Tarzans tårar

Mariana och Janne är två mycket olika personer. De träffas vid havsbadet under komiska omständigheter och sedan fortsätter de att träffas trots att ingen av de förmodligen vet varför.

Janne är så rik att han inte vet hur han ska göra av med sina pengar medan Mariana är en ensamstående tvåbarnsmamma med deltidsvikariat som bildlärare. Med andra ord har hon inte alls speciellt gott ställt. Det är inte lätt för Janne att förstå varför han inte bara kan ta något ur Marianas kylskåp när han känner sig hungrig och det är inte heller så lätt för Mariana att veta vad hon ska ge Janne i gengäld när han ger henne dyra presenter.

Deras förhållande är dessutom komplicerat eftersom Janne inte riktigt vet vad han vill och Mariana väntar på att hennes försvunna och psykiskt sjuke man ska dyka upp igen.

Boken känns lite som en blandning mellan författarinnans tidigare roman Grabben i graven bredvid och Nick Hornbys Om en pojke. Här finns en liknande intrig som i Grabben i graven bredvid och Janne visar stora likheter med den rika ungkarlen Will i Om en pojke. På många sätt känns boken alltså som en upprepning av någonting som jag redan har läst förut, men boken innehåller också en del ”nya ingredienser”. Även om jag tycker att Marianas eländigt fattiga tillvaro känns lite överdriven är det intressant att läsa om hur hon tvingas arbeta hårt för att få allt att gå ihop och diskussionen om psykiskt sjuka känns också väldigt aktuell och bra.

Det här är en underhållande och ändå högst allvarlig bok om livet i dagens Sverige. Den sa mig inte så mycket nytt, men det var riktigt bra i alla fall.