Nu tappar jag respekten

Att Hjalmar Söderberg hör till mina favoritförfattare är ingen hemlighet, men jag har faktiskt läst hans böcker utan att bekymra mig särskilt mycket om vem han var som person.

I höst utkommer en bok om hans första fru, Märta Söderberg, och relationen med Hjalmar. Den har undertiteln En äktenskapskatastrof.

Ja, herregud. Jag tycker att Söderberg är helt bländande. Han skriver lätt, koncentrerat och gripande. Hans noveller är särskilt fantastiska. Men som person var han uppenbarligen allt annat än beundransvärd. Bokens baksidestext berättar:

”Märta led av en svår reumatisk sjukdom som tidvis hindrade henne att ta hand om sina barn. Hennes reaktion var häftig då maken ville avsluta äktenskapet i samband med en långvarig otrohet. Men några klara tecken på sinnessjukdom finner man varken i journaler eller i andra dokument. Märtas maktlöshet inför Hjalmar och hans förläggares och läkarvänners samarbete var total. Ingen tog till vara hennes rättigheter och hon dog som fattighjon.”

Helt sjukt!! Jag vet inte om jag pallar att läsa det här. Jag vill verkligen kunna fortsätta njuta av Söderbergs böcker; om man nu kan frikoppla person och konstnärliga gärning..? Sådant där är alltid svårt! Ibland kan man ha överseende med att människor har betett sig skumt, men kanske mest varit ett barn av sin tid (som Selma Lagerlöf och hennes åsikter om rasbiologi…). Vad som ursäktar Hjalmar Söderberg vet jag inte… Blä. Känner mig så besviken nu..! Hur kan man skriva en bok som Den allvarsamma leken eller Doktor Glas och samtidigt vara en idiot? Förklara för mig!!

 Märta och Hjalmar Söderberg - Johan Cullberg, Björn Sahlin

Lästa böcker/författareer-Ämnear

6 svar på “Nu tappar jag respekten”

  1. Jag tycker att verket och författaren är två helt olika saker och därför är det inte så svårt att hålla isär dem tycker jag. Olika tider har dessutom olika moraliska kompasser och det kan vara vanskligt att sätta sig till doms över gångna tiders rätt och fel. Jag älskar också Söderbergs prosa och kommer så att göra även om han som privatperson inte var särskilt trevlig. Det finns nog mycket vi inte vet om hur stora författare, både i nutid och dåtid, lever sina liv på det privata planet. Ofta känner jag att vår moderna tids enorma fokus på författaren dessutom tar fokus från själva verket och det är rätt synd på något sätt.

    1. Klokt skrivet! Visst är det ett stort fokus på författare idag. Jag har många författare som jag tycker är beundransvärda och häftiga, men där böckerna ärligt talat inte tilltalar mig alls..! En del författare idag är helt enkelt bra varumärken.. Eller duktiga på att hålla seminarier och författarsamtal m.m…

      Men jag tycker faktiskt att det är lite svårt att förstå hur man på samma gång kan skriva insiktsfullt och fint om människor och relationer och sedan själv leva i ett katastrofalt förhållande.. Blir lite svårt att ta på allvar?

      Jag har nog lite svårt att frikoppla verk och person. Ser jag en av alla dessa Woody Allen-filmer där en ung kvinna inleder en relation med äldre man så påminns jag om att Allen är tillsammans med sin fd adoptivdotter.. Och det är en grej jag har svårt att förstå.. När jag läste Mo Yan hade jag i tankarna att han själv är kommunist och försökte förstå hur det färgar av sig på hans berättelser. Jag tänker att alla låter sina egna idéer och erfarenheter färga av sig på verken. På gott och ont..

      Ja, jag vet inte… Jag kommer fortsätta älska Söderbergs verk i alla fall! Man ska inte döma för hårt. Har för övrigt inte läst boken om Hjalmar och Märta heller..

    1. Nej, jag har varken läst något av Tolstoj eller läst om han och hans fru. Det verkar finnas en och annan författare som är lite av katastrofer i sitt privatliv.. 😮

Lämna gärna en kommentar! :)