I skuggan av oron

När Hilmas psykiskt sjuke man dör i sviterna av hjärtproblem, står hon plötsligt ensam med ansvaret över deras dotter Signe. Det är många som tycker synd om henne och pratar om ”den stackars unga änkan”, men Hilma, som hela sin liv har sett det naturligt att slita och jobba hårt, går rakryggad igenom det.

Det är en mycket fin berättelse om en mor och ömheten för hennes enda dotter. Allt hon tar sig för med gör hon för Signes skull och för att skydda henne från allt som skulle kunna skada henne. Hennes tankar är ofta hos henne och hon oroar sig över att dottern ska ha ärvt faderns svåra sjukdom.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Att läsa När man skjuter arbetare… gav en massa frågor om vad som hände sedan. Här får vi veta vad som hände sedan och följa Signe när hon växer upp i sin nästan onaturligt starka mors vård. Boken innehåller, åtminstone i den första delen, många tillbakablickar till den första boken i serien. Det känns lite tjatigt när man redan har läst den, men å andra sidan är tillbakablickarna helt nödvändiga för att man ska hänga med i handlingen ifall man har missat den första boken.

Det här är ett fantastiskt kvinnoporträtt och samtidigt en bok om livet i 30- och 40-talets Sverige. Fascinerande och berörande!