Böcker alla snackar om: Ett litet liv, Störst av allt

Om man, liksom jag, följer skapligt många bokbloggar och bokkonton på Instagram, Twitter och Facebook och dessutom lyssnar på en hel del bokpoddar så händer det då och då att man får en överdos av vissa böcker. Det är helt enkelt lite för många som läser och skriver/pratar om samma bok.

Sommarens största snackis måste nog vara Ett litet liv av den amerikanske författaren Hanya Yanagihara. Boken beskrivs som en stor berättelse om fyra vänner och deras liv i New York och om hur gruppen hålls samman av den framgångsrike advokaten Jude, som har ett traumatiskt förflutet. På instagram finns den omnämnd i cirka 500 bilder, t.ex. av ciccisbokblogg, som finns i inläggstoppen med den här tjusiga bilden:

Redo för att läsa de sista hundra sidorna!! ? #ettlitetliv #hanyayanagihara

Ett inlägg delat av Ciccis Bokblogg (@ciccisbokblogg)

Ett litet liv kom egentligen ut för närmare ett år sedan , men det är först nu som intresset tycks ha exploderat. Det kanske krävdes lite extra tid innan hypen skulle bli ett faktum – boken är nämligen på dryga 700 sidor, så det tar säkert sin lilla tid att läsa ut den. En annan faktor som säkert har bidragit till att boken har blivit en sådan snackis just nu är att boken är en av de nominerade titlarna till Bonniers bokklubbars litteraturpris Årets bok. Bonniers bokklubbar har varit skickliga på att marknadsföra priset och de nominerade böckerna i olika sociala medier och hos en mängd bloggare och det verkar som att Ett litet liv har utkristalliserat sig till alla ambassadörers älskling, för det är onekligen den som syns mest.

Självklart är jag nyfiken på den här boken! Men det är såklart också en viss risk att läsa en bok som har höjts till skyarna av så många – böcker kan sällan leva upp till högt ställda förväntningar. Ge mig lite argument för och mot att läsa den här boken! Jag skulle vilja skaffa mig lite sansade förväntningar innan jag ger mig i kast med den. 🙂

En annan snackis, även om det har ebbat ut lite, är Störst av allt av Malin Persson Giolito. Även den här boken är något år gammal och även den är faktiskt nominerad till priset Årets bok. Jag förstår mycket väl att intresset för denna deckare är fortsatt högt. Allt talar för dess fördel: det är en deckare (och vem älskar inte deckare?), den har fått priser, däribland Svenska Deckarakademiens pris för bästa svenska kriminalroman, den har nominerats till ännu fler priser, däribland Augustpriset, Malin Persson Giolito har hörts i Sommar i P1 och hennes bok har dessutom rekommenderats i TV av pappa Leif GW Persson, som ju så många ser upp till. Den här boken har jag faktiskt läst! Med andra ord kan jag själv ge lite argument för och emot att läsa den.

Jag tycker absolut att Störst av allt är en läsvärd bok, men jag tror att många deckarentusiaster kommer att tycka att den är långsam och seg. Till skillnad från mycket annat i genren är inte det här en hetsig, actionfylld berättelse om poliser som jagar brottslingar, utan en ”rättegångsroman”, där läsaren får följa tonåringen Maja under en rättegång, där hon står anklagad för delaktighet i en skolskjutning. Den spänning som det bjuds på handlar om att sakta men säkert redovisa Majas inblandning. Å andra sidan hör inte jag till deckarentusiasterna och kanske just därför gillade jag det här! Rättegångar känns alldeles för byråkratiskt och stelt för att funka på film, men här får man faktiskt en liten känsla för hur det kan kännas för den som står anklagad för ett grovt brott att vara där.

Störst av allt av Malin Persson Giolito
Störst av allt av Malin Persson Giolito

4 svar på “Böcker alla snackar om: Ett litet liv, Störst av allt”

  1. Jag avskräcks av Ett litet livs omfång. Har gett upp en annan bok i sommar p g a klarar inte att läsa tegelstenar. Nu verkar ju den här boken vara något alldeles extra så jag hoppas på en ljudboksversion med en riktigt skicklig uppläsare. Då kommer jag också att kunna ta del av bok (med det ohyggligt ful omslaget som också gör mig lite avskräckt fast det inte borde ….). Har av någon anledning lättare för att lyssna på tegelstensromaner än att läsa dem.

    1. Jag är också avskräckt av omfånget.. Jag läser så långsamt så om jag ska ge mig på en sådan här bok så får jag nästan räkna med att leva med den i 2-3 månader (då läser jag iofs annat parallellt). Det är inte allt böcker som är värda den tiden… 😉

      Jag hoppas också på ljudbok!
      Och ja, framsidan är horribel. Hörde i en podd att det är något känt foto på en karl som får orgasm? Den vetskapen gjorde inte framsidan snyggare kände jag. Av någon anledning.

  2. Du ville ha kommentarer? Ett litet liv är en otroligt välskriven, intressant, gripande, fantastisk bok. Bry dig inte om att den blivit hypad. Den tål att bli hypad. Det är bara att läsa. Jag måste dock säga att den gjorde mig otroligt ledsen. Jag kunde inte få bilderna ur huvudet och var tvungen att läsa riktigt, hårdkokt, okomplicerad action för att sluta tänka på den. Det är en bok med sitt eget tunga budskap och vackra, målande beskrivningar. Men den fick mig också att inse att det är tur att det finns olika typer av böcker. Sådana som man blir glad av att läsa också. Där ljuset vinner över mörkret och till och med där det lyckliga slutet är lite förutsägbart. My 2 cents.

    1. Tack! Så fint att få höra om din läsupplevelse. 🙂
      Jag känner absolut igen det där med att bli verkligt ledsen av böcker. Det gäller att man läser de i precis rätt tid så att man är redo.. Och att man, som du säger, varvar med lite annat..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.