Kallocain

Den här boken, som från början skrevs som en protest mot nazismen, utspelar sig i ett framtidssamhälle, där precis allt är övervakat av staten och den enskilda människan bara är en undersåte till staten och inte har något eget värde. I alla hus finns ”polisögon” och ”polisöron”, som lyssnar och ser allt som händer. Ingenting är hemligt och minsta fel man gör kan innebära att man blir straffad.

Det enda som man än så länge kan hålla för sig själv är ens tankar, men den här bokens huvudperson, Leo Kall, gör snart ändring på detta. Han uppfinner en drog, kallocain, som gör att man bara kan tala sanning och att man öppnar sig och berättar allt man tänker och funderar på. Snart börjar alltså även tankarna att övervakas.

I staten finns det människor som längtar efter något annat och mer mänskligt än denna vidriga värld de lever i. Det finns de som längtar efter frihet. Dessa människor anses farliga för samhället och med kallocainets hjälp kan snart deras farliga tankar dömas som vilket brott som helst.

Det här är väldigt bra, men skrämmande bok. Man får många nya tankar när man har läst den och den är ingen bok som man bara lämnar ifrån sig. Jag tror den kräver en del eftertanke. Mest fascinerande med boken tycker jag ändå är att den faktiskt är skriven som en protest mot nazismen. Modigt!

3 svar på ”Kallocain”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.