Jag tycker allt som oftast att pocketutgåvorna brukar vara mycket mer lockande och fina än framsidorna till de inbundna versionerna av samma böcker. Här finns t.ex. ett gammalt inlägg där jag lyfter fram några exempel på mer eller mindre urtrista framsidor och riktigt lyckade pocketutgåvor.
Jag spekulerade då – och jag gör det fortfarande – om det har med målgruppen att göra. Kanske riktar sig de inbundna böckerna till en annan publik än den där jag ingår..? Pocket är oftare färggladare, poppigare och roligare. Inbundna böcker är oftare enkla, stilrena och, i mina ögon, TRÅKIGA.
Plötsligt verkar det dock ha slagit över. 😉 På bokrean köpte jag Den andra kvinnan av Therese Bohman. Jag tycker att nakna kvinnor är ungefär det mest fantasilösa man kan ha på en framsida, i och för sig, men när det är en detaljbild från en tjusig målning så kan jag såklart ha överseende. Jag tycker jättemycket om den här framsidan.
Sedan såg jag pocketen… Den här skulle jag ALDRIG plocka från en hylla. Det ser ut som framsidan till en dammig, historisk roman. Jag antar att benen ska anspela på att kliva ur sängen hos sin älskare, men det ser mest ut som ben från ett lik (gud, förlåt, men de är ju väldigt gulbleka?!). Det är dessutom bara ben, i min värld. Det finns inget sensuellt, inget som antyder att personen flyr eller har bråttom därifrån, ingenting. det är bara två ben. Och en stor limegrön blurb!
Ja, ja… Man ska inte döma en bok efter framsidan och nu är det väl naturligtvis så att även pocketen är snygg, på sitt sätt, även om inte jag gillade den så mycket. Det här är i alla fall den bok som jag hade tänkte välja till bokcirkeln nästa gång. Den förra bokcirkelträffen blev tyvärr inställd, så jag är inte helt säker på hur vi gör nästa gång; om vi ska diskutera förra omgångens bok och/eller diskutera någon ny. Får jag välja en bok redan till nästa gång så blir det i alla fall den här! 🙂
Kommentera & diskutera gärna!