När man skjuter arbetare…

Det är 30-talets Sverige och det anses som någonting stort att den enkla skogshuggardottern Hilma får gifta upp sig i klassamhället. Att hennes blivande make, läroverksadjunkten Sigfrid, bär på en sinnessjukdom underlåter svärföräldrarna att nämna, trots att sjukdomen på grund av ärftlighet gör att Sigfrid enligt lag egentligen inte får gifta sig. Det är Hilmas enkla bakgrund som gör att man inte tar så noga på detaljen om Sigfrids sjukdom. Sjukdomen blir dock en tung last för Hilma.

Sigfrid är frisk i långa perioder, men hamnar förr eller senare i en manisk fas då han inte kan kontrollera sig själv och får en väldigt stark sexuell drift. Vid tiden före bröllopet börjar Sigfrid att bli ohanterlig och under bröllopsnatten utsätts Hilma för ett svårt övergrepp. När Hilma och Sigfrid sedan får ett barn tillsammans kommer tillfällen då mannen också föröker att förgripa sig på den gemensamma dottern.

Hos Hilma startar ett oroligt pedantiskt tvång att ständigt putsa och hålla rent och att alltid vakta dottern noga från alla faror, som till exempel hennes egen man. Det är nästan en övermänskligt stark kvinna vi får läsa om, men det är också en kvinna som kommer från ett strängt kristet hem, där arbete är en dygd och gnäll inte passar sig.

Vad som heller inte passar sig är att tro sig vara något större än den man är. Sigfrid är socialist, men hos Hilma och hennes familj känns det viktigt att ge Gud vad Gud tillhör och Kejsaren vad Kejsaren tillhör, som det står i Bibeln. Med andra ord ska man veta sin plats och ibland är det nästan komiskt att läsa om hur starkt befästad den tanken är. Hilmas föräldrar är människor som väljer att äta wienerbröden först efter ett par dagar, eftersom det vore ett allför stort frosseri för Gud att tolerera om de skulle äta färska wienerbröd, och Hilma är en kvinna vars stora njutning är att, efter ett rejält storständande, kunna sätt sig ner i lugn och ro och dricka något så enkelt som en kopp silverte.

Sigfrids och Hilmas olika livssyner står i kontrast till varandra och det gör också de samhällsklasser som de kommer från. I bakgrunden Hilmas berättelse finns också de nya tankarna om arbetarnas frigörelse, som började spira under den här tiden. På det sättet är boken både ett sorts tidsdokument och en väldigt gripande och vacker berättelse om en kvinnas många gånger svåra liv vid en mentalsjuk människas sida.