Som ni kanske vet så går jag forskarutbildningen och nu är jag ungefär halvvägs. Det innebär att jag måste skriva och försvara en licentiatavhandling såhär i halvtid. Det är ingen jättestor grej. Det är dessutom en sammanläggning, så det mesta av arbetet finns redan sammanfattat i delarbeten. Men ändå. Man sitter där med sina typ 100 artiklar man vill referera till och sina, ibland lite spretiga, resultat och man vill sätta allt i ett begripligt sammanhang. Tvärvetenskapligt är det också. Och runt omkring har man ju annat jobb att göra, manuskript att revidera och skicka in och kurser att lägga tid på. Lite stressad blir man ju, men det är ok.
Vad som har slagit mig är dock det här med själva skrivandet… Jag gillar att skriva (även om jag ofta känner mig helt blockerad när jag måste skriva på engelska!), men jösses vad jag inte skulle vilja bli författare. Om det är såhär det är att skriva ett litet häfte som ramar in ett projekt, ja.. hur skriver man då en hel, jäkla bok? Det där är ingenting för mig! Att skriva tar typ tusen år och jag är alldeles för rastlös. På en hel dag kanske jag har fått ihop ett litet avsnitt i avhandlingen. Håhå, jaja. Nu för tiden är jag extra medveten om vilket jobb som ligger bakom en bok och jag är full av beundran inför författare som får ihop tighta berättelser.
(Foto: Mattox/stock.xchng)
Tur att det finns andra som orkar lägga det arbetet på att skriva. Jag vill bara läsa. När avhandlingen är färdigförsvarad planerar jag att ta några dagar semester och jag tror att jag bara ska läsa. Hela dagarna.
Sedan får jag väl skriva vidare på fler artiklar och, så småningom, själva doktorsavhandlingen… Men det är långt dit, säger vi…
Kommentera & diskutera gärna!