Påven Johanna

Det sägs att det under medeltiden fanns en kvinnlig påve vid namn Johanna. Under namnet Johannes lyckades hon studera och avancera inom den katolska kyrkan tills hon till slut nådde den högsta posten av de alla – påvestolen. Om legenden är sann blir man kanske inte så mycket klokare på efter den här romanen, men det är ändå en ganska fascinerande berättelse.

Boken om påven Johanna är intressant eftersom den berättar om livet under medeltiden och eftersom den tar upp kvinnans situation och antyder att det kanske fanns kvinnor som genom att klä ut sig till män faktiskt kunde ta sig upp i samhället. Kvinnans förstånd är det inget fel på och har heller aldrig varit och jag gillar tanken på den tysta och osynliga revolt som faktiskt kanske skedde lite varstans.

Som historiebok är Påven Johanna alltså en ganska bra bok. Författaren har definitivt gjort research, även om det också är tydligt att det finns så få källor att det är svårt att säga vad som är myter och vad som faktiskt har skett. Som skönlitterär roman är boken dock inte speciellt vass. Är det någonting jag ogillar så är det kärleksromaner och i den här boken har det smugit sig in en otroligt senitmental kärlekshistoria. Usch! En del saker i boken är lite för söta och puttinuttiga för att jag ska bli imponerad och självklart drar det ned på betyget att boken känns osannolik. Visst vore det fantastiskt om Johanna faktiskt har funnits, men boken kan inte övertyga mig om att hennes liv i sådant fall såg ut som det gör i boken.

Ett svar på “Påven Johanna”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.