Etikett: Relationer

  • Marya: Ett liv

    Marya: Ett liv

    Boken tar sin början vid 40-talet på den amerikanska landsbygden. Lilla Marya växer upp hos sin farbror med familj eftersom hennes pappa har blivit mördad och mamman har gett sig iväg. Det är ingen helt lätt uppväxt som skildras. Marya känner stort utanförskap. Det är inte bara avsaknaden av ”riktiga” föräldrar utan också att hon inte alls strävar efter samma saker som sina skolkamrater som gör att hon inte passar in. De andra tjejerna gifter sig unga, skaffar barn och skaffar arbete på någon av hålans affärer. Marya får stipendier och lämnar sin uppväxtort för att studera litteratur och filosofi.

    Så fortsätter berättelsen. För varje kapitel har det gått några år fram i tiden, men det är fortfarande samma Marya. Marya, som söker bekräftelse hos älskare. Marya, som kämpar med att få fortsätta sin tjänst på universitetet. Marya, som inte riktigt har gjort upp med sitt förflutna.

    Boken har en hel del likheter med den påstått självbiografiska boken Jag ska ta dig dit, men det större tidsspannet gör att man kanske inte får samma djupdykning i den här boken. Här berättas Marya liv i korta, avgränsade episoder. Inget fel i sig, för Oates gör det på ett sätt så att det alltid är gripande och spännande. Fint berättat.

  • La petite annonce

    La petite annonce

    På litteraturlistan till den kurs jag läser nu finns La petite annonce med. Det är en lättläst och cirka 70 sidor lång bok innehållandes åtta noveller. Som ni kan tänka er är det inga långa berättelser, men de går åtminstone lätt att ta sig igenom även om man inte har läst så himla mycket franska innan.

    Ibland upplever jag att det är väldigt negativt när berättelser är korta, men här funkar det helt okej. Det är åtta bra noveller som behandlar ämnen som att bli lämnad i ett förhållande eller att söka efter kärleken med hjälp av kontaktannonser. En bra bok!

  • Jag älskade honom

    Jag älskade honom

    Anna Gavalda har ett avskalat och stundvis nästan poetiskt sätt att skriva. Det finns inga ord som är överflödiga, men de ord som finns spelar stor roll för att berätta den här historien, som i princip berättas genom en lång dialog mellan Chloé och hennes före detta svärfar. Det är en tunn liten bok, men den går ändå inte att sträckläsa.

    Att lämna och att bli lämnad, att längta efter den man tror är sitt livs kärlek, men att vara för feg för att våga leva det liv man vill leva är några av de saker Gavalda behandlar i den här romanen, som för övrigt är hennes debutroman.

    Det är en mycket bra bok: stark och tänkvärd. Det imponerar verkligen på mig att hon kan hålla samman berättelsen trots att den nästan enbart består av dialog. Jag läser gärna mer av Gavalda i framtiden. Hennes novellsamling, Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, är en mycket bra samling berättelser om ensamhet, vänskap och kärlek och den här boken bevisar att hon även kan skriva längre berättelser.

  • Änka i ett år

    Änka i ett år

    Änka i ett år - John IrvingPersonen, som den här boken kretsar kring, heter Ruth och är författare. Vi får följa henne genom livet och i bakgrunden till den berättelsen utspelar sig också en helt otrolig kärlekshistoria mellan den tio år äldre Eddie och Ruths sedan länge försvunna mor.

    Det finns några gripande historier i den här boken, men en del känns bara orealistiskt, konstigt eller lite obegripligt för mig. I det hela taget är det dock en bra bok och den är väldigt lik Irvings andra böcker. En bra bok, men inte Irvings bästa direkt.

  • L’assassin

    L’assassin

    Lättlästa böcker, som man måste läsa på språklektionerna i skolan, är sällan bra. Inte så ofta för att själva berättelserna är dåliga som för att språket blir så livlöst och platt när det är för förenklat. I den här boken har jag dock inget att anmärka på språket. Det är lätt att förstå när man har läst steg 3 eller 4 eller mer på gymnasiet, men det är ändå inte ett barnsligt eller stelt språk. I början tyckte jag dessutom att själva berättelsen var bra. Boken, eller snarare novellen med tanke på omfånget, slutade dock trots detta som en rätt trist läsupplevelse.

    Huvudpersonerna heter Zoé och François/René. Den ena har ingen superbra relation med sina föräldrar och den andra är på rymmen. Så träffas dem och blir såklart kära och sedan följer en lätt patetisk och helt orealistisk kärlekshistoria. Blä. Men boken var bra ett tag, framsidan är snygg och den kändes helt rätt att läsa för att fräscha upp sovande franskkunskaper. Alltid något.

  • Från Signe till Alberte: kärleksfullt och förtvivlat

    Från Signe till Alberte: kärleksfullt och förtvivlat

    I den tredje och avslutande delen av Thorvalls böcker om Hilma och hennes dotter Signe är det Signe som står i centrum. Hon har lyckats nå framgångar inom sitt drömyrke som modetecknerska och har gift sig med mannen hon älskar, Lars-Ivar. En helt problemfri tillvaro är det dock inte. Det finns en oro att Signe ska ha ärvt sin fars psykiska sjukdom, men det verkar som att hon har klarat sig från den. Frisk är hon däremot inte. Med jämna mellanrum kommer ångesten och den sliter sakta itu hennes äktenskap.

    Det är en gripande bok om ett kvinnoöde. En mycket läsvärd och bra bok! Den kallas spegelroman eftersom det då och då inflikas delar ur Cora Sandels böcker om Alberte, som Signe identifierar sig mycket med. Jag har inte läst Sandels böcker och hade därför svårt att se vad denna spegling tillför boken, som står mycket bra för sig själv utan hänvisningar till klassiker.

  • Hej Nostradamus!

    Hej Nostradamus!

    Det är en vanlig skoldag i en kanadensisk skola. Den 17-åriga tjejen Cheryl har precis berättat för sin man, Jason, som hon nyligen gift sig med i hemlighet, att hon väntar deras gemensamma barn. Plötsligt händer någonting fruktansvärt när de sitter i matsalen. Ett gäng beväpnade skolelever kommer och skjuter omkring sig. Cheryl är en av de som dör och Jason är en av de som överlever.

    Massakern kommer att förändra deras liv för all framtid. Cheryl, som nyss bar på ett alldeles nytt liv, lever inte längre. Jason kommer aldrig riktigt att lyckas komma över Cheryl och hans frus död leder också till att hans redan från början ansträngda relation till sin far försvåras.

    Boken handlar till största delen om Jason, men boken är uppdelad i fyra delar så att man kan se allt från både hans egna, Cheryls, hans nya flickväns och hans pappas synvinklar. Delarna utspelar sig vid olika tider, vilket känns som en rätt annorlunda och ett ganska spännande sätt att berätta på eftersom berättelsen flyter framåt och byter synvinkel samtidigt.

    Det är en tänkvärd och, trots allt tragiskt, ganska underhållande bok. Vad jag kan sakna är att den handlar så lite om massakern som den faktiskt gör. Det känns som att mer tid hade kunnat ägnas åt den omstörtande händelsen. Istället stannar boken vid att berätta om Jasons liv som om massakern och Cheryls död var en parentes för länge sedan. Jag hade förväntat mig att boken faktiskt skulle handla om våldsdådet i skolan, men boken handlar betydligt mer om tro, kärlek och svåra relationer än om någonting annat. Det är i och för sig ämnen som också är värda att läsa om.

  • En obeskrivlig människa

    En obeskrivlig människa

    Att göra en fullständig och perfekt beskrivning av en människa är någonting som får anses vara omöjligt. Den här bokens berättare gör dock ett försök att beskriva en slumpvis vald människa. Människan som ska beskrivas blir Anna och berättaren inser själv att det bara är Annas näsa som hon har lyckats beskriva på ett bra sätt.

    Det här är dock ingen jättetunn roman, så den innehåller trots allt någonting som måste anses vara en beskrivning. I boken får vi följa Anna genom hennes liv och se vad som händer henne i livet och följa henne i hennes möten med andra människor.

    Det hade kunnat vara intressant, men jag tycker mest att boken är tråkig. Ett liv är vanligtvis ganska långt och det består mest av dagar som är tråkiga vardagar. Att läsa en beskrivning av en människas liv kan således vara rätt tröttsamt. Åtminstone blev jag rätt uttråkad av den här boken. Dessutom känns det som att vissa saker ältas om och om igen. När Anna blir ovän med en kär vän får vi i kapitel efter kapitel läsa om hur svårt hon tar det.

    Jag tycker inte att det någonsin blir särskilt engagerande eller spännande. Det är rätt och slätt en bok om en helt vanlig människas liv. Visst händer det saker i Annas liv, men boken berättas av en tredje person och Annas verkliga känslor och tankar försvinner ofta för att ge plats åt beskrivningar om ditt och datt. Jag blev inte så road.

  • Om inte

    Om inte

    Reta Winters är just i färd med att skriva en uppföljare till den roman, som hon gav ut för ett antal år sedan. Om dagarna sköter hon huset, där hon bor med sin man och sina två tonårsdöttrar, och så funderar hon på hur hon ska få ihop sin bok med en stark kvinna i huvudrollen. I bakgrunden till denna berättelse om Retas faktiskt ganska händelsefattiga liv sker det som egentligen upptar Retas tankar och det mesta av hennes krafter: hennes dotter lever sitt liv som en tiggare på en av Torontos gator.

    Det kanske låter lustigt att hennes dotters svåra liv får en så undanskymd plats i boken, men egentligen är det inte så det är. I allt som Reta tänker och gör finns dottern med i bakgrunden och det avspeglar sig på allt hon gör: allt från att skriva ilskna brev till olika människor till att slipa på den roman, som hon försöker att färdigställa.

    Boken berättas alltså på ett lite annorlunda sätt, men det är väldigt skickligt och stilsäkert gjort. Det är en stillsam bok med ett vackert och spännande använt språk. En mycket bra bok!