Höst och kantareller

September och så mycket böcker att man inte hinner med

September är här! Eftersom det fortfarande är förvånansvärt(?) varmt har jag inte riktigt hängt med i svängarna. Träden börjar säga ”HÖST!”, men i själen känns det ändå som sensommar. Jag njuter fortfarande av att klä mig sommarlätt, att kanske inte ens behöva jacka när jag cyklar från jobbet. Trädgården, som inte direkt hanns med när det var sommar på riktigt, står kvar och går fantastiskt bra att njuta av nu med. Än finns det mycket att skörda, än kan man leka i sandlådan med dottern, än kan man (korta stunder) vila i hängstolen. Det här är ingen dum årstid!

Jag hoppas att värmen dröjer sig kvar ett tag till. I övrigt kommer september förhoppningsvis bjuda på en hel del dans (äntligen öppnar dansskolorna igen!). Det ska firas diverse födelsedagar. Och så får vi besök från mina föräldrar och då får vi hjälp med att styra upp på vinden, som just nu är en hopplös röra med alldeles för få ytor att ställa saker på… Jag ser inte fram emot allt jobb kring vinden, men det kommer kännas fint när det är klart. Jag ser framför mig en massa praktiska plastbackar, ordentligt uppmärkta och organiserade, i prydliga rader. Ja, vi får väl se. September är oavsett en lämplig månad för att styra upp saker, är det inte så? Det är en typisk månad för terminsstarter, nya kalendrar och nya planer. Kul!

Dessutom är september en riktig högtid för den som gillar nyutkomna böcker. Det är nu förlagen ger ut det de vill lyfta fram på Bokmässan och det de vill ska vara aktuellt nu när hösten kommer, när priser delas ut, när det snart(?) är jul o.s.v. o.s.v.

Själv läser jag förvisso en massa gammalt. Det är sedan gammalt. Men förr eller senare vore det inte fel att läsa det här:

  • Fjollornas fest av Jonas Gardell. Jag har läst det mesta av Gardell och hans böcker har en särskild plats i mitt hjärta, så som det kanske blir när man läser böcker under formande tonår. Förlaget beskriver Fjollornas fest med orden: ”Fjollornas fest är en bitchig, smärtsam, rolig, mörk och filmisk berättelse om fjollorna – då som nu bland de mest utsatta av alla.” Det låter som väldigt mycket Gardell!
  • Hemtrevligt av Elin Lervik och Katarina Matsson och med foto av Fanny Rådvik. Jag kommer nog aldrig få till ett prydligt, tjusigt eller elegant hem, men kanske man kan satsa på hemtrevligt… Den här boken verkar vara hemskt inspirerande om man vill ha lite hjälp på vägen. En bok om hur man får ett hem att kännas hemtrevligt och personligt!
  • Hur mår Dim? av Maria Nilsson Thore. Nilsson Thore har skrivit och illustrerat många bilderboksfavoriter här hemma (inte minst böckerna om förskolan Ärtan). Nu kommer en ny bok om ”Dims och Lummers pyttelilla värld djupt inne i skogen”. Så fint!
  • Istid av Tom Malmquist. Jag har fortfarande Malmquists självbiografiska roman, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, i färskt minne, trots att det var åratal sedan jag läste den. Det är en oerhört berörande berättelse om tiden när Malmquist blir förälder och förlorar sin sambo inom loppet av några dagar. I Istid tar sig Malmquist an ett annat ämne, med potential att beröra lika mycket: en sårig far-och-son-relation.
  • Stacken av Annika Norlin. Här om året debuterade Norlin som novellförfattare och nu kommer den första romanen. Otroligt glädjande! Norlin är en fantastisk berättare i texter av alla de slag: låttexter, noveller och, förhoppningsvis :), romaner.
  • Svensk romantisk poesi. Om man, precis som jag, inte är så superduperbekväm med att läsa poesi kan det vara nice att vända sig till antologier, där någon (förhoppningsvis) har gjort ett klokt urval och eventuellt satt dikterna i ett sammanhang. Jag är mycket lockad att bläddra i den här nya samlingen, redigerad av Staffan Bergsten, med poesi från det som förlaget kallar för ”den svenska poesins guldålder”: sent 1700-tal och början av 1800-talet.
  • Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Skulle jag peka ut en favoritförfattare är det mycket möjligt att jag skulle välja Khemiri. Jag vet ingen som hanterar språket så skickligt och egensinnigt som honom. Hans berättelser är något alldeles extra: sorgliga, mörka, varma, roliga, allt. Nu kommer något så ovanligt som en tegelsten skriven av denna författare. I hans tidigare utgivning märks romaner med samma storlek som ett kex. Får se hur det funkar när det plötsligt är 700+ sidor.

Vad läser du i september?