Att Hjalmar Söderberg hör till mina favoritförfattare är ingen hemlighet, men jag har faktiskt läst hans böcker utan att bekymra mig särskilt mycket om vem han var som person.
I höst utkommer en bok om hans första fru, Märta Söderberg, och relationen med Hjalmar. Den har undertiteln En äktenskapskatastrof.
Ja, herregud. Jag tycker att Söderberg är helt bländande. Han skriver lätt, koncentrerat och gripande. Hans noveller är särskilt fantastiska. Men som person var han uppenbarligen allt annat än beundransvärd. Bokens baksidestext berättar:
”Märta led av en svår reumatisk sjukdom som tidvis hindrade henne att ta hand om sina barn. Hennes reaktion var häftig då maken ville avsluta äktenskapet i samband med en långvarig otrohet. Men några klara tecken på sinnessjukdom finner man varken i journaler eller i andra dokument. Märtas maktlöshet inför Hjalmar och hans förläggares och läkarvänners samarbete var total. Ingen tog till vara hennes rättigheter och hon dog som fattighjon.”
Helt sjukt!! Jag vet inte om jag pallar att läsa det här. Jag vill verkligen kunna fortsätta njuta av Söderbergs böcker; om man nu kan frikoppla person och konstnärliga gärning..? Sådant där är alltid svårt! Ibland kan man ha överseende med att människor har betett sig skumt, men kanske mest varit ett barn av sin tid (som Selma Lagerlöf och hennes åsikter om rasbiologi…). Vad som ursäktar Hjalmar Söderberg vet jag inte… Blä. Känner mig så besviken nu..! Hur kan man skriva en bok som Den allvarsamma leken eller Doktor Glas och samtidigt vara en idiot? Förklara för mig!!
Kommentera & diskutera gärna!