Tillsammans är man mindre ensam

Jag hade inte förväntat mig den här tegelstenen när jag gick till biblioteket för att hämta ut Anna Gavaldas senaste. Båda hennes tidigare böcker är ganska tunna i omfånget, men den här landar på 535 sidor. Trots den markanta skillnaden i längd känner jag igen Gavaldas sätt att berätta. Det är roligt och tragiskt och det är vackert och vardagligt på samma gång.

Berättelsen kretsar kring fyra människor och deras brokiga liv. Vad de har gemensamt är den ensamhet som för dem samman och blir början till stora förändringar i deras liv. Framför allt får vi följa Camille, som har hamnat på glid i livet och slutat teckna trots att hennes konstnärliga begåvning är en av de största sakerna hon har. Istället för att ägna sig åt måleriet bor hon i ett kallt och dragit kyffe och jobbar som städerska på nätterna. Hennes tillvaro är miserabel och tvingar henne till sist några våningar ner i huset, ner till Philou – den stammande, ensamma och historieälskande vykortssäljaren, som hjälper henne när hon blir sjuk och när hon inser att hon inte kan stanna i sin så kallade bostad. I samma lägenhet bor också Franck, som arbetar och sliter alldeles för mycket och inte har en sekund över till sig själv, särskilt inte sedan hans mor, Paulette, blivit för gammal för att klara sig själv och som därför kräver hans tid.

Det här är en sådan där bok som man blir glad av och som man blir helt fylld av hopp efter att ha läst. Det är en varm och levande berättelse om fyra människor och hur livet kan förändras när man tar sig ur ensamheten och vågar släppa människor inpå livet. En oerhört fin bok!

3 svar på “Tillsammans är man mindre ensam”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.