Bokblomma

Skäms till och med författarna över deckaren?

—

av

Bokblomma
i

Deckare alltså! Är det vår tids Harlequin-böcker? De där böckerna som folk läser, men helst inte lyfter fram som favoritböcker eller ens vill betrakta som ”riktig” litteratur? Det känns ibland som att deckare är så skämmigt att inte ens författare riktigt vill sätta sitt namn på dem. Riktigt så är det kanske inte, men visst är det underligt att just deckargenren har så många som skriver under pseudonym. Några exempel: Lars Kepler (paret Ahndoril), Hans Koppel (Petter Lidbeck), Arne Dahl (Jan Arnald), Robert Galbraith (J.K. Rowling), Emma Vall (Maria Herngren, Eva Swedenmark, Annica Wennström), Lucifer (Carl-Johan Vallgren)… och nu senast Michael Mortimer, som har visat sig dölja Daniel Sjölin och Jerker Virdborg.

Förklaringarna till att just dessa har skrivit under pseudonym kan vara att skilja deckarna från det ”vanliga” författarskapet, att man velat bli läst utan förutfattade meningar, eller ja, att det är ren och skär PR, antar jag, men det säger ju ingen rakt ut. Det förklarar dock fortfarande inte varför just deckaren lider av detta fenomen med pseudonymer? Är det skämslitteratur? Behöver genren så trista PR-knep?

Hypnotisören - Lars KeplerThe Cuckoo's Calling - Robert GalbraithKattjakt - Emma Vall

Kommentarer

13 svar till ”Skäms till och med författarna över deckaren?”

  1. Profilbild för Eli
    Eli

    WHAAAT??? HUR kan jag ha missat att JK Rowling har släppt en deckare under psuedonym?? Måste genast läsa!!

    I övrigt så skulle jag tro att anledningarna skiljer sig åt. Ibland kan det säkert vara PR-trick men ofta misstänker jag att det ändå är för att författarna inte vill att deras läsare ska ha förutfattade meningar när de ger sig in på en ny genre. Jag tänker på hur många recensioner av ”Den tomma stolen” jag läst där folk varit otroligt besvikna och jag kan inte låta bli att tro att det är för att man vill ha en ny Harry Potter. Eller tänk på Joe Hill, som inte valde en pseudonym för att inte förknippas med sin superpappa Stephen King. Själv stör jag mig inte på att författare använder psuedonymer, och jag tänker att varför så många gör det till just deckare kanske är också för att det är genre många författare kan ge sig in på fast de egentligen skriver i en annan genre från början?

    Svara
    1. Profilbild för Linnea
      Linnea

      Ja, du har säkert en poäng i att just deckaren är en genre som många ger sig in i. Men det finns ju andra exempel på författare växlar genre utan att börja skriva under pseudonym. Annika Thor, Henning Mankell och Mats Strandberg t.ex. Kan faktiskt inte komma på något exempel på författare som skrivit under pseudonym när hen bytt till annan genre än deckare. Inte ens Rowling gjorde detta.. Lustigt tycker jag!

      Svara
      1. Profilbild för Eli
        Eli

        Jo, det är också en poäng. Och visst kan det säkert vara så att deckare är lite av skämsgenren i dagens samhälle. Jag får visserligen sällan känslan av att läsare skäms för att de läser deckare (i jämförelse med läsare som läser Harlequin ex) men däremot kanske författarna skäms för att skriva deckare.. Du har ju också en poäng i att Rowling bytte till pseudonym först när hon skrev en deckare men nu envisas jag: kan det inte ha varit just för att Den tomma stolen fick så många recensioner som var besvikna över att det inte var en ny HP? Visserligen kanske man tycker att hon borde envisats med att ge ut andra böcker under sitt eget namn för att till slut borde ju läsare förstå att hon faktiskt kan skriva annat än HP. Men jag vet inte, jag. Intressant ämne för diskussion, hur som helst 🙂

        Svara
        1. Profilbild för Linnea
          Linnea

          Nej, riktigt så låg status som Harlequin har de nog inte, trots allt, men jag tycker ändå att det är en genre med lite lägre status. I bokklubben på jobbet så har vi aldrig med deckare, av någon anledning. Det verkar som att de andra i gruppen inte tycker att de är värda att bokcirkla..

          När det gäller Rowling så tror jag på din teori, faktiskt. Däremot har jag svårt att förstå varför halvstora svenska författare som Daniel Sjölin och Carl-Johan Vallgren väljer att skriva under taget namn. Det krävs nog att man är rätt så boknördig för att ens känna igen dessa författare, så där kan det inte gömma sig någon rädsla för att bli jämförd med tidigare böcker. Antar jag. Kanske väljer de pseudonym som en kul grej, bara, men det känns fortfarande lite lustigt att det är så sällan man stöter på pseudonymer i andra genrer.

          Svara
          1. Profilbild för Eli
            Eli

            Nä, deckare har definitivt inte lika hög status som en del andra genrer och författare, helt klart.

            Svara
  2. Profilbild för Hanneles bokparadis
    Hanneles bokparadis

    Idag finns det väl ingen som skäms för vad de läser…

    Svara
    1. Profilbild för Linnea
      Linnea

      Vet inte om jag håller med! Jag tycker absolut att det märks att det finns litteratur med lägre status. T.ex. Paulo Coehlo, Harlequinromaner och självhjälpsböcker.. 😮

      Svara
  3. Profilbild för Mia Eggimann
    Mia Eggimann

    Man ska väl stå för det man gör, eller?
    Mia

    Svara
    1. Profilbild för Linnea
      Linnea

      Jo, man kan tycka det.. 🙂

      Svara
  4. Profilbild för klok som en bok:-)
    klok som en bok:-)

    Tycker oftast det är lite fånigt med pseudonym. Kan förstå det i vissa fall, tex om det är tre författare så är det lite lättare att komma ihåg bara ett författarnamn. Och om man skulle vilja ”byta kön” om man tror det lockar läsare. Eller om man har ett extremt tråkigt namn kanske:-)

    Svara
    1. Profilbild för Linnea
      Linnea

      Jag kan också förstå att det ”behövs” pseudonym ibland, men oftast känns det bara som en tröttsam PR-grej nu för tiden, särskilt när det ska hemlighållas lagom länge och sen avslöjas..

      Svara
  5. Profilbild för Carro
    Carro

    Hm, jag tycker att det kan bli lite skämslitteratur när författarna skriver böcker på löpande band så att det känns lite slentrianmässigt. Då menar jag de här riktigt långa deckarserierna som aldrig verkar få ett slut.. Men jag ska inte döma, det är ju nästan en favoritgenre hos mig 😉

    Svara
    1. Profilbild för Linnea
      Linnea

      Förstår vad du menar! Till slut blir det för mycket..

      Svara

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.