Slutet är bara början

Det sägs ofta att inledningen är det viktigaste i en bok; att det är med inledningen som man väcker nyfikenhet och får läsaren att fastna. Nja, säger jag. Jag minns knappast någon inledning, till någon bok. Men slutet, det är slutet som lever kvar!

Tycker ni också att slutet ibland är allt i en bok? Skulle inte Patient 67 bara vara en ordinär, halvtrist, deckare om det inte vore för slutet? Skulle Janne, min vän väcka några tankar över huvud taget om det inte vore för slutet? Utan den twist som Pohl har lagt in i slutet skulle det bara vara en i raden av ungdomsböcker om vänskap.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Prioritaire är ett par andra exempel på böcker som lyfts något oerhört av sina avslut, som väcker nyfikenhet, tankar och ställer allt på ända.

För mig är slutet det viktigaste för en upplevelse. Vad tycker du?

Och framför allt: har du fler tips på böcker med minnesvärda avslut. Jag är på jakt efter lite boktips! 🙂

2 svar på “Slutet är bara början”

  1. Kul att du håller med mig! 🙂 Du har en poäng i att det inte bara är slutet som ska vara bra, men själv är jag nog vansinnigt lätt att imponera på med ett elegant slut. Det finns en hel del böcker som jag rent av har tyckt är halvdåliga, men som jag ändå har tagit mig igenom och mot slutet börjat tycka är riktigt bra.

    Jag tar med mig dina boktips. 🙂 Tack för dem! 🙂

  2. Slutet är defintivt det viktigaste! Jag gillar dock inte böcker där bara slutet är viktigt (typ en dålig deckare som blir lite bättre bara för att mördaren visade sig vara väldigt oväntad), utan det måste ju finnas en massa på väg till slutet också, som är bra.

    Men ett bra slut ger resten av boken en annan betydelse – precis som i Janne min vän som du exemplifierar med.

    Nu vet jag inte om jag kan komma på jättemånga andra böcker på rak arm. Men Vi kalla honom Anna av Pohl är också lite så där. Och Anton, jag gillar dig av Pohl också!

    Boken Den fjärde sanningen är tjock men bra av Iain Pears. Och boken Until it’s over av Nicci French (ja, en deckare är det väl) tyckte jag var riktigt riktigt bra.

    För att inte nämna böcker som Dolken från Tunis (Agatha Christie) eller Kim Nowak badade aldrig i Gennesarets sjö av Håkan Nesser. En helt annan historia av Nesser är också oerhört bra.

    Behöver du fler tips?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.