Månad: december 2019

Kategorier
-

Det bästa jag läste 2019: årets favoritböcker

Slutet av Mats Strandberg
Slutet av Mats Strandberg

Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.

10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.

Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

9: Väggen av Marlen Haushofer

Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.

Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

8: Nötskal av Ian McEwan

Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.

Nötskal av Ian McEwan
Nötskal av Ian McEwan

7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

6: Spådomen av Agneta Pleijel

Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.

Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel

5: Vi kom över havet av Julie Otsuka

Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan “försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.

Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet av Julie Otsuka

4: Musan av Jessie Burton

Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.

Musan av Jessie Burton
Musan av Jessie Burton

3: I kroppen min av Kristian Gidlund

Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.

I kroppen min av Kristian Gidlund

2: Maken av Gun-Britt Sundström

Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.

Maken av Gun-Britt Sundström
Maken av Gun-Britt Sundström

1: Slutet av Mats Strandberg

I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.

Slutet av Mats Strandberg
Slutet av Mats Strandberg

Har du några favoriter från 2019 års läsning?

Kategorier
-

2019: Min läsning i siffror

Ordmoln från läsningen 2019
Ordmoln från läsningen 2019

Så har det blivit dags för mitt årliga inlägg med min läsning i siffror! Jag kan i och för sig kasta in en brasklapp och säga att det här inlägget är förinställt, så den innehåller siffror som är några dagar gamla. Med tanke på att jag planerat att plöja noveller under julledigheten så lär siffrorna ha ändrat lite på sig i verkligheten. Nåja. Under 2019 har jag läst 73 böcker, varav de flesta faktiskt är pappersböcker (jag hade nog gissat på en övervikt för ljudböcker, men det är nog min novelläsning som har dragit upp pappersboken 🙂 ). I december har jag läst en hel del noveller, tack vare min fina novellkalender <3, vilket har dragit upp läsningen. Annars har faktiskt sommaren varit en tid för läsning. Det trodde jag inte! Sommaren brukar ju bjuda på så mycket andra upptåg.

Antal lästa böcker 2019, olika format.

Min sambo frågade mig tidigare i år hur många böcker jag lånar per år. Jag svarade lite svävande att jag nog lånar omkring 3 böcker per år, vilket han inte direkt tyckte lät rimligt. Det hade han rätt i, för när jag kom på tanken att räkna efter så visade det sig bli 13 låneböcker, men allra mest har jag läst och lyssnat strömmat och detta trots att jag endast har haft en ljudboksapp ungefär halva året.

Antal lästa böcker 2019 från olika ställen (radio är alltså Radioföljetongen i Sveriges radio).

Omkring 60% av böckerna är skrivna på svenska och resten är i svensk översättning och kommer från lite olika ursprungsländer. I år har jag läst en hel del böcker från Norge. Visst känns det som att böcker från de nordiska länderna verkligen har fått ett uppsving de senaste åren?

Antal lästa böcker 2019 från olika ursprungsländer.

En stor andel av årets böcker är från de senaste 10 årens utgivning och ganska många är faktiskt från 2019. Men såklart har jag också läst några äldre böcker och klassiker.

Lästa böcker 2019: Utgivningsår

Jag är ju mycket förtjust i noveller, men jag läser också romaner av varierande längd och jag har nästan alltid någon riktig tegelsten igång (de hinner man ju dock inte läsa så många av!).

Lästa böcker 2019: Sidantal.

Slutligen, har jag läst något bra då? Ja, det är klart! Jag är som vanligt jättedålig på att avsluta mitt i en bok, även om den är kass. Är det en bokcirkelbok tycker jag också att det är roligare att läsa ut boken, oavsett vad, för det ger bättre diskussioner. Så, visst har jag läst en del kassa böcker också, men merparten har varit riktigt bra och en hel del har rent av varit fantastiska. Årets bästa läsning kommer i ett separat inlägg. 🙂

Kategorier
-

Mitt 2019

Min årssammanfattning fortsätter! Idag fortsätter den med vad jag gjorde under året. Jag brukar köra en liten kronologisk genomgång, men i år blir det ett lite annat upplägg.

Årets bästa film: Once upon a time in Hollywood! Okej, den är lite för lång, men det gör inget, för Leonardo di Caprio är med och soundtracket är fantastiskt, allt är snyggt, roligt och drabbande om vartannat. Tarantinos bästa?

Årets bästa föreställning: Jag har sett mycket bra på scen, både konserter, opera, dans, stand up och annat, men det kanske mysigaste var att gå på balett med min mamma och se Svansjön. <3

Årets bästa låt: Min mest lyssnade låt har i år varit en låt från Verdis La Traviata, tätt följd av Raggamuffin av Koffee. Opera och dancehall, två grejer jag tycker förfärligt mycket om.

Årets bästa pryl: Min nya mobil. Min förra dog nämligen inom fem minuter om man befann sig utomhus p.g.a. batteriet var HELT slut. Mina Pokémons blev mycket glada över den nya mobilen.

Årets festligaste: Jag har varit på flera bröllop under året och det är såklart något alldeles extra att få vara med och fira kärleken mellan vänner man tycker väldigt mycket om.

Redo för sommarbröllop.

Årets livsstilsförändring: Jag har slutat dricka alkohol. Det här är egentligen en lustig punkt att ta upp eftersom att jag 1) endast tog några glas vin i månaden innan och 2) jag har gjort ganska många undantag under året. Så egentligen kanske det inte har gett så stor förändring. Fast jo, för mig känts det som en stor grej eftersom att fest och uteliv har varit en stor del av mitt vuxna liv. Nu har jag dock varit ute till stängning och roat mig och jag har även ätit ett antal trevliga middagar utan alkohol i glaset. Det är faktiskt jättelätt att avstå.

Alkoholfri drink innan operan.

Årets matupplevelse: Jag har haft många chanser att äta ostron, men i år skedde till slut! Det var väl… gott? Men vad gäller skaldjur så är blåmusslor ändå min favorit. I vanlig ordning har jag ätit moules frites ett antal gånger under året.

Lyxade till det med skaldjursplatå när vi reste hem från Helsingfors.

Årets mest otippade: Att jag kollade på cruising när det var Wheels i stan. Vad gör man inte för sina vänner? Att detta är otippat beror alltså på att jag är så sinnessjukt ointresserad av bilar att jag inte ens har kört något sedan jag tog körkort för 14 år sedan.

Årets mest överraskande ögonblick: När jag var hos en tandhygienist som hittade visdomständer jag inte har samt lagningar som inte fanns. Några veckor senare var jag hos en tandläkare som skulle göra om nämnda lagning och förvirringen var stor. Jag förstår fortfarande ingenting.

Årets naturupplevelse: Jag har äntligen fått se en bäver på nära håll. Den gjorde sällskap under en helt vanlig promenad hemma i Umeå i våras. Jag har också varit nära en björn när jag plockade blåbär, men vi sprang tack och lov inte på varandra. Herregud vad jag har respekt för björnar!

Bäver. <3

Årets stoltaste ögonblick: När jag tog nytt personbästa på milen. Jag har haft en svacka i flera år och inte förbättrat mig trots att jag verkligen har gått in för det. Tidigt på året gjorde jag mina sämsta tider någonsin och trodde att jag hade tappat det för gott, men sedan gick det alltså vägen och jag är så stolt över att det gick bra och kändes så lätt till slut.

Mitt mål var att springa under 48 min och det gick ju vägen!

Årets stressigaste ögonblick: När min NAS (nätverksdisk) gick sönder hipp som happ och det visade sig vara otroligt mycket mer komplicerat än att bara stoppa in diskarna i en ny och köra igång. Det krävdes timmar i support med tekniker på andra sidan jordklotet innan den till slut gick igång. Allt kring detta var stressigt och komplicerat, men det är för långt för att beskriva här.

Årets utlandssemester: Vi åkte till Helsingfors i somras. Det första som hände var att min sambo blev ordentligt förkyld, men vi lyckades ändå hinna med en hel del (även om det inte blev riktigt som vi tänkt, såklart). När jag tittar på semesterbilderna ser det ju fantastiskt ut. Så mycket konst vi hann med!

Provsatt designklassiker på Designmuseo i Helsingfors.

Jag skulle också kunna skriva om tusen saker som inte varit speciellt härligt med 2019, men jag väljer att inte göra detta. Det enda man kan göra är att blicka framåt och göra sitt bästa. Hoppas att 2020 blir ett fint år. 🙂

Kategorier
-

2019: Bloggåret

Änglaspel
Änglaspel

Snart står vi inför 2020 och min vana trogen börjar det därför att bli dags att blicka tillbaka på året som gått. Först tänkte jag titta tillbaka på vad som har hänt på bloggen under året.

I år har min blogg haft 81 021 unika sidvisningar, vilket innebär att det är betydligt fler än min mamma och mina närmsta kompisar som besöker min blogg. Det här är ju inte direkt en siffra som tål att jämföras med influerare som lever på sin grej, men jag är i alla fall både förvånad och glad över att så många tittar in och läser det jag skriver. 🙂

Den 5:e april fick jag nästan 700 besökare på en dag, vilket är årets besöksrekord. Gud vet vad som hände den dagen. Kanske var det en skoluppgift som gick ut brett och genererade massiva googlingar som ledde hit.

Tisdagar klockan 21 är den populäraste dagen att besöka bloggen och lite drygt hälften gör det från sin mobil. I vanliga fall brukar de flesta besöka startsidan och läsa de senaste inläggen, men i år har det varit två inlägg i arkivet som har dragit fler besökare:

Inläggen har talande titlar, så jag behöver kanske inte beskriva närmare vad de handlar om. Att de fortfarande är så populära tycker jag i alla fall påminner om att bloggar fortfarande har relevans. Man kan nog säga att bloggandet har peakat i det här landet och många influerare fokuserar snarare på Instagram, YouTube och annat, men bloggar man om något som faktiskt kan vara fortsatt intressant så är det guld att inlägg finns organiserade och lättillgängliga i ett arkiv. Det som läggs upp på Instagram syns i bästa fall i någons flöde en dag och kommer sedan aldrig igen såvida de inte är märkta med bra hashtags och råkar hamna högt upp i listan när folk söker på dem.

Idag kommenterar folk hellre under inlägg på Instagram än skriver i kommentarsfält, men faktum är att det fortfarande trillar in en del kommentarer, på både nya och äldre inlägg. Skoj! Av årets inlägg är det kanske mitt inlägg om näthandel som har fått flest kommentarer och det kan jag förstå. Näthandel kan vara otroligt smidigt. Eller inte. 😉

Jag skulle nog inte blogga lika frekvent eller på samma sätt som idag om jag inte hade läsare (ärligt talat är det faktiskt så), men självklart är bloggen främst min hobby och något jag gör för att jag tycker att det är kul att reflektera kring det jag läser, att själv skriva och att fota. En del inlägg tar förvånansvärt lång tid att skriva, andra kommer väldigt direkt. En del inlägg kan jag läsa efteråt och själv tycka är helt obegripliga. Ska jag plocka ut ett inlägg som jag tyckte kändes extra bra att skriva så är det nog mitt inlägg om vad kultur betyder för mig. Varför? Kultur betyder jättemycket för mig och jag kan inte föreställa mig att ett samhälle har något att vinna på att ständigt dra ned på kultur eller inskränka kulturutbudet.

Det var en sammanfattning av bloggåret! Mer sammanställningar kommer framöver. 🙂

Jag vill också passa på att önska alla mina läsare en god helg. <3

Kategorier
Almgren, Hanna Le Guin, Ursula K. Nicholls, David Söderberg, Hjalmar

4 noveller: Samma tid nästa vecka?, Silverresenären, Pälsen, Syndens lön & Kyssen, Ett nytt Atlantis

Silvervresenären, Ett nytt Atlantis, Samma tid samma vecka, Pälsen, Syndens lön och Kyssen
Silvervresenären, Ett nytt Atlantis, Samma tid samma vecka, Pälsen, Syndens lön och Kyssen

Den här månaden har jag haft lyxen att njuta av en novell om dagen. Min sambo gav mig nämligen en superlyxig novellkalender i present. <3 Här kommer några rader om de fyra första.

Samma tid nästa vecka?

David Nicholls är kanske mest känd för den omåttligt populära bästsäljaren En dag som kom ut tidigt 10-tal. I Samma tid nästa vecka? visar han en annan sida än den lite vemodiga han visade i den romantiska berättelsen En dag. Här är det en talanglös pojke som har huvudrollen. Av någon anledning får han ett piano och med det följer lektioner. Det går inte bra för honom att spela klassiska stycken. Kanske kan ett genrebyte hjälpa? Samma tid nästa vecka? är både rolig och knasig, knasig på det bra sättet, alltså. Jag gillar också att den handlar om en kille som inte ens är genomsnittligt bra, utan rent av dålig. Jag älskar nämligen tanken på att man får hålla på med grejer trots att man inte har en talang (i den här novellen blir det dock ödesdigert…).

Betyg: 4 enpundsedlar av 5.

Samma tid nästa vecka? av David Nicholls

Originalets titel: Every Good Boy (engelska). Översättare: Pia Printz. Utgivningsår: 2011 (första brttiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 16. ISBN: 978-91-7589-270-2.

Silverresenären

I Silverresenären kommer ett enormt isberg på drift. Människorna häpnar och fascineras när den drar fram och så småningom stannar berget till vid en liten sömnig by där ingenting längre blir sig likt. Turisterna strömmar till och allt och alla blommar plötsligt upp. Allt har dock sitt pris. Silverresenären är en mångbottnad och skruvad berättelse som på ett spännande sätt tar upp klimatfrågan och diskuterar hur människors girighet leder till förfall. Det är en riktigt bra novell med ett spännande och lekfullt språk, varenda liten liknelse är genomtänkt och betyder något mer. Novellen är skriven av Hanna Almgren, som kom trea i Novellix novelltävling 2018, och som är en författare som vi säkerligen kommer att få läsa mer av framöver.

Betyg: 4+ isbjörnar av 5.

Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-338-9.

Pälsen, Syndens lön & Kyssen

Hjalmar Söderberg har skrivit några av våra mest lästa noveller i det här landet. Många med mig har säkerligen läst Pälsen, som i den här lilla utgåvan har fått sällskap av novellerna Syndens lön och Kyssen. Jag kan förstå varför just Pälsen är en så populär novell att läsa i skolan. Berättelsen kretsar kring en man som får låna en päls och som plötsligt blir sedd som en annan person. Det är verkligen en effektiv berättelse om klass. Även Syndens lön och Kyssen är oerhört precisa och berörande. Tre riktigt bra noveller att börja med innan man ger sig på resten av Söderbergs rika novellskatt.

Betyg: 5 poem av 5.

Utgivningsår: 1898 (första utgivningen av Pälsen och Syndens lön, i Historietter, Bonniers), 1907 (första utgivningen av Kyssen, i Det mörknar över vägen, Bonniers), 2019 (den här samlingsutgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 978-91-7589-332-7.

Ett nytt Atlantis

Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin är en SciFi-berättelsen i en framtid där klimatkatastrofen är ett faktum. Havsytan stiger och är på väg att dränka stora delar av USA, som nu styrs av en totalitär makt. En del gör motstånd och försöker att hitta nya lösningar. Jag blev alldeles häpen av att läsa den här novellen. Le Guin skrev den 1975 och måste ha varit långt före sin tid. Den dystopi Le Guin målar upp känns skrämmande nära, på många sätt. En verkligt tankeväckande och berörande berättelse!

Betyg: 4+ altfioler av 5.

Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin

Originalets titel: The New Atlantis (amerikanska). Översättare: Lena Jonsson. Utgivningsår: 1975 (första amerikanska utgåvan, i The New Atlantis and Other Novellas of Science Fiction), 2017 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 46. ISBN: 978-91-7589-235-1.