Man kan inte säga allt

Fredde är femton år och bor med sin ensamstående mamma och sin tre år yngre syster, Sussy. Mamman jobbar på kvällen och då är det Fredde som har ansvar för sin syster. Han har en deal med henne att hon ska komma hem i tid, men en dag kommer hon inte hem. När Fredde går ut för att hämta henne i lekparken, där hon brukar hålla till med sina kompisar, visar det sig att hon har blivit sexmördad.

Både mamman och Fredde och hela staden där de bor tar tragedin hårt. Mamman blir deprimerad, medan Fredde gömmer sin sorg.

Sussys tre kompisar berättar för polisen vad som hände den där dagen. De berättar att Sussy stannade kvar i lekparken efter det att de hade gått hem. Fredde tycker att deras historia är konstig och att det finns saker som inte stämmer. Det finns saker som de ljuger om eller som de helt enkelt inte berättar. Hela mordet är konstigt och även när mördarna är fast tycker Fredde att det finns saker som inte är sagda.

Egentligen är det här ingen deckare precis. Det här är en fantastisk och gripande bok om hur Fredde inser att ingen berättar allt. Nästan alla ljuger kring mordet och till sist kommer Fredde till insikt att inte ens han kan berätta allt. Det här är en mycket spännande och bra bok. När man hade börjat läsa den ville man bara fortsätta och få reda på slutet. Tyvärr känns det som om man blir snuvad på slutet. På något sätt får man faktiskt inte veta allt. Det tycker jag är synd, men trots detta är den här boken en av de bästa jag har läst och man kan faktiskt inte säga allt, inte vissa fall inte ens ”slutet” på en bok.