastisk och att det verkligen behövs sådana som hon och som kan berätta om hur det är att leva som fattig i Sverige. Läs och lär, ni som tror att fattigdom inte existerar i vårt land. Och skäms för fan, ni som tror att fattig innebär att man inte har råd att ge sina barn en iPhone. Det är så förbannat mycket mer som ryms i begreppet fattigdom. Det är en utanförskap att bära med resten av livet.

Och, ja, sedan var Vägen mot Bålberget verkligen en sådan där bok som man bär med sig länge. Det är en mäktig tegelsten om vår mörka historia när kvinnor togs från sina hem och avrättades för att de anklagades för att vara häxor och springa satans ärenden. Men den är också rik på kopplingar till nutid och rör sig fint i tid och rum. Mycket välskriven och bra bok!

Om jag också ska slänga fram en serie, så måste jag ta något av Liv Strömquist. Jag har läst flera titlar i år, men hennes grundliga genomgång av kärlek som samhällsfenomen, Prins Charles känsla, var extra bra. Okej, jag håller inte alltid med, men hon slår verkligen huvudet på spiken i ruta efter ruta, trots allt. Fantastiskt intressant och bra! Även snyggt tecknat, givetvis.

8 svar på ”De bästa böckerna från 2013”

  1. Tack för tipset om Jonas Hassen Khemiris bok Jag ringer mina bröder. Den kommer att läggas till på ”läslistan” 2014 🙂

  2. Jag har inte läst något av dina guldkorn men är nyfiken på Det eviga folket är inte rädda samt Vägen mot Bålberget som jag var nära och låna till jag såg hur tjock den var. Men förhoppningsvis blir åtminstone den senare läst under 2014 – när det finns mycket ledig tid.

    1. Det är bra böcker båda två! Förstår att längden kan vara avskräckande. Det var skönt att läsa den som e-bok, så att jag slapp hålla i en tegelsten.. 😉

  3. Kul att läsa om dina favoriter! Utrensning läste jag när den kom och tyckte den var ganska bra. Jag ringer mina bröder såg jag som teaterpjäs. Sevärd! De andra böckerna har jag inte läst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.