Ögonblicket

Ögonblicket - Douglas KennedyDet är mitten av 80-talet och den nyligt debuterade amerikanske författaren Thomas Nesbitt reser till Berlin för att samla material och inspiration till sin nästa bok. Som extraknäck får han in en fot hos Radio Liberty, där han träffar översättaren Petra Dussman och blir blixtförälskad. Petra kommer från DDR och har mycket i bagaget. När hon och Thomas träffas så flyttar de ihop omgående och Petra anförtror sitt tragiska livsöde. Hon har suttit fängslad i DDR, utsatts för tortyrliknande psykisk misshandel och fråntagits sin son. Hennes ”brott” har bestått i att vara gift med en psykisk sjuk man, som skrivit regimkritiska texter. Nu glittrar det dock av lycka hos både Petra och Thomas. Efter ett halvår bestämmer de sig för att gifta sig och att flytta till USA. Men just då rämnar hela Thomas värld och från ett ögonblick till ett annat förändras allt.

Jag ska vara helt ärlig med att jag hatar den här typen av kärleksberättelser. Visst kan man bli blixtförälskad, men det är ganska irrationellt att snacka barn på andra dejten (i alla fall i min värld). Thomas och Petra känner inte varandra över huvud taget när de flyttar ihop och när de kommer till den punkten att de vill gifta sig och flytta till USA så är de fortfarande bara i början av att förstå vem den andre är. Jag tycker det är trams från början till slut med den här typen av berättelser där man som läsare ska tycka att det är gulligt och rart att huvudpersonerna blir så förälskade att de släpper allt annat (och sedan ägnar resten av livet(!!) åt att vara bittra över en förälskelse som inte blev något). I praktiken är det sorgligt att lägga så mycket energi och tappa allt för något så flyktigt som en hastigt uppblossad förälskelse och det är direkt sjukligt att inte kunna gå vidare. Ingen kan för övrigt veta hur en förälskelse utvecklas; det är något tiden får tala om.

Med det sagt så kan jag ju också säga att det finns mycket annat att fascineras av i boken än den ointressanta och fåniga kärleksberättelsen. Och tur är väl det! Douglas Kennedy har ärligt talat skrivit en fantastisk bok om DDR, Stasi och ett samhälle där ingen kan lita på någon. Väldigt insiktsfullt (tror jag; vad kan jag veta om Stasi?) berättar han om människor som trillar dit och spionerar, inte för att de är onda och vill sina medmänniskor illa, utan för att omständigheterna tvingar dem. Jag vet inte vad Kennedy har för koppling till Tyskland; han är ju själv amerikan, men att läsa den här boken är som att vandra omkring i Berlin och jag tror att hans skildring av förhållandena i DDR speglar hur det kunde vara.

Jag tycker också hemskt mycket om Douglas Kennedys språk. Språket bara flyter fram över sidorna och varenda formulering sitter rätt, trots att han skriver allt annat än avskalat, utan snarare i detalj beskriver varje miljö och karaktär. Jag har den senaste tiden läst böcker som varit oerhört fattiga på intressanta karaktärer och miljöer (läs: Paradisträdgården), så kanske har jag haft en extra stor törst efter detta. Jag gillade det massor, hur som helst. Man känner med bokens huvudpersoner, ser dem framför sig och tror att man känner dem. Ja, oj, vad han kan skriva. Men oj, vad han också borde ha redigerat mer och kapat bort 200 sidor. Hela de sista delarna är en tjatig upprepning som med fördel hade kunnat strykas. Sista halvan av boken känns ärligt talat oredigerad.

Ändå gillade jag det! Jättemycket! Och det säger ju ett och annat om hur bra de bra delarna är.

Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om boken är Gefle dagblad och Bokmamas.


Kommentarer

8 svar till ”Ögonblicket”

  1. […] Ögonblicket av Douglas Kennedy […]

  2. Profilbild för Christine
    Christine

    Förälskelser kan visst se ut på det här sättet. Inget ovanligt alls i verkliga livet. Speciellt om man träffas på annan ort. Jag träffade pappan till mina barn på Ibiza, där vi både vid tillfället var boende. Han från UK och jag svensk. Vi pratade barn tidigt och flyttade ihop i Sverige några månader senare. Tre barn har vi fått. Jag har läst boken som gjorde ett djupt intryck på mig. Kanske för att jag själv har tysk härkomst men också detta med ögonblicket då man fattar ett beslut som ska påverka mig resten av mitt liv. Och en sådan snabbt uppblossande förälskelse kan visst vara livet ut – med eller utan en andre. Jag vet att det är så!

    1. Fint att du delar med dig! Det var nog lite hårt av mig att påstå att förälskelser inte kan se ut så. Det är klart att man kan träffas på alla möjliga sätt och hålla ihop länge (kanske hela livet). Det är väl mest det att jag själv har sett i min omgivning att det omvända är vanligare: förhållanden som verkar vara perfekta visar sig med tiden inte fungera, t.ex. för att parterna är för olika, vill olika saker med sina liv eller ”växer ifrån” varandra. Förhållanden är knappast lätt, oavsett hur man träffas. Kanske kan ett förhållande ha större utsikter att lyckas om man pratar om saker tidigt, är ärlig med att man vill flytta ihop och skaffa barn så fort som möjligt, istället för att känna sig fram. Ja, jag har ingen aning. Jag vet bara att det inte passar mig att stjälpa allt i livet överbord och rusa efter en förälskelse. Min erfarenhet är att det kan ta lång tid att lära känna en människa och det andra i livet är mer dyrbart för mig än en förälskelse som kan utvecklas åt vilket håll som helst.

  3. […] är dock skönlitterära böcker som utspelar sig i Berlin. En riktigt fin sådan är Ögonblicket av Douglas Kennedy. Jag är inget stort fan av romantiska berättelser, men i det här fallet har […]

  4. Ameh! Jag köpte ju denna bok på din inrådan och nu säger du att det är en kackig kärlekshistoria som driver handlingen framåt. Typiskt min otur. DDR-grejorna vill jag ju läsa om, men otrovärdig kärlek är ju typ det värsta som finns.

    1. Åh nej, har jag förvirrat nu igen! Måste säga att jag är onödigt överkänslig mot Hollywoodkärlek + att jag trots detta gillade den här boken! Det var mest på slutet jag blev lite tjurig. Fram till dess var det mer DDR och intressanta karaktärer. Ska bli kul att se vad du tycker om boken. Om du vågar läsa den nu.. 😉

  5. Har ofta tänkt läsa något av denne författare men liksom inte blivit av.
    Mia

    1. Jag har inte heller läst något av Douglas Kennedy förut. Känner inte till honom eller hans böcker särskilt väl faktiskt. Ögonblicket gav dock viss mersmak. 🙂

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.