Att ta deckaren på allvar

Ibland hävdar jag nog att jag inte läser deckare så ofta, men faktum är att jag ljuger de gånger jag råkar säga något sådant. Jag läser faktiskt ganska mycket deckare! Vid sidan av noveller är det den näst mest lästa genren för mig i år… Förra året plöjde jag 11 stycken (och ja, det är mycket för mig, jag är inte en sådan bokbloggare som läser 100 böcker per år; även om jag gärna hade kunnat läsa så snabbt och mycket).

Däremot är det nog så illa att jag sällan gillar deckare och att jag ofta glömmer bort dem omgående när jag har läst ut dem. Det blir inte bättre av att det känns som att hela genren har traskat runt så många varv att ungefär allt känns som klichéer och som sådant man läst förut. Poliser som går hem och lyssnar på opera? Okej. Unga, ambitiösa tjejer med relationsproblem? Okej. Några ointressanta sidospår om ett trassligt privatliv? Visst. Poliser som glufsar i sig snabbmat och annat de kan äta i farten medan de stressar omkring? Jepp. Privatspaning? Jajamensan. För att inte tala om alla brott. Hur man än vrider och vänder på det så går det kanske inte att skildra ett brott på så många olika sätt; särskilt som de flesta av oss aldrig någonsin har varit eller kommer att vara i kontakt med grov brottslighet. Deckare tenderar att vara till förväxling lika varandra och därmed ganska ointressanta.

Det underliga är att det finns löjligt många böcker i andra genres som också behandlar samma tema, men sällan blir upprepningarna så uppenbara som i just deckargenren. Inte vet jag hur man i detta århundrade fortfarande kan skriva om kärlek, vänskap, barndom, utanförskap etc. och fortfarande komma med något nytt, men det gör författare hela tiden. Allt för många deckare är dock tyvärr stöpta i samma form: en form som nog är tänkt att tilltala läsaren, men som gör att deckarna förvisso har samma spänning och driv (i bästa fall), men garanterat lider av samma brister och absolut inte har någonting nytt att tillföra.

Och nej, jag vill inte peka ut någon särskild deckare som dålig, och ja, det finns exempel på riktigt bra deckare, men för mig är tendensen ändå tydlig. Deckare räknas inte som riktiga böcker. Deckare kan kännas direkt oredigerade, ibland till och med innehålla fel som en korrekturläsare borde ha upptäckt. De kan därtill fullkomligt drypa av felaktigheter om hur polisarbete går till och vad en brottsplatsundersökning kan ge. De saknar trovärdighet, kort och gott. Och de är så inspirerade av varandra att alla de här felaktigheterna börjar passera som normala för att man har hört dem så många gånger att man börjat tänka på dem som trovärdiga.

Jag är så less på deckaren! Och jag fattar inte varför det skrivs så mycket dåligt i genren och varför författare, förlag och läsare tydligen nöjer sig med detta. Jag tycker faktiskt att genren förtjänar bättre än så och att läsarna också gör det. Det är inte fult att läsa deckare, men bara för att man gillar böcker som inte direkt räknas som finkultur så behöver man ju inte köpa att böckerna är t.ex. taffligt skrivna eller så utflippade att det liksom inte går att tro på berättelsen. Jag tror också att både författare och förlag skulle kunna bättre, om de brydde sig och hade tid/pengar att lägga ner. I slutändan handlar allt alltid om pengar. Inte vet jag om det verkligen är så cyniskt, men kanske ses deckare som någon slags kostnadseffektiv produkt där berättelser tillåts följa en uttjatad mall, huvudsaken att det säljer. Kanske har någon till och med räknat på det och kommit fram till att det inte behövs redigering och korrekturläsning på samma nivå som för “riktig” litteratur, för de här böckerna är hur som helst inte tänkta som något annat än att stå och stirra i ställ på matvaruaffärerna. Med till förväxling lika framsidor, dessutom.

I slutändan så tror jag dock att hela deckargenren kommer att få lida om det tydligen bara ska accepteras att halvfärdiga texter skeppas iväg och ställs upp i pocketställen, tänkta att köpas av den som på vinst och förlust grabbar tag i en bok. Förr eller senare så måste väl fler än jag ha tröttnat. Har inte alla till slut tröttnat? Och vem ska då köpa dessa böcker? Och vem ska någonsin ens orka skriva en “riktig bok” i deckargenren om deckaren mest förknippas med “skräp”?

Vilka av de tio senast lästa deckarna kommer du ihåg någonting av?

Edit: Insåg att en del verkligen tagit fasta på det jag skrev om korrekturläsning. Vill påpeka att det inte känns som ett lika stort problem som dåligt redigerade böcker. Som jag ser det är texter något som växer fram i en konstnärligt process där texten omarbetas tills författare och redaktör är nöjda. Mitt intryck är att många deckare är lite av ett hafsverk, till skillnad från en hel del annan litteratur där varje formulering och stycke är noga avvägt. Jag tycker att alla böcker bör vara ordentligt redigerade. Om det sen finns ett litet stavfel i texten är knappast hela världen.

Publicerat av Bokblomma

Läser böcker och bloggar om dem!

Delta i diskussionen

26 kommentarer

  1. Jag gillar ju deckare men de tillhör sällan mina favoriter, just för att jag precis som du skriver inte minns så mycket av dem. De agerar mest underhållning, som att se en Tv-serie medan böcker som jag håller högst har påverkat mig på något sätt eller vidgat mitt perspektiv.. Deckare är som att slötitta på Tv och andra böcker kan vara som att se en dokumentär, ibland vill man ha det ena och ibland vill man ha det andra 🙂 Men visst, många många deckare är lite för lättlästa och lite för klyschiga…

    1. Absolut kan man vara ute efter olika typer av “underhållning” när man läser en bok. Det finns massor av böcker som känns så tunglästa att det inte är något nöje för mig att läsa dem. Samtidigt kan jag tycka att lättsam och lättläst inte borde innebära att boken är dåligt skriven och är fylld med klyschor. Jag upplever att mycket i deckargenren har låg kvalité och det tycker jag är synd. Jag skulle vilja ha fler avkopplande underhållningsböcker som också är.. bra och minnesvärda!

  2. Intressant. Jag tillhör de som läser väldigt mycket deckare, och jag tycker nästan tvärtom. att deckaren som genre oförtjänt får ta stryk och kritik. Som du skriver “Deckare räknas inte som riktiga böcker”. Nu vet jag inte om det var din egen åsikt eller någon allmän åsikt.
    De riktigt dåliga böckerna jag läst de senaste åren har då inte varit deckare, jag tycker det finns väldigt många andra som jag undrar hur de kan ha släppts igenom, om de överhuvudtaget haft en redaktör. Inte något specifikt fenomen för deckargenren i mina ögon.
    Visst kan man känna igen mönster om man läser väldigt många pusseldeckare, men om man tar hela genren så är det stor skillnad på en samhällskritisk deckare och en arvtagare till Agatha Christie…
    Jag arbetar aktivt för Svenska Deckarfestivalen och där är syftet snarare att lyfta deckaren, att ta bort stämpeln av “dålig litteratur” (själv är jag allergisk mot den stämpeln oavsett vad det gäller). Deckare tillhör en av de stora svenska exporterna numera och det i sig tycker jag är intressant.
    I mitt läsande så läser jag inte bara deckare. Men jag läser heller inte bara fantasy. Inte heller bara drama. Inte bara kärleksromaner. Så nej, jag har inte på långa vägar tröttnat 😉

    1. Du har garanterat rätt i att det finns massor av böcker som är dåligt redigerade och har tveksam kvalité. Det är inget unikt för just deckaren. En annan bespottad genre, om man får säga så, är väl romance i allmänhet (och Harlequin i synnerhet). Även chick lit anses väl ofta vara lite “sådär”. Som några exempel alltså.

      Jag håller med dig om att det är synd att man t.ex. ser på böcker som “riktiga böcker” och “deckare” (om man nu gör det). Jag tycker att deckaren borde lyftas och förtjänar bättre än att räknas som skräplitteratur. Det kanske inte kom fram så bra i mitt inlägg, men det är verkligen det jag menar. Jag tycker att både läsare, författare och deckaren som genre förtjänar att deckaren har en högre status. En del i att höja statusen borde då rimligen vara att faktiskt sålla bort eller redigera hårdare bland det som inte är bra. För visst finns det riktiga kanondeckare! Men jag upplever också att det finns mycket som är av låg kvalité och tyvärr är det kanske lite så att det till stor del är de som får känneteckna hela genren ibland…

    1. Nej, den försvann inte. Jag får flera tusen spam i veckan och måste filtrera hårt. Ibland åker en kommentar för mycket med, tyvärr, men nu är kommentaren godkänd och uppe.

  3. Jag kommer faktiskt ihåg nästan allt av de tio senaste deckarna jag har läst, men det är inte på något sätt liktydigt med att jag vare sig gillade just dessa tio böckerna särskilt mycket (snarare tvärtom faktiskt) eller att jag köpte vad författarna skrev till 100 procent.

    Jag som gillar deckare kan självklart inte hålla med dig om vare sig din sågning av deckargenren som helhet eller din syn på att all annan litteratur inte har mallar som författare åtminstone måste hålla ramverket till. Det finns regler för allting och litteraturen är inget undantag.

    Ej heller tycker jag att det är rättvist att säga att det bara är deckare som är dåligt korrekturlästa, för även om det är ack så sällsynt så lämnar även jag min trygghetszon ibland, och det finns definitivt böcker i andra genrer också som skulle ha mått bra av minst en korrekturvända till.

    Däremot håller jag helt och hållet med dig om att författare/förlag har ett ansvar mot sina läsare att producera så felfria texter som möjligt. Men på samma sätt har läsaren ett ansvar mot författare/förlag; om de inte får veta vad läsarna verkligen tycker och tänker i recensioner och annat, hur ska de då kunna veta vad som går hem och inte?

    1. Att du inte håller med mig om “min sågning av deckargenren som helhet” och “min syn på att all annan litteratur inte har mallar som författare åtminstone måste hålla ramverket till” är bara bra eftersom jag inte har påstått vare sig det ena eller det andra. Självklart finns det bra deckare, men min känsla är att genren också rymmer ovanligt och onödigt många böcker med dålig kvalité. Naturligtvis finns det böcker i andra genrer som både är mallade, dåligt skrivna och ointressanta på många sätt… Men jag tycker verkligen att det här är problem som deckaren, generellt, lider mer av än andra genres, kanske för att de är så populära att förlag vill få ut så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt. Jag tycker mig till och med märka på min omgivning att deckaren har en lägre status än andra böcker… Det räknas helt enkelt inte som “fin” litteratur.

      Angående mitt “ansvar” i frågan så tror jag inte ett ögonblick på att förlag justerar sin utgivning efter vad t.ex. jag och andra bloggare skriver i recensioner. Däremot talar nog försäljningssiffor sitt tydliga språk.. Och just deckaren är ju lite av en vara som gärna finns i ställ på bensinmackar och överallt och som också läses av en väldigt bred grupp, som kanske inte som jag sitter och läser om böcker på bloggar och kultursidor innan köp. Sedan syftar jag inte bara på korrläsning i mitt inlägg. Min bild av hur en bok växer fram är att den skrivs om och skrivs om tills redaktören och författaren tycker att den är tillräckligt bra. Det är en konstnärlig process, svår att följa upp med något slags kvalitetsmått.

      Och eftersom du antyder att jag rosar och hyllar alla böcker jag skriver om på bloggen så kan jag bara säga att jag inte har någonting att förlora på att ge ärliga omdömen. Jag är alltid ärlig med vad jag tycker, men filtrerar möjligen de värsta sågningarna om jag tror att författaren möjligen kommer att läsa (obs: filtrera formuleringarna; jag skriver fortfarande exakt det jag tycker!). Jag skulle aldrig skriva att en bok är bra om jag inte tyckte det och jag låter det aldrig passera om jag tycker att en bok är dåligt skriven. Och för att förekomma någon eventuell fråga om det så tar jag normalt sett inte emot recex, jag avböjer alla erbjudanden om samarbeten/reklam och har absolut inga köpta inlägg på min blogg.

  4. Jag håller med! Eftersom deckare är så lättsålt just nu tar förlagen in nästan vilka texter som helst och både de som kan skriva och de som inte kan skriva har gett sig in i deckarbranschen – jag blir lite cynisk och tror att det i flera fall handlar om icke skrivkunniga latmaskar som vill vara med och tjäna hyfsat lätta pengar.

    1. Ja, nog är det varierande kvalité.. Och tydligen säljer det oavsett? Jag tror dock att bubblan spricker om allt för mycket dåligt ges ut. Kanske börjar folk köpa romance istället.. Den genren är ju större än deckaren i tex USA..

  5. Läser ganska många deckare och har en hel del favoriter. Senast “Vänd om och var stilla”, en kvalitetsdeckare av Johanna Mo. Del 2 i en serie om Helena Mobacke. Den var om möjligt ännu bättre än första delen “Döden tänkte jag mig så”
    Det går inte att dra alla deckare över en kam!
    Där finns många välskrivna som använder deckarformen för att nå fram med ett budskap, typ, Roslund och Hellström. Mons Kallentoft med flera.

    1. Nej, man kan inte dra alla över en kam. Jag tycker absolut att det finns bra deckare, men jag tycker att de är för få! Särskilt med tanke på hur mycket som kommer ut i genren…

  6. Jag läser betydligt mindre deckare nu än för fem-tio år sedan då jag i stort sett bara läste deckare. Min blogg hette till och med från början “mest bara deckare”. Tyvärr kommer det nog ut mer dåliga deckare än vad det gör dåliga böcker i andra genrer, inbillar jag mig i alla fall, det känns så när man läser.

    1. Den heter fortfarande så i adressen. Hajar alltid till när jag ser det eftersom bloggen heter något annat. 😉 Tycker du att deckaren har blivit sämre de senaste åren eller har du blivit “mätt” på genren?

  7. Jag lyckas också påstå att jag inte läser deckare, fastän jag faktiskt gör det då och då.
    Bristande lektörsläsning är nästan värre än ett antal stavfel, tycker jag. Men de flesta böcker är väl genomgångna och jag upplever inte att någon genre skulle vara med utsatt än någon annan.

    1. Vad innebär lektörsläsning?
      Jag bryr mig inte heller om stavfel och tycker inte det är särskilt vanligt i någon genre. Däremot märks det att vissa böcker är större hafsverk än andra och inte har blivit ordentligt redigerade och slipade.

  8. Deckare/Kriminalromaner är en livslång kärlek för mig, sen jag läste min första Agatha Christie för en evighet sen. Jag gillar att de ofta har samhällskritik invävda i sig, det ger en bild av tidsandan. Jag minns massor av de deckare jag läst, men sällan något från andra böcker i andra genrer. Oavsett genre är dålig korrekturläsning ett otyg som kan förstöra hela läsglädjen trots en bra intrig! Jag har inte läst “50 nyanser av…” men bläddrade i en kollegas bok, och på bara några sidor var det flera stavfel, syftningsfel och grammatiska fel. Jag hade aldrig klarat att läsa en sån bok!

    1. Jag har hört att 50 nyanser är något i hästväg när det gäller dåligt språk.. 😮 Men det hindrar ju inte böckerna från att sälja som smör! 🙂 Jag kommer dock aldrig läsa dem! För mig är språket det viktigaste i en bok! Obs, inte stavningen, men själva språket, melodin, orden…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.