Kategorier
-

4 böcker av Henning Mankell (1948 – 2015)

För en vecka sedan nåddes vi alla av beskedet att författaren Henning Mankell har somnat in. Mankell har varit öppen med sin sjukdom, som han också har skrivit om i boken Kvicksand, men det var nog många som ändå nåddes av beskedet med bestörtning. Dagens inlägg blir ett inlägg om några av Mankells böcker.

Mankell var en oerhört produktiv författare och jag inser att jag bara har skrapat på ytan av hans bokskatt. För många är han förmodligen mest känd för sina deckare med Kurt Wallander i huvudrollen. För mig är han dock mest en barn- och ungdomsboksförfattare.

Min tidigaste bekantskap med Mankell var hans böcker om den moçambiska flickan Sofia, som förlorar sina ben när hon trampar på en trampmina. Den första boken heter Eldens hemlighet och uppföljaren har jag faktiskt bloggat om och den heter Eldens gåta. Sista delen har titeln Eldens vrede. I Eldens gåta fokuserar Mankell på HIV. Jag tycker det är fint att Mankell har tagit sig an att skriva om såpass tuffa ämnen i böcker som riktar sig till unga. Eldens hemlighet var verkligen en snackis när jag gick i skolan och den öppnade ögonen på många som blev upplysta om hur tillvaron faktiskt kan se ut i krigsdrabbade och fattiga länder.

Eldens hemlighet - Henning Mankell Eldens gåta - Henning Mankell Eldens vrede - Henning Mankell

Mankells starka engagemang mot rasism och starka engagemang för att upplysa om kolonialism, rasism, invandring och integration lyser igenom i många av hans böcker. En av hans romaner riktade till vuxna är Tea-bag, som jag läste i tonåren. I boken visar Mankell sin humoristiska sida och väver ihop berättelser från kvinnor med hjärtskärande händelser i bagaget, med en berättelse om en poet som får i uppdrag att skriva en kriminalroman. Satir om kriminalromanfenomenet blandas med viktigare frågor: gripande berättelser om att fly.

Tea-bag - Henning Mankell

En tredje bok jag gärna tipsar om är Resan till världens ände, som är den sista delen i en svit om pojken Joel. Boken belönades med Augustpriset 1998. Det är en bok om att växa upp och att komma fram till vad man vill göra med sitt liv.

Hunden som sprang mot en stjärna - Henning Mankell Skuggorna växer i skymningen - Henning Mankell Pojken som sov med snö i sin säng - Henning Mankell Resan till världens ände - Henning Mankell

Slutligen måste jag såklart säga något om Wallanderdeckarna. Jag läste min första (och hittills enda) för bara några år sedan. Det fick bli Mördare utan ansikte. När man har läst ett antal deckare så blir en sådan här bok, med över 20 år på nacken, en närmast exotisk upplevelse. Den har en långsamhet och en noggrannhet som ofta har försvunnit i nyare deckare, där allt ska vara spektakulärt och gå snabbt. Jag tyckte att Mördare utan ansikte var en väldigt annorlunda läsning. Om det var länge sedan du läste den borde du överväga att läsa om – du kommer kanske att bli förvånad över hur deckargenren har utvecklats.

Mördare utan ansikte - Henning Mankell

6 svar på ”4 böcker av Henning Mankell (1948 – 2015)”

Har Eldens hemlighet och Eldens gåta i bokhyllan men dem har jag inte hunnit läsa. Tia-Bag läste jag för ett antal år sedan och uppskattade mycket. Har också mest läst Wallander-böckerna. Två andra som jag gillade är Djup och Kennedys hjärna.

Bra tips om andra böcker som Mankell har skrivit. Själv har jag läst alla deckarna. Kanske är en bra ide att prova någon av de andra för mig.

Coolt att du har läst alla deckare! Gillar du Mankell borde du prova någon av hans andra böcker också. 🙂 Tea-bag finns bland de vita böckerna hemma hos dig. 😉

Svara

Jag har faktiskt aldrig läst någon bok av Mankell. Konstigt kanske, men jag har aldrig ens tänkt att jag borde läsa något av honom. Hans politiska engagemang har nog gjort mig lite avskräckt för jag gillar inte när litteratur blir uppenbart politiskt färgad. Jag kan ju ha helt fel och dömt hans böcker på förhand.

Jag tycker inte att det är så konstigt. 🙂 Vi har väl alla en massa författare som vi inte har hunnit/velat läsa. Själv har jag fram tills här om året inte ens läst någon av Mankells deckare och de måste väl ändå räknas lite som “must read” för den som ändå gillar deckare. Jag tycker inte att de Mankell jag har läst har varit speciellt politiska, egentligen. Helt seriöst har jag ingen aning om var Mankell stod politiskt (förutom att han inte är SD:are, naturligtvis). Men självklart saknas det inte samhällsfrågor, så på så sätt så blandar han väl in politik i och för sig.

Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.