Lycka!: En handbok i konsten att leva

Lycka - Dalai lama, Howard C CutlerLycka! har varit denna omgångs bokcirkelbok och ärligt talat hade jag knappast läst den annars. Jag tror att faktaböcker i allmänhet gör sig bäst om man faktiskt är intresserad av ämnet och för min del har jag varken något direkt intresse för andlighet eller något behov av ”självhjälp”. Således har väl den läs läsningen varit lite mer av ett oengagerat bläddrande än intresserat läsande.

Jag tror för övrigt inte att det går att läsa sig till en quick fix till diverse psykiska problem. Nu är i och för sig Lycka! en bok man kan läsa med lite allmänt intresse och inte nödvändigtvis för att man är olycklig och tänker att en bok kommer att förändra detta, men jag tycker ändå att det känns viktigt att säga att jag inte har mycket till övers för korkade självhjälpsböcker. Det är lätt hänt att populärvetenskapliga ”faktaböcker” blir ganska oventenskapliga och att den som läser den också tar fasta på detaljer som kanske inte stämmer så bra överens med den rådande åsikten i forskningssamfundet. I fallet med Lycka! har jag dock svårt att se att det kan skada att läsa Lycka! och plocka till sig det man gillar. Den är i grunden oprovocerande och gör ingen skada. Det tackar jag för, faktiskt. Ett annat bokförslag till den här bokcirkelträffen var t.ex. en bok om healing (!), något som i sig kanske inte låter så farligt, men som liksom så många andra alternativmedicinska (d.v.s. overksamma) metoder kostar sjuka och desperata människor massor med pengar och till på köpet kan skada dem om de t.ex. avböjer riktig behandling på sjukhus. Jag tycker att att alternativmedicin borde förbjudas och att utövare borde straffas. Men det är såklart en helt annan diskussion.

Boken är inte skriven av Dalai Lama, det stora omslagsnamnet, om någon undrade, utan psykiatern (eller psykologen?) Howard C. Cutler, som har samtalat med Dalai Lama och låtit delar av boken bestå av återgivningar av dessa samtal. Boken handlar om hur man ska uppnå lycka genom att visa medlidande (är det en bra översättning? jag tycker det låter helt nedvärderande!), medkänsla och omtanke. Det är sympatiskt och sticks in lite forskningsresultat här och där (fast som forskare så har jag svårt att imponeras av populärvetenskapliga texter, som denna, för där är det alltid knepigt att göra sig en bild av vilka källorna egentligen är och hur heltäckande författaren är i sina sammanfattning.. Sedan är ju den här boken gammal och forskning går ju framåt…). Boken innehåller också ett avsnitt om att övervinna hinder, d.v.s. att hantera känslor som vrede och hat och innehåller några meditationsövningar.

Jag tycker att Dalai Lama verkar vara en mycket klok, öppensinnad och insiktsfull man. Det han säger är inte precis revolutionerande, utan ofta förvånansvärt självklart, men det är ingenting konstigt i sig. Jag gillade särskilt avsnittet där författaren skriver att vi i grunden är omtänksamma och vill göra altruistiska handlingar och mår bra av det. Jag kan bli oerhört provocerad när folk påstår att människan är självisk och att alla goda handlingar vi gör har en självisk grund. Så, liksom så många andra, tänker jag plocka russinen ur kakan och ta till mig av det jag personligen gillar, som den här teorin om den altruistiska människan. 😉

Du kan hittade den hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

5 svar på “Lycka!: En handbok i konsten att leva”

    1. Vad menar du med ”alternativ”?

      Självklart ägnar jag mig inte åt pseudovetenskap i mitt arbete.

      Du försöker förlöjliga mig, men jag ser dogmatisk som en komplimang i det här sammanhanget.

      Vetenskap handlar om att metodiskt och systematiskt inhämta ny kunskap genom att sätta upp hypoteser och testa dem. Jag kan inte se vad det vetenskapliga samfundet kan lära sig av pseudovetenskapen, som handlar om att sakna vetenskapliga förklaringar och att göra sig oemottaglig för granskning och testning. För mig är det uppenbart vem som är stängd för alternativ…

  1. Vad räknar du till alternativmedicin när du säger att den borde förbjudas? En del medicin är ju det innan den blir ”skolmedicin” eller vad den nu kallas. Är det inte så att skolmedicinen både dödar och skadar väldigt många människor varje år? Hur ska skolmedicinen kunna utvecklas om allt som inte är det förbjuds och straffas? Jag tror det skulle vara i allas intresse om det var mer samarbete och utbyte mellan olika ”discipliner” och områden.

    1. Jag vet inte ens var jag ska börja…

      Läkemedel är riktiga, verksamma mediciner som har forskats fram under åratal, normalt ca 20 år, och som konstant följs upp och där man ständigt rapporterar om nya biverkningar ifall de dyker upp. Det händer att läkemedel dras in om det framkommer nya data som pekar på att medlet inte är tillräckligt bra. Läkemedel är inte bara några blad som har plockats i skogen, utan det är preparat där vetenskapliga undersökningar visar att de faktiskt har en effekt utöver placebo.

      Det är detta som är den stora skillnaden mellan läkemedel och alternativmedicin. Läkemedel är baserad på forskning och forskning är något som ständigt går framåt och där strävan alltid är att lära sig mer, förfina modeller och att eventuellt till och med förkasta tidigare modeller. Alternativmedicin baseras inte på forskning. Det är i grunden något som enbart finns till för att suga pengar ur desperata människor. Det enda man vet om alternativmedicin är att det inte fungerar. Om de hade fungerat hade det blivit läkemedel av det. Alternativmedicin i den mån de är testade är vetenskapligt bevisade att inte ha någon effekt, till skillnad från riktiga läkemedel, som har en bevisad effekt.

      Om du vill tro på bioresonansterapi, homeopati och annat trams: fine! Men likna ingenting av detta med något som har med vetenskap att göra… Jag ser inget hinder att tro på både vetenskap och Gud, men man kan inte använda vetenskapliga metoder för att försöka förklara något som är andligt. Och tvärtom. Alternativmedicin är i grunden något som inte har med vetenskap att göra. Om man ändå vill tro på alternativmedicin är det detsamma som att förkasta hela vetenskapen. Jag kan inte diskutera alternativmedicin. Jag är vetenskapsman, forskare. Mina modeller och mitt språk kan inte förklara något som helt är baserat på andlighet och det som i mitt tycke är hittepå.

      Självklart finns det preparat som har en effekt, en placeboeffekt, men det är djupt oetiskt att sälja verkningslösa preparat till människor som kanske faktiskt tror på vetenskapen. Det finns människor som dör varje år p.g.a. att de tar verkningslösa preparat istället för godkända läkemedel. Jag läste nyligt att stockholmare lägger mer pengar på verkningslös alternativmedicin än riktiga läkemedel. Det här är en mångmiljonindustri, där man utnyttjar svaga, sjuka och desperata människor. Det är i grunden vidrigt. Vidrigt.

      En annan aspekt är att alternativmedicinska preparat i form av tabletter och liknande inte står under samma kontroll som riktiga läkemedel. De kan t.ex. innehålla tungmetaller (rejält giftigt, för den som tror på vetenskap). För den som blir lurad eller skadad av alternativmedicinska behandlingar finns heller inget starkare skydd än konsumentköpslagen, vilket är ett väldigt svagt skydd jämför med de patientförsäkringar m.m. som finns inom den riktiga sjukvården.

      Och ja, det finns s.k. ”naturläkemedel” som ibland har en svag effekt, t.ex. Johannesört som har en svag effekt mot mild depression. Men de läkemedel som finns mot depression är betydligt mer effektiva (vetenskap) och jag tycker att alla har rätt till de bästa, säkraste och mest effektiva läkemedel som finns.

      En vanlig strategi inom läkemedelsforskning är att bygga upp molekylbibliotek av t.ex. spännande molekyler man hittar i växter, men, som sagt, läkemedelsforskning är något som tar lång tid och där man i steg efter steg förbättrar, förfinar och förändrar molekylerna tills de är så effektiva och bra som möjligt. I den meningen finns det ett stort utbyte mellan vetenskap och ”naturen”.

      Det är lätt att tro att det är harmlöst med healing och andra hittepåmetoder, men det är det verkligen inte. Människor dör och förlorar massor av pengar. Och det finns ingenting hos det vetenskapliga samfundet att hämta bland ”auror”, ”kristallterapi” m.m., eftersom vetenskapsmän helt enkelt sysslar med vetenskap och alternativmedicin underkastar sig inte vetenskapliga metoder.

      Ingen skulle tycka att det vore okej om en TV-handlare stod och sålde trasiga TV-apparater och marknadsförde dem som fungerande. Så varför skulle det vara okej att sälja verkningslös preparat åt t.ex. en cancersjuk person? Det finns lagar i Sverige om att alternativmedicinare inte får låtsas att de kan bota t.ex. cancer, men det är ju dock något de gör ändå. Helt nyligt har det t.ex. undersökts i Kropp & Själ i P1 om du är intresserad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.