5 bra reportageböcker

Den här hösten är det många som har läst Johanna Bäckström Lernebys reportagebok Familjen, som har gjort att många svenskar har fått upp ögonen för att det finns klankriminalitet i Sverige. Jag har inte hunnit läsa boken själv, men tänkte tipsa om fem andra reportage som jag tycker är riktigt bra och läsvärda, även om de kanske inte är lika brännande aktuella som Familjen.

Bön för Tjernobyl: Krönika över framtiden

Den nobelprisbelönade författaren Svetlana Aleksijevitj har skrivit fem mycket speciella reportageböcker om Sovjetunionen. Tillsammans utgör de Utopins röster – Historien om den röda människan. Vill du läsa någon av dem så kan jag särskilt tipsa om Bön för Tjernobyl, som förresten är boken som inspirerat till den omtalade TV-serien Chernobyl. Aleksijevitjs metod är att foga samman många människors röster till ett slags körverk. Det kanske låter tungläst, men det är det inte. Det är verkligen berättelser om lidande som går rakt in i hjärtat.

Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme

Upplevde du också århundrades antiklimax i juni? Olof Palme har varit död hela mitt liv. Mordet har blivit en av de olösta gåtor som min generation på sätt och vis har vuxit upp med. Att fallet någonsin skulle få sin lösning kändes tämligen osannolikt när det plötsligt meddelades att en presskonferens skulle hållas och att allting skulle komma till något slags avslut. Det pratades om att mordvapnet hade hittats och Skandiamannen, Stig Engström, var den det surrades om. Detta ultradeppiga år 2020 kändes det här som en oväntad vändning som på något sätt piggade upp (obs: jag förstår att Olof Palme också var en person med många nära och kära som idag lever med saknaden och för vilka mordet inte direkt är något att skoja om). Sedan pös allting ihop till ett ingenting, som ni vet. Jag hann i alla fall värma upp genom att läsa Thomas Petterssons gedigna reportage Den osannolika mördaren. Boken fördjupar de reportage som Pettersson skrivit för magasinet Filter och på många sätt kan man nog faktiskt säga att Pettersson var den första som kunde lansera en teori baserad på Skandiamannen och nå ut med den i breda kretsar. Efter att ha läst boken är jag fortfarande lätt förbryllad (Brukade Engström verkligen gå omkring med ett vapen? Hur kunde han veta att makarna Palme skulle passera just där och då? Hade han ens ett vapen?). Ändå är Petterssons reportage klart övertygande och seriöst. Den som är det minsta nyfiken på vad det är som gör att det ”inte gå att komma runt” Skandiamannen bör läsa den här boken.

Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson
Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson

En av oss: En berättelse om Norge

Det har snart gått ofattbara tio år sedan terrordåden i Oslo och på Utøya. Vill du läsa en enda bok om händelserna, gärningsmannen och några av offren, så är Åsne Seierstads En av oss förmodligen det bästa valet. Författaren berättar med en otrolig detaljrikedom om Anders Behring Breiviks bakgrund, vägen till terrordåden, de avskyvärda händelserna, allt som gjordes (och inte gjordes!) under de kritiska timmar då han fortfarande kunde gå omkring och avrätta ungdomar, rättegången… Inte minst berättar den om några av hans offer: unga, drivna, politiskt engagerade ungdomar på väg ut i livet. Så otroligt tragiskt.

En av oss av Åsne Seierstad
En av oss av Åsne Seierstad

Lasermannen: En berättelse om Sverige

Jag undrar om Åsne Seierstad sneglade på Gellert Tamas Lasermannen: En berättelse om Sverige när undertiteln bestämdes? I Lasermannen berättar Tamas om seriemördaren John Ausonius som under 90-talet sköt mot elva slumpvist valda personer vars enda gemensamma nämnare var att de hade vad han själv betraktade som ”utländskt utseende”. Tamas reportage är otroligt fängslande och gräver djupt i Ausonius bakgrund. Det som kanske bränner mest är dock berättelsen om tiden och samhället: ett Sverige där rasism och nynazism fick uppta stort utrymme.

Lasermannen av Gellert Tamas
Lasermannen av Gellert Tamas

Vargattacken: Ett reportage

Vargattacken av Lars Berge blev något av en inofficiell bokcirkelbok i vår bokcirkel tidigare i år. Några av mina bokcirkelkompisar hade nämligen läst den och det ledde till en så intressant diskussion att flera av oss andra också började läsa. Och visst är det en fascinerande bok! Här berättar Berge om den arbetsplatsolycka på Kolmårdens djurpark där en ung kvinna miste livet. Som svensk är det lätt att tänka att allt runt omkring oss är besiktigat, godkänt, kontrollerat, men nja… På Kolmårdens djurpark välkomnade man glatt besökare till ett litet hägn där de fick ”umgås” med en stressad flock med fullvuxna varghannar. Det hann ske ett flertal incidenter innan den tragiska dödsolyckan satte stopp för eländet. Bland annat blev en flicka så svårt biten i låren att det krävdes plastikkirurgi för att försöka reparera de skador hon åsamkats. Det är förskräckande läsning och synen på djurparker blir förmodligen aldrig riktigt densamma efter att ha läst den här boken. Och vargen? Självklart är vargar inga gulliga hundar som man kan klappa på. Jag hör till de som tycker att vi bör ha vargar i Sverige, men nog måste man också förstå att de är rovdjur och att de kan vara livsfarliga.

Vargattacken av Lars Berge
Vargattacken av Lars Berge

Har du någon reportagebok du vill tipsa om?


Kommentarer

4 svar till ”5 bra reportageböcker”

  1. Oj, vilken läskapacitet du har! Och förmåga att skriva intressant om vad du läst. Imponerade!
    Jag har inte läst någon av de du här skriver om men sett TV-serien Chernobyl och ryska filmen Dylda, som också utgår från en av Aleksijevitjs böcker. Båda grep tag ordentligt!
    Sen har jag upplevt både Palmemordet och Tjernobylkatastrofen när de hände. Bl a flyttade vi 1986 till Gävle, som fick mycket nedfall från olyckan, vilket gjorde att olyckan kom obehagligt nära redan då.
    Sen har jag nyss bakat Lotta Lundgrens Hommage till Olof Palmes hemliga glasskaka, efter att i SvD ha läst om hennes jakt på släkten Palmes recept! God, men halva mandellikörmängden hade passat min smak bättre.
    Klubben av Matilda Gustafsson har jag läst. Märkligt att den inte blev nominerad till Augustpriset, men den har nått sitt publik ändå och ska visst också bli film.
    Sen minns jag Elisabeth Åsbrinks Smärtpunkten om Malexandermorden och Lars Noréns pjäs Sju tre , som mycket bra.

    1. Åh, tack, det här är böcker jag har läst utspritt under ett antal år. mycket läser jag inte. 😉

      Jag var inte född ännu när Tjernobylolyckan skedde, men jag är uppvuxen i närheten av Forsmark och min pappa jobbade där när man upptäckte den förhöjda strålningen. Man förstår att det måste ha känts speciellt att under lång tid inte veta varifrån det kom!

      Jag läste också Lotta Lundgrens text i SvD. Måste nog ta och läsa någon av hennes kokböcker. De känns väldigt läsvärda och lockande, även om man eventuellt inte kommer att laga sig igenom recepten.. 🙂

      Tack för alla tips!

  2. Tack för intressanta tips! 🙂

    1. Kul att du gillade! 🙂

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.