En generös man

I sitt testamente skrev Alfred Nobel bland annat:

”Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar som tillfalla: […] en del den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning;…”

I år är det alltså Mario Vargas Llosa som erhåller detta fina pris: en författare som för mig är helt okänd faktiskt, men säkert är mycket välförtjänt av sitt pris. Det sägs att han är populär i sitt hemland, men här i Sverige är han nog närmast helt okänd. Eller?

Jag kan ju bara konstatera att det måste vara svårt att värdera vilken författare som genom sitt skrivande har ”gjort menskligheten den största nytta” och samtidigt ”producerat det utmärktaste i idealisk rigtning”.

För att ”komma till nytta” måste man nå ut och då måste man skriva för folket. För att ”producera det utmärktaste i idealisk rigtning” måste man närmast göra motsatsen. Faktum är att litteraturpriset är enormt annorlunda mot de andra priserna. Även den som inte är organkemist har stor nytta av de upptäcker som Heck, Nigishi och Suzuki (årets välförtjänta Nobelpristagare i kemi :)) har gjort, då deras upptäcker har lett till stora framsteg inom organisk syntes, d.v.s. inom tillverkning av läkemedel m.m. Men vad skulle jag möjligen ha för ”nytta” av en bok som man måste vara professor i litteraturvetenskap för att kunna uppskatta? Tyvärr är det ju en hel del Nobelpristagare som skriver så otillgängligt..! Det finns ju som ni vet en skarp linje mellan vad som är fin kultur och vad som är dålig kultur och det är sällan det förstnämnda som når ut till folket.

Vad vet du om Mario Vargas Llosa? Är det något man orkar läsa (som Coetzee, Lagerlöf…)? Eller något som bara är tröttsamt och som man inte orkar sätta sig in i (som Jelinek…)? Tyvärr är jag skeptisk i största allmänhet mot Nobelpristagare i litteratur och ser Nobelpris mest som en indikation på att det är en bok som inte är intressant för mig. Ganska ofta har jag i och för sig fel… I år är jag hur som helst gladast åt priset i kemi. Jag har själv haft stor nytta av Palladiumkatalysatorer i syntesarbete. 🙂 Jag är ju teknisk kemist, som ni säkert vet. Jag får lämna hurraropen över litteraturpriset åt de som förstår att hurra. Hehe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.