Den här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre snyftböcker.
En riktigt sorglig bok som jag läst i år är den Den osynliga bron, som utspelar sig under Andra världskriget. Det säger sig självt att det hinner bli väldigt sorgligt, när handlingen nu kretsar kring ungerska judar.. I slutet av boken finns en dikt av Wislawa Szymborska citerad och jag måste erkänna att jag fällde tårar när jag läste den, för den summerade boken så himla bra och berörde verkligen.
En annan bok, som berörde mig starkt, trots att jag egentligen inte vet varför, för jag hör inte till målgruppen som borde känna igen sig, är Anna och Mats bor inte här längre. Det är väl för att Helena von Zweigbergk skriver så insiktsfullt och bra om människor och relationer. Man kan inte värja sig, utan känner bara med dem. Starkt. Boken kretsar kring Anna och Mats och deras separation.
Jag grät också av Häxringarna, som jag läste tidigare i år. Framför allt grät jag till det sista kapitlet, som handlar om en kvinna som tar farväl av sin döende mamma. Boken handlar om några kvinnor runt förra sekelskiftet och deras slit och ofta väldigt tuffa tillvaro, Den är oväntat rolig, men också sorglig och gripande. Man känner verkligen med de här tjejerna, som boken kretsar kring. De har det fan inte lätt alla gånger. Och Kerstin Ekman har sådan värme när hon skriver om dem. Fantastisk bok!
Kommentera & diskutera gärna!