David Ericsson är i grunden yrkeschaufför. Det känns lite otippat att en lastbilschaufför skriver dikter när trafiken är lugn, men jag är glad att det finns en Lars Ericsson, som dessutom ger ut böcker. I novellsamlingen Truck stop finns de där miljöerna som det så sällan berättas om: lastningen, livet på vägarna, stoppen vid tradarfiken, fifflet med arbetstidsböckerna (för att komma fortare hem). Det är mycket längtan, timtals nötande på vägarna, stress och ensamhet, men det är ändå en varm och härlig bok. Jag tycker jättemycket om den, även om vissa noveller faller mig mindre i smaken än andra. Helt klart läsvärd! Det här är fint porträtterade människor och kärlek & längtan från ett lite annat perspektiv än det vanliga. Det är också en förmodat sann och äkta berättelse om livet på vägarna.
Kommentera & diskutera gärna!