Jag läser mig igenom nobelpristagaren Tomas Tranströmers verk och turen har nu kommit till Sanningsbarriären, som gavs ut 1978. Den känns lite annorlunda än tidigare diktsamlingar eftersom den också innehåller prosadikter. Jag gillar inslaget med de här lite längre texterna, som på sätt och vis är mer lättlästa än vanlig poesi eftersom de mer liknar den prosa jag är van vid att läsa. I övrigt känns Tranströmer igen och man läser gärna somliga stycken om och om igen. Såhär exakt och perfekt kan Tranströmer uttrycka sig:
Jag liknade nålen i en kompass som orienteringslöparen bär genom skogen med bultande hjärta.
Boken finns i samlingsvolymen Dikter och prosa 1954-2004, som bland annat finns att köpa hos Bokus och Adlibris.
Kommentera & diskutera gärna!