Shantaram

Shantaram är en över 900 sidor stor kloss till pocketbok. Med fördel hade författaren kunnat skriva ett antal böcker av stoffet i boken istället. Det blir faktiskt lite mastigt, lite långt, lite segt. Huvudpersonen är en man som har rymt från fängelse i Australien och nu har hamnat i Bombays myllrande liv. Han hamnar i slummen (material till en egen bok!), blir kär (material till en annan bok!), börjar jobba för maffian (material till ytterligare en bok!) och drar ut i krig (ja, gissa…).

Nåväl. Dåligt är det inte. Författaren skriven enkelt, men fängslande och det gör ingenting om man tar god tid på sig att läsa ut boken, för även om det går långa stunder mellan varje läsning är den lätt att komma in i och fastna i. Det märks också att den delvis är baserad på episoder ur författarens eget liv, för det den berättar känns väldigt äkta. Vad som absolut inte går att ta miste på är författarens kärlek till Indien/Bombay. Det har sällan blivit av att jag har läst någon bok som utspelar sig i Asien, så det här är en skön och, för mig, annorlunda bok som berättar om livet i Indien och deras speciella kultur och många olika språk.

6 svar på “Shantaram”

  1. Jo, jag tycker att det blev lite för mycket.. Författaren hade vunnit mycket på att skära lite i innehållet. Och jag kan nog hålla med om att den är lite svulstig. Jag citerade faktiskt Shantaram som ett exempel på löjlig sexscen i den här Tematrion Haha. Men har man tid att läsa nästan 1000 sidor är den inget dåligt val. 🙂 Det är en bra bok!

  2. jag tycker att den låter väldigt bra, men har hört att den, precis som du nämner, lite “överfull”. Och från något håll åven svulstig, är det något du känner igen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.