När man skjuter arbetare…

Det är 30-talets Sverige och det anses som någonting stort att den enkla skogshuggardottern Hilma får gifta upp sig i klassamhället. Att hennes blivande make, läroverksadjunkten Sigfrid, bär på en sinnessjukdom underlåter svärföräldrarna att nämna, trots att sjukdomen på grund av ärftlighet gör att Sigfrid enligt lag egentligen inte får gifta sig. Det är Hilmas enkla bakgrund som gör att man inte tar så noga på detaljen om Sigfrids sjukdom. Sjukdomen blir dock en tung last för Hilma.

Sigfrid är frisk i långa perioder, men hamnar förr eller senare i en manisk fas då han inte kan kontrollera sig själv och får en väldigt stark sexuell drift. Vid tiden före bröllopet börjar Sigfrid att bli ohanterlig och under bröllopsnatten utsätts Hilma för ett svårt övergrepp. När Hilma och Sigfrid sedan får ett barn tillsammans kommer tillfällen då mannen också föröker att förgripa sig på den gemensamma dottern.

Hos Hilma startar ett oroligt pedantiskt tvång att ständigt putsa och hålla rent och att alltid vakta dottern noga från alla faror, som till exempel hennes egen man. Det är nästan en övermänskligt stark kvinna vi får läsa om, men det är också en kvinna som kommer från ett strängt kristet hem, där arbete är en dygd och gnäll inte passar sig.

Vad som heller inte passar sig är att tro sig vara något större än den man är. Sigfrid är socialist, men hos Hilma och hennes familj känns det viktigt att ge Gud vad Gud tillhör och Kejsaren vad Kejsaren tillhör, som det står i Bibeln. Med andra ord ska man veta sin plats och ibland är det nästan komiskt att läsa om hur starkt befästad den tanken är. Hilmas föräldrar är människor som väljer att äta wienerbröden först efter ett par dagar, eftersom det vore ett allför stort frosseri för Gud att tolerera om de skulle äta färska wienerbröd, och Hilma är en kvinna vars stora njutning är att, efter ett rejält storständande, kunna sätt sig ner i lugn och ro och dricka något så enkelt som en kopp silverte.

Sigfrids och Hilmas olika livssyner står i kontrast till varandra och det gör också de samhällsklasser som de kommer från. I bakgrunden Hilmas berättelse finns också de nya tankarna om arbetarnas frigörelse, som började spira under den här tiden. På det sättet är boken både ett sorts tidsdokument och en väldigt gripande och vacker berättelse om en kvinnas många gånger svåra liv vid en mentalsjuk människas sida.


Kommentarer

8 svar till ”När man skjuter arbetare…”

  1. […] kvinna. Jag är svårt förtjust i Thorvalls böcker om Signe, särskilt den första delen, När man skjuter arbetare…. Även Signe-böckerna är att betrakta som självbiografiska och jag kan tycka att de ger en […]

  2. […] upp ett gammalt inlägg från mitt arkiv. 2006 läser jag en av mina absoluta favoritböcker, När man skjuter arbetare… av Kerstin Thorvall. Boken är första delen i en trilogi som kretsar kring Hilma och hennes […]

  3. […] som lite av en modern klassiker. För mig, som fullkomligt älskade Thorvalls böcker om Signe (När man skjuter arbetare… kan vara det bästa jag läst!) så har boken såklart länge funnits på min lista över böcker […]

  4. […] om äktenskap ofta är en central del i böcker och på så sätt indirekt anknyter till bröllop. När man skjuter arbetare… är en sådan bok. Kanske finns också själva bröllopet beskrivet. Det minns jag faktiskt inte. […]

  5. […] av de finaste böcker jag vet är När man skjuter arbetare…, där Kerstin Thorvall berättar sin mammas historia, som fru till en psykiskt sjuk man. Det är en […]

  6. […] har skrivit en av mina absoluta favoritböcker, den prisbelönta och verklighetsbaserade boken När man skjuter arbetare…. För många är hon dock kanske som mest känd för att orsaka rabalder med sina böcker, där hon […]

  7. […] Söderberg Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf När man skjuter arbetare… av Kerstin Thorvall Montecore av Jonas Hassen Khemiri Ett ufo gör entré av Jonas Gardell Janne, […]

  8. […] (som hittar på alla Tematrio-utmaningarna) räknar upp två av mina favoriter på sin hemsida: När man skjuter arbetare… och Svinalängorna, så jag vill nog inte nämna dem, även fast de är så himla bra. Det finns ju […]

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.