När den ansedda författaren Joshua Seigl anser sig behöva en assitent, för att komma igång med sitt i stort sett avstannade arbete, blir det helt oväntat en obildad och ung kvinna som får anställningen. Till skillnad från de andra som aspirerat för platsen har hon ingen direkt utbildning eller något intresse av litteratur, men Seigl känner sig mycket fäst vid denna flicka, Alma, som han känner att han behöver beskydda och hjälpa. När han senare råkar ut för en neurologisk sjukdom, som gör att han stundvis har svårt att röra sig, blir behovet av hans assistent ännu större än tidigare och han känner sig glad över att han har Alma.
Alma kommer helt uppenbart från svåra förhållanden och hon har råkat ut för många otäcka övergrepp. Någon äkta kärlek eller omtanke verkar hon inte ha stött på och inom henne finns en stor bitterhet och ilska som bottnar i en stor osäkerhet. Påhejad av den man, som hon själv benämner som sin ”älskare”, men som egentligen är hennes råa och känslokalla hallick, bestämmer hon sig för att hata sin nya arbetsgivare. Hatet ursäktar hon med att Seigl är jude och det som från början mest är en massa föraktfullt prat om honom och en del småstölder från honom blir till öppet prat om att hon vill döda honom.
Den rena ondska som kommer från denna totalt trasiga kvinna är plågsam att läsa om. Det är så innerligt och rått och rätt igenom ondskefullt att sympatier är helt omöjliga att känna för den stackars tjejen.
Seigl beskrivs som oändligt sårbar. Han är helt ovetande om det som pågår runt honom och är fullt och fast övertygad om att Alma bara vill honom gott. Att hans nya assitent trasar sönder förhållandet till hans syster och försvårar för honom på andra sätt kan han inte heller se. Han är lyckligt omedveten om verkligheten och känner sig mot alla odds upplivad av sin nya assistent, som han anser tillför viktiga saker i hans liv. Livet verkar annars i mycket ha stannat upp. Han har en mängd ofullbordade manuskript omkring sig, men tycks sakna självförtroende för att slutföra någon av dem och ge ut den uppföljare, till debutromanen, som alla väntar på. Han lever ensam och verkar rädd för att slå sig ned med den kvinna som han trots allt tycks älska. Han vill alla gott, men han så tankspridd och godtrogen att han lätt blir utnyttjad av dem omkring honom.
Boken tar en del stora och spännande svängar och som läsare tvingas man inse att ingenting är svart eller vitt. Det är två märkliga människor som boken handlar om och Joyce Carol Oates berättar om dem med en oerhörd skicklighet. Fantastiskt skrivet och en mycket berörande och fascinerande berättelse! Boken gör ofta ont att läsa, men man glömmer den inte efteråt.
En mentalsjuk kvinna har rymt från ett hårt bevakat sjukhus på en ö, där farliga och psykiskt sjuka brottslingar vårdas i 60-talets USA. Teddy Daniels är den kriminalare som får i uppdrag att åka dit och reda ut fallet. Han hamnar dock i någonting mycket mer än en vanlig polisutredning.
Det är en mycket spännande berättelse som tar en del skarpa svängar. I början tyckte jag att boken var irriterande skriven, med för mycket beskrivningar av Teddy Daniels drömmar, men i slutet föll bitar på plats och då kunde jag på allvar uppskatta boken, som annars inte kändes som särskilt mycket till läsupplevelse. Hur som helst utvecklade den sig till riktigt spännande och intressant. En bra bok att sträckläsa för en stunds tidsfördriv!
Personen, som den här boken kretsar kring, heter Ruth och är författare. Vi får följa henne genom livet och i bakgrunden till den berättelsen utspelar sig också en helt otrolig kärlekshistoria mellan den tio år äldre Eddie och Ruths sedan länge försvunna mor.
Det finns några gripande historier i den här boken, men en del känns bara orealistiskt, konstigt eller lite obegripligt för mig. I det hela taget är det dock en bra bok och den är väldigt lik Irvings andra böcker. En bra bok, men inte Irvings bästa direkt.
Efter att ha läst några böcker av John Irving är det lätt att dra slutsatsen att den här författaren har speciella saker som han måste ha med i sina böcker. Att skriva en bok utan konstiga sexuella episoder eller högst excentriska människor verkar för Irving vara en omöjlighet. En annan omöjlighet är att skriva en bok på mindre än +500 sidor.
Här är alltså ytterligare en Irvingroman i tegelstensformat. Den innehåller ingredienser som återfinns i alla hans andra böcker och är också ungefär lika finurligt skriven och fascinerande som hans andra böcker. I den här boken är den en indisk läkare och manusförfattare, bosatt i Toronto, som står i fokus och handlingen kretsar kring en serie mord som misstänks ha begåtts av en transsexuell indier. Bland huvudpersonerna återfinns också en hatad skådespelare och hans missionerande och homosexuella tvillingbror, en dvärg och hans cirkusartist till fru samt en prostituerad liten flicka och en pojke med ”elefantfot”. En lustig repertoar med människor, men som vanligt kan Irving gestalta dem på ett kärleksfullt och fint sätt. Efter dessa många sidor, där man har fått följa personerna genom handlingen, känns det som att man känner dem.
Jag har en liten hatkärlek till Irvings böcker. Jag tycker på samma gång att de är väldigt onödigt utbroderade och skulle må bra av att kortas ned betydligt, men samtidigt är det just det rika omfånget som är en av hans böckers storheter. I Irvings böcker lämnas ingenting åt slumpen och person som tittar förbi i en ”biroll” försvinner inte från boken förrän man får veta mer eller mindre dess livs historia. Det är med en enorm tydlighet som Irving beskriver sina bokfigurer och ger sin förklaring till varför de är som de är och beter sig som de gör. Det imponerar på mig, samtidigt som jag blir otålig av alla sidor som måste plöjas igenom. Det här är hur som helst en bra bok med människoöden som faktiskt berör.
Trots att den här boken handlar om Marilyn Monroe ska den inte läsas som en biografi utan som den skönlitterära bok den är. Jag är kluven till detta. Marilyn Monroe är en närmast mytomspunnen person som med sitt utseende och sin hårfärg snarast har blivit ett begrepp. Att låta henne vara huvudperson i en skönlitterär bok är ett enkelt sätt att fånga intresset och att pocka på läsarens nyfikenhet utan att ge svar på hur Monroes liv egentligen var. Hennes liv och leverne gör dessutom att boken ofta andas lite tantsnusk. Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här boken. Å andra sidan är det en gripande bok om ett människoöde, oavsett hur mycket av det som är sant eller inte.
I boken får vi följa Monroes liv från början till slutet och genom hennes karriär. Det är en mycket ensam och utnyttjad människa det handlar om. Innerst inne vill hon använda sin skådespelartalang åt seriöst skådespeleri, men i Hollywood vill folk bara suga ut pengar med hjälp av hennes fantastiska kropp. Vad Monroe också drömmer om är att ha den familj hon själv aldrig har haft och att få ett barn, men även här misslyckas hon.
Det är svårt att inte beröras av Monroes öde och det är lätt att känna med henne i hennes motgångar. Joyce Carol Oates gör här ett mycket trovärdigt och vackert porträtt av en kvinnas liv. Om det handlar om Monroe eller inte spelar egentligen inte så stor roll. Joyce Carol Oates har återigen lyckats skriva en mycket bra roman om en kvinnas liv i USA.
För att kunna bekosta sina studier och sitt uppehälle i New York bestämmer sig Nan för att jobba som nanny. Hon får anställning av en familj med onödigt mycket pengar och skrämmande lite tid för den fyraårige sonen. Det blir Nan som rycker in som surrogatmamma och dessutom får ta på sig alla möjliga andra uppgifter.
Boken är en skrämmande satir om hur livet faktiskt kan se ut för somliga rikemansbarn i New York. Båda författarna har själva jobbat som nannys och påstår att de inte har överdrivet när de skrev boken. Det tror jag inte att de har gjort heller.
Tyvärr tycker jag inte att boken är så bra som den hade kunnat vara. Den innehåller mycket dialoger och de är rätt dåligt översatta och låter därför konstlade och styltiga. Språkligt tycker jag att stora delar av boken är en katastrof. Försöker man att se förbi detta är det en underhållande och samtidigt upprörande bok. Som avkopplande läsning är den utmärkt, men mitt tips är att välja att läsa den på originalspråket.
Reta Winters är just i färd med att skriva en uppföljare till den roman, som hon gav ut för ett antal år sedan. Om dagarna sköter hon huset, där hon bor med sin man och sina två tonårsdöttrar, och så funderar hon på hur hon ska få ihop sin bok med en stark kvinna i huvudrollen. I bakgrunden till denna berättelse om Retas faktiskt ganska händelsefattiga liv sker det som egentligen upptar Retas tankar och det mesta av hennes krafter: hennes dotter lever sitt liv som en tiggare på en av Torontos gator.
Det kanske låter lustigt att hennes dotters svåra liv får en så undanskymd plats i boken, men egentligen är det inte så det är. I allt som Reta tänker och gör finns dottern med i bakgrunden och det avspeglar sig på allt hon gör: allt från att skriva ilskna brev till olika människor till att slipa på den roman, som hon försöker att färdigställa.
Boken berättas alltså på ett lite annorlunda sätt, men det är väldigt skickligt och stilsäkert gjort. Det är en stillsam bok med ett vackert och spännande använt språk. En mycket bra bok!
Det sägs att det under medeltiden fanns en kvinnlig påve vid namn Johanna. Under namnet Johannes lyckades hon studera och avancera inom den katolska kyrkan tills hon till slut nådde den högsta posten av de alla – påvestolen. Om legenden är sann blir man kanske inte så mycket klokare på efter den här romanen, men det är ändå en ganska fascinerande berättelse.
Boken om påven Johanna är intressant eftersom den berättar om livet under medeltiden och eftersom den tar upp kvinnans situation och antyder att det kanske fanns kvinnor som genom att klä ut sig till män faktiskt kunde ta sig upp i samhället. Kvinnans förstånd är det inget fel på och har heller aldrig varit och jag gillar tanken på den tysta och osynliga revolt som faktiskt kanske skedde lite varstans.
Som historiebok är Påven Johanna alltså en ganska bra bok. Författaren har definitivt gjort research, även om det också är tydligt att det finns så få källor att det är svårt att säga vad som är myter och vad som faktiskt har skett. Som skönlitterär roman är boken dock inte speciellt vass. Är det någonting jag ogillar så är det kärleksromaner och i den här boken har det smugit sig in en otroligt senitmental kärlekshistoria. Usch! En del saker i boken är lite för söta och puttinuttiga för att jag ska bli imponerad och självklart drar det ned på betyget att boken känns osannolik. Visst vore det fantastiskt om Johanna faktiskt har funnits, men boken kan inte övertyga mig om att hennes liv i sådant fall såg ut som det gör i boken.
Att Owen Meany som fullvuxen bara är drygt en och en halv meter lång och att hans struphuvud är fixerat på ett sådant sätt att hans röst är inställt på permanent skrik är inte det som skiljer honom mest från andra människor. Den stora skillnaden ligger i att Owen är utsänd av Gud. Att han dödar sin bästa väns mamma med en felslagen baseball är en stor sorg, men det är någonting som Gud har bestämt på samma sätt som att han har bestämt att Owen Meany ska dö ung.
Det är Owen Meanys moderslösa bästa vän som berättar hela boken, som handlar om hur Owen Meany, likt ett helgon, lever sitt liv för att slutligen nå fram till det ögonblick då han vet att Gud har sänt ut honom för att agera hjälte.
Som alltid i Irvings böcker är allt lite skruvat, men det här är främst en rörande och vacker bok. Jag fascineras verkligen av Owen Meanys öde. Redan som barn förstår han att han är utvald och han får i drömmar se hur han kommer att dö och när. Som läsare är det sedan spännande att se hur precis allting som händer och sker kring Owen Meany tycks vara uttänkt för att kunna hjälpa honom att slutföra det uppdrag som han har fått på jorden. En annorlunda och fantastisk bok!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
När den ansedda författaren Joshua Seigl anser sig behöva en assitent, för att komma igång med sitt i stort sett avstannade arbete, blir det helt oväntat en obildad och ung kvinna som får anställningen. Till skillnad från de andra som aspirerat för platsen har hon ingen direkt utbildning eller något intresse av litteratur, men Seigl känner sig mycket fäst vid denna flicka, Alma, som han känner att han behöver beskydda och hjälpa. När han senare råkar ut för en neurologisk sjukdom, som gör att han stundvis har svårt att röra sig, blir behovet av hans assistent ännu större än tidigare och han känner sig glad över att han har Alma.
