Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en fantastisk roman om kärlek och om att söka tillhörighet i en kultur man inte fötts in i.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en kärleksroman som skulle kunna beskrivas såhär: en ung man blir blixtförälskad i en upptagen kvinna, som dessutom väntar sitt första barn. Långt senare träffas de igen och har inte glömt varandra, en relation inleds, men allt blir trassligt. Ovanjorden skulle alltså kunna beskrivas som en ganska genomsnittlig bok om hjärta & smärta, vilket inte brukar vara min kopp te. Märkligt nog är Ovanjorden, trots allt, någonting mycket större än så. Berättandet och språket är underbart: här finns natur och liv på ett sätt som böcker sällan lyckas göra såhär levande.
Bakom historien om huvudpersonen, Oskar, och hans Eija, ryms dessutom mycket mer. Det som berör mig mest är att läsa om Oskars ständigt sökande efter sin identitet – och kanske den samiska identitet som hans släkt förlorat. Det är inte bara Eija som lockar Oskar till trakterna kring Ammarnäs, där Eija lever och rör sig efter renen, utan också naturen självt. Gång efter gång söker han sig dit och trots att han alltid sticker ut, aldrig upplever att han riktigt hör till, drar Eija och hennes värld in honom. Visst finns det otaliga berättelser om förhållanden som kompliceras av kulturskillnader, men aldrig har jag väl läst en bok som faktiskt skildrar den såhär, synliggör den samiska kulturen på det här sättet.
De senaste åren har det samiska folkets historia, övergreppen mot dem, och den rasism som riktas mot samer alltjämt, skildrats i ett antal uppmärksammade böcker. Jag tänker på Stöld av Ann-Helén Laestadius, Ædnan av Linnea Axelsson och Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba, för att nämna några. Det är utmärkt. Men det är också fantastiskt att Mikael Berglund nått ut med en roman som Ovanjorden, en roman där samisk kultur finns som en självklarhet utan att samtidigt ge undervisning i en mörk historia med rasbiologi och barn som tvingats lägga bort sitt eget språk. Självklart saknar inte Ovanjorden passager där historien och dagens villkor lyser igenom, men det är ändå inte en sådan bok, som jag läser den. När politik och historia skalas bort blir den samiska kulturen istället en kraft som tillsammans med naturskildringen och kärleksberättelsen blir mäktig. Det här är en oerhört stark bok. Hade den varit skriven på något annat sätt hade jag hakat upp mig på alla irrationella livsval och märkliga beteenden i den här boken, men nu är Ovanjorden skriven precis som den är och jag tyckte den var fantastisk.
Ovanjorden
Ovanjorden gavs ut av Albert Bonniers förlag 2022. Jag har läst den i en pocketutgåva från 2023. ISBN: 9789100803575, 9789100191771.
Mikael Berglund
Mikael Berglund är en svensk författare, grafisk formgivare och programmerare.
Tiden second hand är en mäktig berättelse om ett imperium och dess fall: en dokumentärroman med vittnesmål från vanliga människor. Det är en bok med fasansfulla skildringar av våld och tortyr, en bok som ger bilder svåra att skaka av sig.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Tiden second hand är den avslutande delen i Svetlana Aleksijevitjs dokumentära romanserie Utopins röster, där hon på olika sätt skildrat livet i Sovjetunionen. I Tiden second hand är Sovjetunionen förbi och har lämnat efter sig ett trasigt marknadssystem, där några plundrat staten på stora tillgångar och den stora massan lever i stor fattigdom. För vissa har hela livet handlat om att vara en del i något större, ett samhälle och ett system där varje individ bara är en liten kugge i ett större maskineri. Nu lämnas de utan någonting: allt de trodde på är borta och förlöjligat. Somliga har ett nostalgiskt skimmer när de tänker tillbaka på det som varit, andra berättar om nöd och fattigdom, angiveri och förtryck.
Med Sovjetunionens fall följer också flera blodiga händelser. I Tiden second hand finns röster från flera massakrer och här skildras händelser som är så ofattbara att de för evigt har bränts in i hjärnan efter den här läsningen. Ibland blir det för mycket, för jobbigt att ta sig igenom, men kanske just därför känns det helt nödvändigt att Aleksijevitj satt ord på dem.
Tiden second hand är en fantastisk skildring av ett imperium och dess fall, från de vanliga människornas perspektiv. Precis som i Aleksijevitjs övriga dokumentärromaner har hon intervjuat ett stort antal personer, enligt egen utsago över 1 000 (intervju i DN), och vävt ihop deras berättelser till ett större verk, en berättelse som spänner över drygt 650 sidor. Boken kan i princip öppnas var som helst och börja läsas därifrån, men det är helheten som gör det. Det här är en oförglömlig skildring av ett imperium och ett folk, en berättelse som ger tankar och insikter om det som titeln skvallrar om: att allt kommer igen, allt är second hand.
Tiden second hand
Vremja second hand översattes till svenska av Kajsa Öberg Lindsten och gavs ut av Ersatz 2013. ISBN: 9789186437398, 9789187219856. Tiden second hand ingår i serien Utopins röster. Övriga titlar i serien är Kriget har inget kvinnligt ansikte, De sista vittnena, Zinkpojkar och Bön för Tjernobyl.
Svetlana Aleksijevitj
Svetlana Aleksijevitj (född 1948) är en belarusisk författare. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2015 med motiveringen ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.
Den som läst mitt inlägg om året i siffror vet att jag hunnit med drygt 60 böcker under året. När jag kollade igenom titlarna upptäckte jag till min förvåning att jag totalt glömt bort en stor del av dem. Det var faktiskt ovanligt svårt att utse årets bästa läsning. Här är i alla fall mitt försök till 10 i topp-lista. I omvänd ordning:
10: Spökhanden
Spökhanden beskrev jag som en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt och det är helt sant: det är en otäck och samtidigt väldigt tänkvärd berättelse om tvåsamhet.
9: Nära fåglar
Nära fåglar är ovanlig fotobok med ett helt otroligt foto av Roine Magnusson och fina texter, skrivna av Mats Ottosson och Åsa Ottosson, om några av våra vanligaste fåglar och om hur de berör oss.
8: Tiden second hand
Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj är ett reportage om Sovjetunionens fall och med fruktansvärda vittnesmål från människor som drabbats illa. Ibland blir det nästan för mycket; att läsa den här boken kan innebära bilder som förmodligen aldrig går att radera från huvudet… Kanske just därför är det också viktig läsning.
7: Pachinko
Pachinko, av Min Jin Lee, blev årets semesterläsning, för min del. Det är en oerhört fängslande släktkrönika, där man får följa en familj med rötter i Sydkorea. En bok att uppslukas av!
6: Bli som folk
Stina Stoors novellsamling Bli som folk har jag läst lite pö om pö under några års tid, men i år blev den utläst. Här ryms ett gäng noveller från norrländsk landsbygd, berättad med en alldeles speciell röst. Helt i min smak!
5: Funkislampa
Funkislampa, av Jerker Virdborg, är en av årets favoritnoveller, för min del. En tragikomisk berättelse om ängslig medelklass. Underbar!
4: En mors bekännelse
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, var inte alls vad jag trodde. Titel, och i viss mån framsidan, andades stereotyp feelgood eller något liknande. Innanför pärmarna gömde sig dock det som kanske är den berättelse jag återvänt till flest gånger under året. En oerhört berörande berättelse om våld i nära relationer.
3: Låt det växa
Novellasken Låt det växa: Fyra texter om odling & trädgård var en riktig njutning att läsa i somras. Den visade sig innehålla fyra fullträffar: en knäpp och rolig berättelse om att flytta ut på landet, skriven av Lotta Lundgren, fantastisk poesi av Göran Greider, en intressant liten essä av Elin Unnes och en personlig kärleksförklaring till trädgården, signerad Hanna Wendelbo. Mycket bra allihop!
2: Älskad, saknad
Årets näst bästa bok är något så ovanligt (för mig!) som en omläsning. Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, var minst lika bra som när jag läste den första gången: en otroligt fin berättelse om ett sorgeår.
1: Kvinnornas jul
Årets favorit måste ändå vara antologin Kvinnornas jul, med 24 juliga berättelser, författade av kvinnor. Tyckte så väldigt mycket om den här boken, kanske för att jag älskar julen. Här finns texter av underbara författare som Bodil Malmsten och Kerstin Ekman och många av berättelserna är klassiker. Alla berättelserna ger sin bild av julen, så som den kunnat se ut genom åren och som den upplevts av kvinnor. Är glad att jag unnade mig Kvinnornas jul som ”adventskalender” i år.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, är en berörande bok om att återerövra livet efter många år i ett misshandelsförhållande.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, handlar om Olivia, som är nybliven änka och nybliven mamma. Maken, David, har hastigt gått bort genom självmord och händelsen har väckt stor förskräckelse och uppmärksamhet i den lilla australiensiska småstad där Olivia nu bor ensam kvar. För Olivia är makens bortgång paradoxalt nog något av en lättnad. Självmordet är slutet på ett tio års långt misshandelsförhållande. Romanen handlar om Olivias försök att resa sig från det som varit och att ta sig ur ett svårt trauma.
Olivia och Davids förhållande började som så många andra misshandelsförhållanden, som en relation med romantik och starka känslor. Den sjukliga svartsjukan blir dock allt svårare att hantera, samtidigt som Davids ”beskyddande” beteende, blir allt mer kvävande. Giftermålet och flytt till hus leder till allt större isolering för Olivias del. Hon tappar kontakten med sin familj, umgås inte med vänner, hanterar inte sina egna pengar eller ens sin egen telefon. Det enda andningshålet är arbetet, som betyder allt för henne, men som David vill sätta stopp för.
Att läsa om den psykiska och fysiska misshandel Olivia utsätts för väcker känslor. Hennes situation är hemsk och när jag läser Kelly Rimmers roman upplever jag definitivt att hon har lyckats skildra hur detta fruktansvärda kan vara: hur det kan drabba precis vem som helst och vara extremt svårt att ta sig ur. Jag känner igen mycket från sådant jag känner till från verkliga relationer som vänner har varit i (och tagit sig ur).
Jag tyckte att En mors bekännelse var en oerhört berörande och viktig berättelse. Det som är ett stort frågetecken för mig är egentligen titeln och framsidan, som leder tankarna till romance och feelgood, vilket säkerligen kan få en och annan att gå förbi boken. Synd! Jag blev överraskad över att pärmarna rymde en så mörk berättelse, men i någon mening var det faktiskt en positiv överraskning. Det här var verkligen en berättelse svår att skaka av sig.
Pachinko, av Min Jin Lee, är en roman som spänner över flera generationer i en familj med sina rötter i Sydkorea. De kommer från fattiga och svåra omständigheter, men flyttar till Japan och kommer med tiden att få helt andra ekonomiska förutsättningar. Ingenting ändras dock när det gäller den utbredda rasism de utsätts för.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Pachinko är en släktkrönika skriven av den amerikanska författaren Min Jin Lee, som med rötter i Sydkorea har tagit sig an att skildra en del av landets historia och situationen för några av de många koreaner, och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn, som bosatt sig i Japan och aldrig riktigt blivit en del av samhället. Boken tar sin början 1910 och följer en fattig koreansk familj som driver ett litet pensionat. Landet är ockuperat av Japan och befolkningen lever under förtryck. Livet för den vuxna dottern, Sunja, kommer dock att ta en annan riktning när hon gifter sig och flyttar till Osaka. Giftermålet är ett hastigt uppkommet arrangemang för att rädda hennes heder – hon är gravid och pappan är en stormrik korean med fru och barn i Japan. När Sunja får reda på att barnets pappa redan är gift vill hon bryta kontakten direkt, men genom åren kommer han dyka upp på nytt, hjälpa dem när familjen som mest behöver, men också förmörka deras tillvaro genom sina kopplingar till maffia och skumraskaffärer. Den äkta maken blir istället en godhjärtad pastor, som inte hinner få speciellt många år i Osaka innan han grips och fängslas.
Tillvaron är inte enkel i det nya landet – rasismen mot koreaner är utbredd, fattigdomen stor och familjen lever i ett slumområde och får kämpa för att hålla sig över ytan. Boken följer sedan ytterligare två generationer i familjen: koreanskjapaner, födda i Japan, med med Sydkoreanskt pass och illa sedda av stora delar av den japanska befolkningen. De ekonomiska förutsättningarna kommer med tiden att ändras radikalt tack vare att Sunjas yngre son börjar jobba inom pachinko, det flipperliknande automatspelet, som är omåttligt populärt i Japan. Familjens status ändras dock inte: de bemöts med misstänksamhet. Att vara korean och att äga pachinkohall är två omständigheter som gör att många japaner ser dem som opålitliga, rent av kriminella.
Pachinko är en berörande bok om rasism och klass som följer med över generationer. Det är en bok som pekar på hur svårt det kan vara att lyfta sig från sin bakgrund. Boken ger faktiskt den negativa, men kanske inte helt falska, bilden att det är lönlöst att kämpa emot – varken pengar eller studier eller flytt tycks kunna ändra någonting i grunden för familjen vi får följa i Pachinko.
Jag har läst boken under min semester och för mig känns det som den perfekta sommarläsningen. Med sina drygt 500 sidor tar den sin tid att ta sig igenom och att läsa den är lite som att kolla på en såpa eller en TV-serie som pågår och pågår. Jag menar det inte som något negativt. Det är härligt att få följa, och lära känna, några personer under lång tid, både i bemärkelsen att boken har räckt typ hela semestern och i bemärkelsen att boken sträcker sig från 1910 till 1989. Mycket hinner hända innan sista sidan är vänd: liv, död, sorg, lycka. Det är en bok som innehåller det mesta och därtill har en engagerande och viktig berättelse om koreanskjapaner och relationen mellan Sydkorea och Japan. Det är helt enkelt en riktigt bra bok! Kanske är den lite för lång, lite för spretig, men i det stora hela är det en riktigt fin läsupplevelse.
Pachinko
Pachinko finns översatt till svenska av Lars Ahlström och utgiven av Bokförlaget Polaris 2018. ISBN: 9789177950677.
Min Jin Lee
Min Jin Lee (född 1968) är en amerikansk författare, född i Sydkorea.
Nära fåglar är en fantastisk bok med helt otroliga porträttfoton av fåglar samt fina texter om förmånen att få leva nära dem och beröras av dem.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Nära fåglar är en fotobok fylld med bilder som fotografen Roine Magnusson har tagit vid ringmärkningsstationer genom att placera fåglar i speciellt utformade ljustält. Resultatet är helt otroligt: knivskarpa, frilagda bilder på fåglar som poserar och visar upp sig på sällan skådat sätt. Vi har alla träffat fåglar, i någon form, i sina rätta habitat, men uppvisat på det här sättet syns detaljer och personlighetsdrag som annars är svåra att snappa upp. Fotot är fantastiskt och boken är väl värd att bläddra i enkom för njutningen i att få se en koltrast posera eller en domherrehona visa upp sina färger.
Men boken innehåller också väldigt fina texter om fåglar som sädesärla, ringduva och bofink. Det är alltså ingen bok med torra fakta eller om artbestämning, utan mer en essäsamling om några av våra vanligaste fåglar, deras egenheter och hur de berört människor som levt med dem i närheten. Underbar läsning! Och för mig, som ärligt talat inte kan speciellt mycket om fåglar, har det varit lärorik läsning. Jag har frågat mig var sidensvansarna är på sommaren och inser när jag läser den här boken att de lever ett liv där de rör sig lite hipp som happ, invaderar ställe efter ställe på ett svårförutsebart sätt, arbetar sig söderut, ibland ända till Grekland. Hoppas de invaderar Umeå i höst! Jag lär mig också mycket annat, som jag inte hade någon aning om. Som att gräsandens fjädrar inte innehåller några gröna pigment – det gröna i hannarnas fjäderdräkt kommer sig av hur ljuset bryts i fjädrarnas nanostruktur. Som att talgoxarna har ett språk där läten kan sättas ihop på olika sätt och få olika betydelse. Och mycket annat fascinerande.
En mycket vacker och intressant bok!
Nära fåglar
Nära fåglar gavs ut av Bonnier Fakta 2018. ISBN: 978-91-74246-45-2.
Med livet framför sig, av Émile Ajar, är en ovanlig uppväxtskildring från sjaskiga kvarter i 70-talets Paris. Berättarrösten, som kommer från en föräldralös pojke, cirka tio år, är fantastisk och vänskapen mellan honom och den äldre kvinna han bor hos är otroligt fin.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Med livet framför sig, av Émile Ajar, är berättelsen om Momo och hans uppväxt i ett av Paris sjaskigare kvarter. Det är 70-tal och i stadsdelen Belleville har Madame Rosa tagit Momo under sina vingar. Hon är judinna, han är en föräldralös pojke med arabiskt ursprung. Hon är gammal och skröplig, han är eventuellt 10 år, men det är inte gott att veta när nu föräldrarna är ute ur bilden. Det är ett omaka par, men det finns starka band mellan dem.
Madame Rosa försörjer sig genom att öppna hemmet för barn till prostituerade. Hon har själv varit prostituerad en gång i tiden, men nu har skönheten falnat och kroppen börjar ge upp. Mer och mer ansvar lastas på Momo, även för ”horungarna”, som de kallas i boken.
Mycket i den här romanen är opolerat och skitigt, så som Momos tillvaro också är. Jag menar inte bara att det är fattigt och smutsigt och att Momo allt mer behöver hjälpa Madame Rosa att ta hand om sig själv och sin hygien. Boken skildrar egentligen uteslutande människor i marginalen och därmed liv, kultur och språk som sällan återfinns i romaner.
Med livet framför sig är verkligen en udda berättelse och också en fantastiskt härlig berättelse. Det var fint att följa Momo och lyssna till hans alldeles egna röst, där tjusiga ord används lite hur som helst. Den oväntade vänskapen mellan den föräldralösa arabpojken och den före detta prostituerade judinnan är också skildrat med en underbar värme.
Med livet framför sig
La vie devant soi finns översatt till svenska av Bengt Söderbergh och gavs ut första gången 1977 av Norstedts. I vissa utgåvor är den svenska titeln Med livet framför sej. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i Sveriges radio med uppläsning av Johan Ulveson. ISBN: 9117712122.
Émile Ajar
Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary (1914–1980), som även gav ut romaner under sitt eget namn. Han har bland annat belönats med Goncourt-priset under båda namnen(!). Romain Gary föddes som Roman Kacew i Litauen, men levde en stor del av livet i Frankrike.
Jag fick en så tjusig ask med noveller om trädgård och odling! Underbart och passande tema, kan jag känna, nu när så mycket händer i trädgården och det är som mest intensivt med vattning och gräsklippning. Det är också en väldigt trevlig blandning av texter, tycker jag. Här finns både en skönlitterär novell, en poesisamling i novellformat och två essäer.
Är det så mycket begärt av Lotta Lundgren
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Är det så mycket begärt är Lotta Lundgrens skönlitterära debut och en tragikomisk berättelse om ett ungt par som lämnar Stockholm för landet och för en dröm om självhushållning. Det visar sig snart att det egentligen är den ena partnerns dröm, medan den andra åker på det slitsamma att pendla långt, stå för hushållets enda inkomst och ständigt bli tjatad på för att han ”inte hjälper till” och bidrar med någonting där hemma. Det är vår och en intensiv tid för den som vill starta upp storskalig odling. Det är givet att det inte kommer att gå som på räls.
Det här var verkligen en novell i min smak: rolig, knasig, överraskande och med en stor portion kärlek till odlandet. Berättelsen om stockholmaren som flyttar ut till landet har man hört förut, men det här görs faktiskt på ett nytt sätt. Jag blev glad och överraskad över utvecklingen: hur den grovt osympatiska huvudpersonen trots allt kunde göra en resa och vid berättelsens slut ändå framstå som en rätt skön person.
Är det så mycket begärt gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-568-0.
Poems av Göran Greider
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Poems är en liten diktsamling av Göran Greider. De flesta av de femton dikterna är hämtade från Dala-demokraten och några kommer från samlingarna Katterna kommer in från mörkret, I trädgården hörs andra ekon och En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande. Dikterna är underbara kärleksförklaringar till en trädgård, till minnen växterna bär med sig, till jorden och till livet. Det är också en vemodig liten berättelse livscykeln: det som lever ska en gång dö.
Jag älskade den här samlingen! Det är min första bekantskap med Greiders poesi och jag har nu en stark längtan efter att läsa mer. Det här gick rakt in i hjärtat.
Poems gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-569-7.
Att så ett frö av Elin Unnes
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Att så ett frö, av Elin Unnes, är en härlig essä om fröer. Här finns helt förbluffande fakta om fröer och märkliga växter: ”världens ensammaste växt”, som lever i Namiböknen, blommor som med sin doft lurar insekter att pollinera, violer som självbefruktar sig i slutna knoppar och mycket annat. En mycket kul liten bok för den växtintresserade.
Att så ett frö gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-570-3.
Det kommer alltid en ny maj – min trädgårds nio månader av Hanna Wendelbo
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Det kommer alltid en ny maj, av Hanna Wendelbo, är precis vad det låter som: en slags dagbok från januari till oktober, månader när Wendelbo låter sitt intresse för trädgård ta stor plats. I januari plockar hon de första små blommorna, i oktober stängs trädgårdsåret när frosten kommer. Däremellan finns tid för planering, förväntan, sådd, vattning. Det är härligt att följa en riktig växtnörd över odlingsåret. Och att fascineras och avundas vilket långt trädgårdsår Wendelbo har i sin skånska trädgård.
Det kommer alltid en ny maj gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-571-0.
I Verkligheten har John Ajvide Lindqvist förvandlat en realityshow till skräck. Det blir både skrämmande, roligt och tänkvärt när författaren lägger in övernaturliga element i den där världen där nästan ingenting upplevs som särskilt äkta eller på riktigt.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Verkligheten, av John Ajvide Lindqvist, handlar om en dag i Heidi Hellbergs liv. Som en av huvudpersonerna i realityshowen ”Hemma hos Hallbergs” är det en dag fylld av uppgjorda scener, tillrättalagda aktiviteter och ett filmteam som följer i hasorna och hoppas på att fånga material som ska hålla kvar tittarna. Den äldre tonårsdottern i familjen är influencer i flera kanaler och maken, Totte, är en skådespelare som förmodligen har sina bästa roller bakom sig och som nu har showen som sitt levebröd. De yngre barnen hålls utanför kamerorna, men har ändå all anledning att hjärtskärande undra hur länge filmandet ska hålla på.
Hallbergs lever i en värld där just ingenting känns riktigt äkta eller på riktigt. En hund kan introduceras för att ge rätt känsla, ett gästrum kan behöva tapetseras om av paret Heidi och Totte för att det kan bli kul content, tonårsdotterns kille är tråkig och det bästa som kunde hända framstår som det armbrott han råkar ut för när han ramlar i trappan.
Hos Heidi börjar denna märkliga, ytliga, tomma värld kännas allt mer overklig. Allt går runt, runt och det repetitiva avslöjas främst av de glitchar som plötsligt kan uppstå: trappsteg som inte stämmer, en ”hinna” som syns på långt håll, en dörr som plötsligt inte längre är en dörr. Heidi har anledning att fundera över om ens hennes familj finns på riktigt. Eller är det hon som är overklig?
John Ajvide Lindqvist är en fenomenal skräckförfattare. Han lyckas hitta det skrämmande i det vardagliga och allmänmänskliga; Vem som helst skulle kunna leka med tanken och fundera över om människor runt omkring verkligen är på riktigt. Det krävs inte speciellt mycket fantasi eller inlevelseförmåga för att det ska bli skrämmande. Greppet att förlägga historien till en realityshow är genialt. Alla som scrollat bland tillrättalagda flöden på Instagram eller följt en bloggare vet att det mycket väl kan vara så att mat & dryck åker rakt i soporna efter att fotot är taget eller att ”världens bästa” produkt, i vilken kategori som helst, skiftar från vecka till vecka beroende på vilket samarbete som just nu pågår. Ungefär ingenting känns särskilt äkta eller intressant i den där världen, ingenting känns särskilt verkligt och det hem och liv som lyfts fram känns som förutsägbara upprepningar. Det är skrämmande i sig och hade kunnat vara en roman, men Ajvide Lindqvist skruvar naturligtvis till det och det blir bra! Tänkvärt, skrämmande och, naturligtvis, roligt.
Verkligheten
Verkligheten är utgiven av Ordfront förlag (2022). ISBN: 9789177752189, 9789179450922.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
