Hummelhonung

Tur att Hummelhonung är en kort liten bok, annars hade jag faktiskt inte läst ut den. Äckligare bok får man leta efter! Jag fattar faktiskt inte alls vad författaren vill med den här boken eller vad personerna och händelserna i den symboliserar. Ärligt talat orkar jag inte bry mig  heller. Jag blir bara äcklad av den och vill glömma att jag har läst den.

Huvudpersonen är en medelålders författarinna som åker till en liten håla i Västerbotten för att hålla ett föredrag, och sedan stannar kvar där som inneboende hos en cancersjuk, illaluktande, äcklig och störd man. Som granne har han sin bror och sitt största hatobjekt, som också ligger för döden, är illaluktande, äcklig och störd. Där är hon alltså. Hon tvättar, fixar och donar, runkar av sin hyresvärd, slickar i sig vätska från broderns bölder och lyssnar på deras sinnessjuka berättelser.

Fan vad perverst! Jag kan inte hitta på så mycket annat att säga faktiskt.

Här är alltså en bok som får ett riktigt bottenbetyg av mig och det vågar jag verkligen skriva. Det har den senaste tiden diskuterats en del i andra bloggar om bloggar vs. recensenter och recensionsexemplar m.m. Det har bland annat diskuterats att bloggare alltid skriver positiva saker, bland annat för att de mutas med recensionsexmeplar. Det här är inget recensionsexemplar. Faktiskt får jag i stort sett inga recex och jag ber inte om dem heller, men hade det varit ett recex hade jag ändå tyckt att det är en äcklig bok. Skulle jag träffa på Torgny Lindgren skulle jag inte skämmas över att tycka det heller. Smaken är som baken! Och vill man läsa något bra av Lindgren finns ju bland annat Pölsan!

11 svar på “Hummelhonung”

  1. Boken lär handla om Väst- och Östtyskland, representerade av de bägge bröderna, om det är till någon hjälp.

    Jag har svårt att förstå kopplingen äcklig bok = dålig bok. Många av de bästa böcker jag läst är just de som har fått det att vända sig i magen på mig. Men det är ju en smaksak, förstås.

    1. Aha. Om jag hade haft Öst- och Västtyskland i tankarna när jag läste boken så hade kanske hatet mellan bröderna känts mer intressant.

      Men jag hade inte gillat boken ändå. Visst får böcker gärna vara lite obekväma och ruska om, men Hummelhonung är bara äcklig. Jag minns den bara som en radda vidriga scener där sex blandas med läckande bölder och annat som får en att vilja kaskadspy.

      Om en författare vill förmedla något viktigt om situationen i DDR och DDR:s relationer med väst så måste författaren välja en annan väg än att väva in det i en berättelse om en kvinna som runkar av en illaluktande, snuskig, sinnessjuk människa som det rinner diverse kroppsvätskor ur. Det funkar inte för mig annars.

  2. Äsch, läs på bara! Anledningen till att jag valde att läsa den var att jag hittade den på var och varannan bokblogg, ständigt lovordad. Det är nog bara jag..

  3. Kul att min recension lockade till omläsning. 😉 Jag har inte läst något av Torgny Lindgren förutom just Hummelhonung och Pölsan. Ormens väg på Hälleberget står i hyllan!
    Felicia: Jag kan rekommendera Pölsan i alla fall. 😀

  4. skratt Jag får nog ta och läsa om Hummelhonung, för som jag minns den tyckte jag den var riktigt bra 😀

    Härligt recension!

    Har du testat Till sanningens lov av Torgny? Kanske du hatar den också. Eller älskar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.