Vid den här tiden på året så brukar jag posta ett inlägg där jag summerar halvårets läsning. Här kommer alltså min lässtatistik från första halvan av 2018. 🙂
I år har jag lyssnat på en himla massa ljudböcker, hela 15 stycken, vilket innebär att mer än hälften av årets böcker är just ljudböcker (jag har läst 29 böcker totalt). Det verkar inte som att jag gjorde något annat än att lyssna på ljudböcker i mars? E-böcker är däremot ett format som verkar vara på väg ut, om man ska tro statistiken, för jag har bara läst 2 stycken. Det fanns en tid då jag gärna läste e-böcker på mobilen, men nu för tiden läser jag morgontidningen på samma enhet, så e-boken har helt enkelt fått lämna plats åt nyheterna.
På den tiden då jag faktiskt läste en massa e-böcker så brukade jag också vara duktig på att läsa nyutkomna böcker. Nu har det blivit mer pappersböcker (= ”hyllvärmare” och bibliotekslån) och ljudböcker (som ju sällan kommer ut samtidigt som den första pappers- och/eller e-boksutgåvan kommer ut). Så nej, i år har jag inte varit så duktig på att läsa det allra, allra senaste, men mycket 10-tal har det blivit.
Finns det någon förklaring till att jag har läst så många böcker i januari – mars och att jag har läst ett jämförelsevis litet antal böcker april – juni? Nej, det gör faktiskt inte det, vill jag påstå, för mitt lästempo och mina läsvanor är tämligen konstanta. Däremot kommer det månader då många påbörjade böcker blir utlästa samtidigt – och andra månader när jag harvar på med en och samma tegelsten. I år har jag i och för sig bara läst en tegelsten (som inte är så våldsamt lång den heller).
Mina böcker får gärna vara skrivna av en kvinna…
… från något annat land än Sverige.
Könsfördelningen brukar alltid vara skev i mina statistikinlägg. Däremot är det inte givet att jag har läst fler böcker från ”resten av världen” än från Sverige. Det som överraskar mig mest är dock vilka ursprungsländer som ryms inom ”resten av världen”. Storbritannien och USA är standard, men det hör inte till vanligheterna att jag plöjer finsk litteratur.
Vad har mina böcker handlat om i år då? Jo:
Relationer, historia och sorg är tre återkommande ord som beskriver handlingen i de böcker som jag har läst i år. Jag trodde inte att jag brukade läsa historiska romaner, men i år har jag uppenbarligen läst flera stycken.
Har alla dessa relationsromaner etc. varit bra då? Ja, det verkar faktiskt så. Jag har läst förvånansvärt många böcker som har fått högsta betyg. Jag tror faktiskt inte att jag har sett en sådan här positiv fördelning någon gång tidigare. Har jag blivit en extremt entusiastisk person på senare år, en person som strösslar toppbetyg hej vilt omkring mig? Kanske!
Men faktum är att jag har läst många riktigt vassa böcker. Århundradets kärlekssaga, Never let me go och Kriget har inget kvinnligt ansikte är mina tre främsta favoriter och de är så bra att jag har svårt att utse en vinnare bland dem. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanens dikt om (den ojämställda) relationen till maken och om hennes försök att få utrymme att skriva & skapa, var brännande och berörande. Svetlana Aleksijevitjs reportage, Kriget har inget kvinnligt ansikte, lärde mig så mycket, som jag inte hade en aning om, kring kvinnliga erfarenheter av att strida i Röda armén, och den lämnade mig med tusen känslor och tankar. Kazuo Ishiguros science fiction Never let me go, som väcker frågor och tankar kring organdonation i en dystopisk framtid, är ett sant mästerverk som med sitt effektiva berättande är helt klaustrofobisk. Om jag måste välja en favorit från året hittills så får det nog bli Never let me go, men den har haft väldigt tuff konkurrens.
Jag hoppas att året bjuder på fler mäktiga läsupplevelser. Jag har ingen ambition att jämna ut någon könsfördelning eller att läsa böcker från fler av världens hörn, men ett vill jag och det är att läsa ännu fler fantastiska böcker!
Har du läst något riktigt bra i år?
Kommentera & diskutera gärna!