Kvinnor i Umeå är en bok där framväxandet av Umeå och folkhemmet beskrivs genom korta biografier av 95 fascinerande och inspirerande kvinnor med koppling till staden.
Kvinnor i Umeå är en bok där ett stycke Umeå-historia berättas genom 95 korta biografier över kvinnor med koppling till staden. Boken är indelad i fem områden: Väst på stan, Västra centrum, Östra centrum, Öst på stan och Sjukhusområdet, områden där det också funnits viktiga platser för tidens kvinnor, såsom Folkskolelärarinneseminariet och Umeå elementarläroverk för kvinnor.
De flesta av bokens kvinnor är födda någon gång mellan åren 1850 och 1930 och var således med och satte sin prägel på staden och samhället under tiden kring förra sekelskiftet, en tid då mycket också hände för Sveriges kvinnor i stort. Jag tänker inte minst på lika och allmän rösträtt för kvinnor (1919), men också en tid då folkhemmet började växa fram: högre utbildning började bli möjligt även för kvinnor, sociala insatser började erbjudas så smått, barn fick en annan status – en intressant tid som skildras genom dessa 95 vanliga och ovanliga kvinnor som här lyfts fram.
Kvinnohistoria har sällan nedtecknats och för den som, liksom jag, inte är så insatt är det lätt att tro att ”alla” kvinnor under den här tiden var hemmafruar. Den här boken har gjort mig medveten om hur många det var som hade helt andra liv. Här finns lärare, politiker, kaféinnehavare, hotellägare, tandläkare, läkare, apotekare, sjukhuspiga, strykerska, bibliotekarier, arkitekt, sjuksköterskor, fotograf, rektorer, telegrafister, sekreterare, handarbetare, konstnär, journalist, författare, vaktfru…
Det är inspirerande och intressant att läsa om alla dessa kvinnor som från mitt perspektiv varit så osynliga fram tills nu. Här finns många pionjärer: första kvinnan i stadsfullmäktige (Helena Ljungberg), första kvinnliga kommunalrådet (Margot Wikström), första bibliotekarien (Signe Curtelius), första riksdagskvinnan (Ragnhild Sandström), första kvinnliga prästen (Ylwa Eriksson), första länsantikvarien (Karin Eriksson), första kvinnliga läkaren (Gunhild Söderbaum). Här finns också många som engagerade sig i tidens rörelser och föreningar, som Fredrika Bremerförbundet, Föreningen Majblomman, Handarbetets vänner, Husmodersföreningen, Hushållningssällskapet, Rösträttsföreningen. Man anar vilken övertygelse och kraft som dessa kvinnor besatt.
Kvinnorna i boken är presenterade med korta texter (för många finns hänvisningar för den som vill läsa mer) som väcker mycket nyfikenhet. Texterna kretsar kring vad de gjorde och uppnådde och var de föddes och dog. Där emellan kan man ibland ana att de utöver det de uträttade och blev kända för också offrade något längs vägen. Förvånansvärt många är ogifta och begravdes i familjegrav tillsammans med mer eller mindre avlägsna släktingar. Förvånansvärt många från vissa generationer samlevde med kvinnliga vänner och begravdes tillsammans med väninnor. Jag anar att karriär och engagemang i tidens frågor inte nödvändigtvis gick att kombinera med äktenskap och familjeliv. Jag anar också att ogift knappast var likställt med ensam. Det verkar ha funnits en stor gemenskap. Det är min tolkning i alla fall. Boken väcker som sagt nyfikenhet, men innehåller samtidigt så korta texter att fördjupningen inte riktigt finns. Det hade knappast varit möjligt att brodera ut texten kring varje person i boken, så det är inte direkt någon kritik – jag bara konstaterar att jag vill veta mer, mer, mer om kvinnohistoria och hur Umeå har vuxit fram.
Redaktör för Kvinnor i Umeå är idéhistorikern Kerstin Thörn. Jag fick upp ögonen för boken när jag var på en av hennes föreläsningar där hon berättade om några av bokens kvinnor. Jag kan rekommendera alla som får chansen att gå på någon av hennes föreläsningar eller stadsvandringar. Hon har mycket att berätta med entusiasm och engagemang!
Kvinnor i Umeå
Redaktör: Kerstin Thörn.
Illustratör: Alma Thörn.
Förlag: Mandatus (2022).
ISBN: 9789189316249.
Kommentera & diskutera gärna!