Från Trollhättan till Jackson

I tisdags hade vi återigen bokcirkelträff i vår bokcirkel, som fortfarande är namnlös (men nu finns det en hel hög med förslag att välja bland till nästa träff). Det var några veckor sedan jag läste ut omgångens bokcirkelbok, Radhusdisco, så jag märkte att den inte satt så färskt i minnet längre. Till nästa gång borde jag kanske försöka optimera så att jag läser ut bokcirkelboken dagarna innan vi träffas, eller också borde jag kanske göra lite minnesanteckningar? Det är hur som helst väldigt givande att diskutera böcker. En av mina invändningar mot Radhusdisco var att den kändes för ytlig och saknade komplicerande faktorer som skulle kunna göra den mer intressant. Den kändes nästan lite censurerad, som om man har plockat ut godbitarna ur en barndom och staplat dem på varandra. På bokcirkelträffen blev jag påmind att det inte är riktigt så. I boken skymtar det både fosterhemsplaceringar, klassklyftor och en stökig skilsmässa, men det sker i periferin och noteras liksom inte av bokens huvudperson.

Till nästa gång ska vi läsa Niceville. Jag är glad över att valet föll på just Kathryn Stocketts bestseller, eftersom jag redan har läst ca 400 sidor av den… 🙂 Den var ju nämligen mitt förslag till bokcirkelbok i förra omgången på sushiklubben (jobbet bokcirkel; jag är ju med i två bokcirklar nu för tiden). Att den har förblivit outläst beror inte på att den är dålig, utan på att det har kommit annat emellan. Nu ser jag fram emot att verkligen läsa ut den och att diskutera den. 🙂

2 svar på “Från Trollhättan till Jackson”

  1. Ja, det fanns mer ”svärta” än vad man tänkte först. Jag upplevde boken som en glad bok, (om än äcklig ibland som sagt) fast det var innan man började diskutera den. Jag gillar också nästa val!

    1. Jag tyckte också att den var glad. Detsamma gäller faktiskt Niceville, som känns lite som en feel good-bok, trots att den behandlar så allvarliga ämnen!

Lämna gärna en kommentar! :)