Hästböcker på 90-talet

På 90-talet hade jag min mest intensiva hästperiod och också en period när jag läste mycket hästböcker. I påskas gjorde jag en rensning bland mina gamla prylar på vinden och det var verkligen slående hur mycket mitt liv kretsade kring hästar: almanackor, affischer, teckningar, berättelser, utklipp från tidningar… Jag hittade hur mycket som helst med anknytningar till hästar. Böcker saknades såklart inte heller. Hästböckerna upptar flera hyllplan hemma hos mina föräldrar (med dubbla rader dessutom!). Hehe.

Känner ni igen de här?

Amandaböckerna var pedagogiska böcker, faktiskt lite som faktaböcker, men med Amanda i huvudrollen. Det här är den första boken, där hon börjar på ridskolan. I senare böcker lär hon sig mer och mer och därmed får läsaren också lära sig mer och mer.

Kort galopp, Amanda! av Ulla Ståhlberg
Kort galopp, Amanda! av Ulla Ståhlberg

Hästbokgenren rymmer också en del klassiker, vill jag påstå. Black beauty är kanske den främsta. Det är en tidig bok som debatterar djurrätt. I den får läsaren följa Black beauty, som börjar på topp som en fin häst, men blir utsliten, plågad och hamnar hos allt sämre ägare.

Black beauty av Anna Sewell
Black beauty av Anna Sewell

Lite mer moderna klassiker är Britta och Silver-böckerna av Lisbeth Pahnke. De kom nog i nyutgåva på 90-talet, för jag köpte på mig flera titlar och också en hel del andra äldre hästböcker.

Britta och Silver av Lisbeth Pahnke
Britta och Silver av Lisbeth Pahnke

En stor favorit i samma serie är Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman. Hon har rätt många hästböcker i sin bibliografi. Andra kanske har läst Önskas köpa: Litet sto?

Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman
Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman

Jag älskade även K.M. Peytons hästböcker. Hon har skrivit massor, men Svalanböckerna tyckte jag nog bäst om!

Svalanböckerna av K.M. Peyton
Svalanböckerna av K.M. Peyton

Windy är en annan hästbokklassiker som jag testade, men den var nog lite daterad redan då. Jag tyckte mest att den var seg?

Windy av Elyne Mitchell
Windy av Elyne Mitchell

Jag läste även en hel del äldre hästböcker som jag hittade på biblioteket. Follyfoot var en favorit. På Follyfoot tar man om hand om övergivna och vanvårdade hästar. En viktig källa till hästböcker var annars bokklubbar. Mina absoluta favoriter i genren var böckerna om Stallkompisarna Susan, Carole och Lisa och deras Sadelklubben. Jag ville nog bra gärna vara en medlem i den klubben… 🙂

Stallkompisar av Bonnie Bryant
Stallkompisar av Bonnie Bryant

Jag har alla böcker i serien utom 2 (som drogs tillbaka och inte gick att köpa från bokklubben?!).

Stallkompisar
Stallkompisar av Bonnie Bryant

De lånade jag istället på biblioteket för några år sedan. 😉

Stallkompisar och Follyfoot
Stallkompisar (Sadelklubben ställer upp och Till häst i New York) av Bonnie Bryant och Follyfoot av Monica Hughes

Men självklart var det Pollux hästbokklubb som försåg med mig med hästböcker i en strid ström. Jag har hur många som helst. Av varierande kvalitet. 🙂 Men mestadels bra, såklart. Mest eftertraktade på min tid var böckerna i Fullblod-serien, som alltså handlar om ett galoppstall och följer några jockeys och deras champions (jag tror till och med att en av hästarna hette just Champion?). Ah. Pollux!

Fullblod
Fullblod av Joanna Campbell

Vad läste du för hästböcker?

Till häst i New York

Ännu en hästbok utläst! Jag har nu faktiskt läst alla böcker om de tre stallkompisarna Lisa, Carole och Susan och jag kan nog konstatera att böcker inte är så hemskt bra som jag tyckte att de var när jag var liten.

I Till häst i New York lämnar de tre kompisarna sin lilla idyll till småstad och åker till New York för att titta på en stor tävling, där en vän till dem ska ställa upp. Väl i New York kastas de rätt in i ett typiskt fall för deras klubb, Sadelklubben. De råkar av en slump på en stor flickidol: skådespelaren Skye Ransom och han måste lära sig att rida inför en roll i en film.

Boken varken stör eller berör särskilt mycket, men är ändå hemskt söt och trevlig. Stallkompisar var min barndoms favorithästböcker och jag kan verkligen förstå hur de blev det. Ridlektionerna och ridturerna är beskrivna på ett närmast pedagogiskt sätt och på så sätt att man känner igen sig om man själv är en hästtjej som går på ridskola och lär sig grunderna. Samtidigt är böckerna konstruerade så att vem som helst kan känna igen sig även i de episoder som inte direkt berör hästarna och ridningen. Lisa, Susan och Carole är verkligen olika som personer och alltid finns det någon av dem man som liten tjej kan känna igen sig i och tycka om.

Jag tycker ändå att det har varit skojigt att dyka ner lite i genren igen! Och jag undrar vad jag skulle tycka om t.ex. Peter Pohls böcker eller böckerna om Steffie och Nellie (av Annika Thor) eller om Mirandaböckerna (av Kerstin Sundh) om jag läste om dem. De var favoriter på sin tid, så att säga, men vad skulle jag tycka idag? Skulle jag våga? Eller är risken för stor att jag inte längre hittar något bra i dem? Usch, vad hemskt det vore!

Böckerna om Rut-Emma älskade jag i alla fall som liten och när jag läste om dem i somras tyckte jag fortfarande att de var kanon. En annan som som riktar sig till en yngre publik är Le petit prince och den är ju helt underbar! Detsamma får nog sägas gälla för Astrid Lindgrens böcker, som kan tilltala små som stora, inte sällan på helt olika sätt.

Vilka barnböcker tycker du är ”odödliga” favoriter? Har du vågat läsa om det du gillade när du var liten?

Sadelklubben ställer upp

Stallkompisar hörde till mina favoritböcker när jag var 10-12 år och Sadelklubben ställer upp är en av två böcker i serien som jag inte har läst förut. Det var med stora nostalgikänslor jag öppnade den här boken, men också med lite besvikelse som jag la den ifrån mig. Det är tyvärr en ganska platt bok, med enkla intriger och ingen direkt djupdykning i känslor och relationer. Det spelar dock ingen större roll. Hästtokiga tjejer kan nog fortfarande älska böckerna om de tre kompisarna Lisa, Susan och Carole och deras upptåg. I den här boken handlar det om en kadriljuppvisning, som de planerar som en överraskning för att locka fler elever till sin ridskola.

Ett plus i kanten för att skildringarna av hästarna och ridningen faktiskt känns som om de kommer från någon som själv har varit där och vet vad det handlar om. Det är inte överdrivna och löjliga berättelser om tjejer som tävlar i världsmästerskap med vildhästar, utan autentiskt berättat om ridlektioner för några tjejer som har lärt sig grunderna.

En sommar utan hästar

Susan har fått en spricka i svanskotan sedan hon ramlade ned från ett träd. Det innebär att hon varken kan sitta ned eller vad värre är: inte kan rida. Extra otur är att det skulle ske just nu, när det är sommarlov och man ska rida varje dag. Susans två bästa kompisar, Lisa och Carole, lovar storslaget att så länge inte Susan kan rida så ska inte de heller rida. De bestämmer att om någon skulle bryta löftet så måste den personen bjuda in den snobbiga och bortskämda Veronica Di Angelo i deras klubb, vilket är någonting som ingen av de vill göra.

När Lisa nu ändå inte kan rida så bestämmer hon sig för att följa med sin mamma till Los Angeles och hälsa på moster Alison, som är svårt sjuk. Lisa träffar dock inte bara moster Alison, utan hon träffar även den unge filmstjärnan Skye. Los Angeles-resan passar Lisa perfekt, för Lisa tror att hon inte kommer att få ett tillfälle att rida där.

Carole följer med sin pappa till New York, där den före detta tävlingsryttarinnan Dorothy De Soto bor. Medan Caroles pappa är borta så hjälper hon Dorothy i stallet, men att rida avstår hon från trots att det är svårt. Särskilt svårt blir det när hon träffar den underbara hingsten Southwood.

Susan stannar hemma och hjälper till på ridskolan, där hon hjälper de små barnen som är på ridläger. Barnen är snälla och söta, men det är på väg att gå riktigt illa när Susan berättar en gammal legend.

Det här är en riktigt rolig och gullig hästbok, som hör till en av mina största favoriter i den genren. Kanske är den lite förutsägbar, men det gör ingenting.

Vinnaren

Det är nästan för bra för att vara sant! De tre vännerna Carole, Lisa och Susan, har blivit uttagna till de regionala ridtävlingarna i Briarwood. Det är någonting som de alla tre gläds riktigt mycket åt.

Carole har övat jättemycket med sin unga häst och hon hoppas att det ska gå bra. Helst ska det gå så bra att hon vinner över Cam Nelson. Cam och Carole har träffats på en diskussionssida på Internet. Carole är mycket avundsjuk på Cam eftersom Cam verkar kunna mer om hästar än vad hon själv gör. Annars har det alltid varit Carole som har räknats som den största hästexeperten av dem alla.

Susan ska tävla med den före detta tävlingshästen Topside. Hon vet att det kommer att gå väldigt bra och hon är nästan helt säker på att vinna.

Lisa ska tävla med ridskolans nya häst – den före detta galoppören Prancer. Prancer har nyligen gått av banan och hon är inte alls skolad eller van vid att tävla i de tävlingar som ska förekomma i Briarwood, men Lisa vägrar att höra på alla varningar hon får. Hon är övertygad om att hon kommer att vinna alla rosetter man kan få med den vackra Prancer.

Det här är en bra och spännande bok för de som gillar hästböcker.

Den förbjudna ritten

Tolvåriga Susan har blivit bjuden till sin kompis Dinah i Vermont. Själv bor hon i Virginia, så resan dit är ganska lång, men hon tackar ja direkt. På lördagen samma vecka har hon lovat sin pojkvän, Phil, att komma på ett möte i hans ponnyklubb, men nu har hon ingen möjlighet att ringa och berätta att hon inte kan komma och därför ber hon sina båda vänner, Lisa och Carole, att ringa honom.

Lisa och Carole ringer till Phil och han bjuder dem att komma på mötet i Susans ställe. Det tackar ja, men vad kommer Susan att tro? Kommer hon att tro att de tänker ”sno” Phil från henne?

Susan har en trevlig vecka hos sin vän. I Vermont råder det ”sirapsvecka”, vilket innebär att medlemmarna i Dinahs ridklubb rider runt och samlar in sav från lönnarna. Det hålls också en tävling, där den som samlar in mest sav vinner, och därför är alla så upptagna att alla ridlektioner inställda. Susan och Dinah vill gärna rida i alla fall och de lyckas övertala en av ridskolans hästskötare att få rida ut själva. Det är något de kommer att få ångra.

Det här är en bra och spännande hästbok. Gillar man hästböcker är det här en bok man gillar.

Legenden om hingsten

De tre vännerna Carole, Lisa och Susan samt den snobbiga och bortskämda Veronica ska åka till England för att tävla i gymkhana. De tycker allihop att det ska bli jättekul att komma dit för att tävla och dessutom ska de träffa deras italienska vänner, som också är där p.g.a. tävlingarna. I England bor även deras kompis, Tessa, som de också ser fram emot att få träffa.

Veronica gläder sig extra mycket över resan. Hon har hört en legend som berättar om att en skatt ska finnas nedgrävd alldeles i närheten av tävlingsplatsen, men hon är inte ensam om att känna till legenden. Lisa, Carole och Susan har också hört talas om den och tillsammans med Tessa bestämmer de sig för att spela Veronica ett spratt.

Det här är en bra, spännande och rolig hästbok. När jag var yngre älskade jag alla böcker i den här serien. Självklart är boken både overklig och lite förutsägbar, men är man fast bland hästböckerna tror jag att man uppskattar den ändå.

Fullblodsfeber

Caroles häst, Starlight, har fått en knäledsinflammation och måste vila i två veckor. Carole tycker visserligen att det ska bli kul att få lite extra tid över till att pyssla om honom, men samtidigt är det trist att inte kunna rida. Som tur är kommer veterinären, Judy, med det bra förslaget att Carole kan få åka med henne och vara hennes assistent. Carole, som själv gärna vill bli veterinär när hon blir stor, tackar ja direkt. Under dessa två veckor får Carole uppleva både liv och död, men det bästa av allt är att hon får träffa det underbara fullblodsstoet Prancer och till och med får se på när hon tävlar.

Caroles kompis, Lisa, är däremot inte speciellt glad. Hennes favorithäst, Pepper, har blivit gammal och ska nu pensioneras från ridskolan. Det är dags för Lisa att provrida några av de andra ridskolehästarna, men ingen kan ju gå upp mot Pepper.

Både Lisa, Carole och deras vän Susan har i alla fall en sak att glädjas åt: den före detta tävlingsryttaren Dorothy De Soto ska komma till ridskolan och göra en riduppvisning. Det tycker de ska bli jättespännande.

Det här är en bok som jag tyckte mycket om på den tiden jag älskade hästböcker. Förutsägbar? Javisst. Men nog är den charmig.

Filmstjärna till häst

Lisa, Carole och Susan är jätteglada eftersom deras vän, den berömda filmstjärnan Skye Ransom, ska spela in en film på ridskolan där de tre vännerna rider. Lisa får dessutom tillfälle att själv spela en liten biroll, vilket hon tycker är jättebra eftersom hon då får en inblick i det glamourösa och roliga filmstjärnelivet. Lisa har dock fel: det är både jobbigt och ansträngande att göra film och särskilt svårt blir det när Skye visar sig vara hästrädd. Carole, Lisa och Susan bestämmer sig för att försöka att hjälpa honom, men det blir svårare än vad de hade trott.

Filminspelandet är dessutom tidskrävande och Lisa upptäcker till sin besvikelse att hon inte kan hjälpa sina vänner med att planera den överraskningfest, som de skulle ordna tillsammans för Caroles pappa. Klarar Carole och Susan verkligen av att fixa hela festen själva? Lisa är annars den som brukar vara mest logisk och praktisk i sällskapet och hon hade verkligen behövts nu.

Filmstjärna till häst tycker jag är en både bra och rolig hästbok, men liksom de flesta andra hästböckerna är den lite förutsägbar. Det gör dock inte så mycket så länge man hästbiten, är i rätt ålder och gillar hästböcker.

Susans list

Caroles, Lisas och Susans ponnyklubb och grannskapets ponnyklubb har sedan länge planerat att anordna en äkta rävjakt. Både Carole, Lisa och Susan tycker att det ska bli jättespännande och Susan tycker att det ska bli extra roligt eftersom hennes pojkvän är medlem i grannklubben.

Susans bröder tycker däremot att rävjakten är helfånig och de driver därför hejdlöst med sin syster, som till slut tycker att bröderna har gått för långt. För att hämnas mot dem sätter hon upp pinsamma lappar om sina bröder på tjejtoan.

Susans bröder är kända för att hämnas tillbaka, så när Lisa och Carole får reda på vad Susan har gjort blir de riktigt oroliga. För tänk om Susans bröder förstör den rävjakt som de alla så länge har väntat på!

Ännu oroligare blir de när Susan sedan kommer på kant med den idiotiska, bortskämda och elaka Veronica

Det här är en riktigt rolig och bra hästbok, även om de tidigare böcker i Stallkompsiarserien är mycket bättre.