Ingen bok jag har läst någonsin har nog rört upp så många känslor som Vår förbannade rätt. Det angelägna ämnet och sakligheten som boken berättas med gör att det är svårt att inte påverkas och beröras av vad som står. När jag hade läst ut den här boken ville jag bara engagera mig i olika föreningar och försöka att förändra alla orättvisor och hemskheter som finns i världen. Ändå är inte det här är en sentimental ”tyck synd om”-bok, som varvar bilder på svältande barn från Somalia med klichéartade texter om krig och elände och sedan som klimax uppmuntrar alla att åka till de stackars människorna i Afrika och hjälpa till.
Nej, det här är en bok om Barnkonventionen och hur den efterlevs och problemen koncentreras inte alls till länder långt borta och den handlar inte alls bara om stackare på andra sidan jordklotet. Boken ger en både bättre, tydligare och kanske ärligare bild av problemen än så. I boken finns porträtt av tjugo unga människor som alla har gemensamt att de har utsatts för brott mot Barnkonventionen. Boken innehåller också fakta om Barnkonvetionen och sidor som hjälper en att ta sig vidare och lära sig mer om problemen som tas upp. Boken innehåller dessutom fantastiska fotografier, som illustrerar porträtten.
De avporträtterade personerna kommer från flera olika länder, bl.a. USA, Sverige, Laos och Angola, och personerna i boken har alla många viktiga saker att säga. Det här är porträtt som innehåller mer än beskrivelser av alla hemskheter som personerna har råkat ut för. Porträtten består av ungdomarnas egna berättelser och innehåller i många fall mer glädje än sorg. Det är nästan svårt att tänka sig att HIV-smittade barn som inte har råd med bromsmedecin, barn som har utnyttjats sexuellt sedan tioårsåldern och barn som har tvingats ut i krig fortfarande kan tro på livet och ha framtidsdrömmar, men i boken är det väldigt tydligt att det är så och det ger åtminstone mig lite hopp.
Alla porträtt är fantastiska och ger en många nya tankar, men de jag gillar bäst är Nilans och Miguels berättelser. Jag beundrar Nilan, som så osentimentalt berättar om att hon på grund av sin dvärgväxt ständigt får höra glåpord och att hon inte fick gå kvar i sin skola på grund av hennes längd. Hon verkar vara en oerhört stark människa, som vet vad hon vill och inte tänker låta hennes handikapp hindra henne. Miguels berättelse gjorde mig mest ledsen. Sjutton år gammal dömdes han till döden efter att ha varit med när en annan person mördade ett antal personer. Den omänskliga väntan han har haft är hemsk att läsa om. Det finns så mycket man tar för självklarheter, men som inte är så självklart när det kommer till kritan. Alla barn i världen får inte vara barn och inte heller Sverige efterlever Barnkonventionen till punkt och pricka, trots att man kan tycka att det som står i Barnkonventionen är alldeles självklart.
Det här är en jätteviktig och bra bok som borde vara obligatorisk att använda i undervisningen i skolan. Förmodligen är det många unga i Sverige idag som inte ens känner till att Barnkonventionen finns. Det är oacceptabelt! För det är precis som författarinnan Maja Frankel frågar sig; ”Hur kan unga människor kräva sina rättigheter om de inte ens vet att de existerar?”
Det finns böcker som jag önskar att jag hade upptäckt mycket tidigare. Det här är en sådan bok. Sagobok är en samlingsvolym som innehåller Lindgrens två relativt okända novellsamlingar: Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng. Somliga noveller har filmatiserats, medan andra är riktiga pärlor som jag aldrig har läst eller sett förut. Dock är det inte så illa att läsa de här böckerna när man inte är ett barn längre. Som vuxen kan man nämligen se saker som ett barn kanske inte tänker på. För ett barn är det här förmodligen bara fantasifulla sagor, men är man lite äldre är det inte svårt att se att många av novellerna egentligen handlar om barn som fantiserar och drömmer för att tränga undan en mörk och svår verklighet.
I Nils Karlsson-Pyssling är novellerna något kortare, men i gengäld fler, och alla innehåller på ett eller annat sätt berättelser om småfolk. Sunnanäng innehåller lite längre noveller om fattighet och andra svårigheter.
Ingen av novellerna är direkt ljusa och glada rakt igenom, men Lindgren kan verkligen konsten att skriva om svåra saker på ett avdramatiserat och fint sätt som jag verkligen beundrar. Det här är inga hemska berättelser utan sagor fyllda av hopp och värme. Det är allvarligt utan att bli pretentiöst och det är spännande utan att bli svårt eller otäckt. En fantastisk och underbar bok att läsa högt ur! Boken är också fylld av vackra illustrationer av Ilon Wikland.
Den kaotiska familjen Drummond ska träffas i Florida för att bevittna dotterns raketuppskjutning. Istället för en fin familjeträff urartar dock allt när bröderna Bryan och Wade tillsammans med deras pappa åker iväg på ett smuggeluppdrag och möts av både barnförsäljare och en smått galen vetenskapsman.
Det här är en helt skruvad historia om en familj där medlemmarna har HIV, skjuter varandra, har sex med sina styvmammor, är otrogna och en massa annat underligt. Ibland hoppar handlingen fram och tillbaka i tiden och då har jag svårt att avgöra vad som händer när. Det här är definitivt inte en seg och långdragen historia. Tvärtom händer det saker hela tiden och det gäller att vara koncentrerad när man läser den för att man ska hänga med i handlingen.
Karaktärerna och händelserna i boken kan tyckas vara för otroliga för att vara sanna och det ligger mycket i det, men karaktärerna beskrivs på ett så fint sätt att de känns mänskliga och alldeles vackra i allt det tragiska. De är inte på något sätt svartvitt eller klyschigt beskrivna. Just personerna i boken tycker jag nästan bäst om med den här boken.
Någonting annat som jag tycker om är att huvudpersonernas tankar ibland flikas in helt plötsligt och då skrivs i kursiv stil. Just dessa tankar är oftast väldigt kloka och bra formulerade och stundvis lätta att känna igen sig i. Det här är en sådan bok som man kan hitta nästan hur mycket klokt och viktigt i som helst i och det finns en massa saker, som vore värda att citeras.
Boken kan nog upplevas som rörig och lite överdriven, men den är samtidigt en fantastisk bok om att förändra sitt liv, leva för det som känns viktigt och kanske finna en mening i allt som till synes är meningslöst.
Det här är Anna-Karin Eldes tredje humoristiska seriebok och den är precis lika rolig som de två föregångarna (Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem och Var ska man lägga näsan om inte i blöt?), om inte roligare. Förutom träffsäkra illustrationer att känna igen sig i innehåller boken även en del trevliga små texter som en extra krydda. Roligt är också att det inte längre bara är en ruta per serie utan att vissa sträcker sig över flera sidor.
Det är svårt att inte roas av den här serieboken, som med Eldes rika bilder och passande bildtexter ger en väldigt realistisk bild av livet som kvinna idag. Det här är en bok att känna igen sig i och skratta åt. Det här är min humor!
Det var länge sedan jag skrattade så mycket när jag läste en bok som när jag läste Anna-Karin Eldes första illustrerade bok. Här skildras vardagens lyckor och olyckor i roliga, sarkastiska och charmiga teckningar med tillhörande kommentarer.
Ibland känns det som om boken skulle kunna handla om mig och det är kanske det som är så roligt med den här boken. Träffsäkert!
När Hanna börjar femman är ingenting längre som förut: bästa kompisen börjar att vara med de tuffa tjejerna i klassen och Hanna blir helt utanför.
Det här är en rå och otäckt mörk berättelse om en utfryst och ensam flickas liv. Boken är svår att skaka av sig när man har läst ut den eftersom den verkligen berör på djupet och jag hade lätt att minnas hur det var när jag själv gick på mellanstadiet. När man är i Hannas ålder är det mycket som händer i kroppen och det är lätt att glida ifrån varandra när man utvecklas olika fort och växer ifrån varandra. Jag hade glömt hur hemskt det var att vara en femteklassare, men boken gör mig påmind om hur det kan vara att gå i en klass med dålig sammanhållning och att ha alldeles blinda lärare.
Boken är ingen kul läsning, men det är bra att det finns författare som på ett så bra sätt kan skriva om sådant som folk gärna blundar för. En viktig, vacker och underbar bok!
Charlie bor i en liten stuga tillsammans med sina föräldrar och mor- och farföräldrar och har det minst sagt knapert och fattigt. Charlies stora passion är choklad, men choklad kan han bara njuta av när han fyller år eftersom han då brukar få en chokladkaka av sina föräldrar. Detta är inte vilken choklad som helst utan choklad från Willy Wonkas fantastiska chokladfabrik.
När nyheten kommer att Willy Wonka har lagt fem guldbiljetter i olika chokladkakor hoppas Charlie givetvis att det ska ligga en guldbiljett i just hans födelsedagschokladkaka. De barn som får en guldbiljett ska nämligen få träffa Willy Wonka och gå på en rundtur i hans enorma och mystiska chokladfabrik. Det ligger ingen guldbiljett i Charlies chokladkaka, men som genom ett mirakel kommer han över en biljett i alla fall.
Det här är den gulliga berättelsen om Charlies rundtur i den förbluffande chokladfabriken och om vad som kan hända om man är för ivrig. På svenska heter boken såklart Kalle och chokladfabriken. En läsvärd barnbok!
Natten då Ronja föds stormar det i Mattisskogen och Ronja får en dramatisk start på livet. Åskan slår nämligen ned och delar Mattisborgen mitt itu.
När hon blir äldre får hon lära sig allt om livet i Mattisskogen och hennes pappa, den stora rövarhövdingen Mattis, lär henne vad hon måste se upp med. Han berättar om Borkarövarna, Mattisättens största fiender, som Ronja måste akta sig för.
Så kommer det en dag då Ronja träffar en pojke i hennes egen ålder. Pojken heter Birk Borkason och har flyttat in i den andra halvan av Mattisborgen, den halva som ligger på andra sidan gapet som åskan skapade den där natten då Ronja föddes. Ronja vill inte veta av Birk, men till slut händer det saker som binder dem samman ändå. Ronja och Birk bestämmer sig för att de ska vara som syskon och aldrig ska skiljas åt, men detta är såklart svårt när deras familjer är fiender och inte tål varandra.
Det här är en vacker och spännande saga om vänskap, sorg, mod och stolthet. Boken är en ganska typisk Romeo & Julia-saga, men det gör inte boken dålig. Det här är en fantastisk berättelse att läsa om och om igen.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Ingen bok jag har läst någonsin har nog rört upp så många känslor som Vår förbannade rätt. Det angelägna ämnet och sakligheten som boken berättas med gör att det är svårt att inte påverkas och beröras av vad som står. När jag hade läst ut den här boken ville jag bara engagera mig i olika föreningar och försöka att förändra alla orättvisor och hemskheter som finns i världen. Ändå är inte det här är en sentimental ”tyck synd om”-bok, som varvar bilder på svältande barn från Somalia med klichéartade texter om krig och elände och sedan som klimax uppmuntrar alla att åka till de stackars människorna i Afrika och hjälpa till.
