Etikett: Favoriter

  • Janne, min vän

    Janne, min vän

    12- åriga Krille har aldrig haft någon riktigt nära vän, men en dag i augusti 1954 träffar han Janne. Janne är en mästare på att cykla och han sticker ut med sitt fantastiska, röda hårsvall. Hans cykelkonster imponerar så mycket att han snabbt kommer in i gänget, men redan från början är det tydligt att det är han och Krille som är bästa vänner

    Vänskapen till trots finns det massor av frågetecken kring Janne, som aldrig berättar mycket om sig själv. Faktum är att Krille inte har en aning om vem denna kille, som dök upp från ingenstans, är.

    Krilles frågor om Janne är många, men de lämnas obesvarade ändra tills han sakta tvingas berätta hela historien om deras vänskap för polisen.

    Boken består av Krilles lite förvirrade och chockade berättelse, som leder fram till ett otroligt sorgligt slut och en mängd frågor, som faktiskt lämnas obesvarade. Fast kanske är det inte så konstigt att alla svar inte ges i boken. Vilka frågor kan egentligen en 12-årings berättelse för polisen svara på? Boken är helt underbar och omöjlig att lägga ifrån sig. Slutet är oväntat, men det gör det hela så mycket bättre. Boken är mästerligt berättad och lämnar mycket till läsaren att lista ut själv.

  • Jag är kvar hos er

    Jag är kvar hos er

    Anna har haft reumatism sedan hon var ungefär tre år, men hon har alltid klarat sig bra ändå. Nu är hon 15 år och börjar att må allt sämre. Det börjar i käken med att hon inte kan bita ihop ordentligt längre och läkarna menar att det beror på reumatismen i kombination med att hon växer. När hon börjar att må allt sämre, även på andra sätt, börjar tvivlen på att det bara är reumatismen som är boven i dramat. Hon börjar se dubbelt och hon hör pip i öronen och snart inser man att Anna har en hjärntumör som inte går att operera bort eller tas bort genom cellgifter eller strålning. Anna inser att hon kommer att dö.

    Boken handlar om hur de som står Anna närmast upplever den tid som är kvar och hur de följer henne i hennes dramatiska förändring från att ha varit en glad och frisk flicka till att mer eller mindre bli ett paket som släpas runt. Boken berättas dels av Anna själv, men mest av hennes mamma, systern Maria och bästisen Hanna.

    Det här är en fantastisk bok, som inte lämnar en oberörd. Det är ett vackert porträtt av en ung flicka, som råkar ut för det som inte får hända. Det här är en bok fylld av sorg och av de anhörigas förtvivlade kamp att in i det sista ge Anna ett bra liv.

  • Godnatt Mister Tom

    Godnatt Mister Tom

    William Beech ska snart fylla nio år, men han ser mycket yngre ut eftersom han är liten för sin ålder och både är smal och spinkig. Han bor under eländiga förhållanden hos sin mamma i London och faller där offer för både misshandel och psykisk terror.

    När andra världskriget bryter ut evakueras många av barnen i London till landet och Will hamnar hos den gamla enstöringen Tom. Tom har hållit sig för sig själv sedan hans fru dog för 40 år sedan och är därför inte särskilt van vid barn.

    Sedan Will och Tom träffar varandra börjar saker och ting att förändras hos dem båda. Will får känna vänskap och glädje och blir både friskare och starkare. Tom blir mer engagerad i vad som händer i den lilla byn och slutar att sörja lika djupt som förut. Tom och Will trivs med varandra, men så plötsligt skriver Wills mamma och vill ha sin son tillbaka.

    Den här är en underbar och rörande bok, som dessutom är både spännande och lite sorglig.

  • Spökbarnen

    Spökbarnen

    När 13-åriga Matthew och hans lillasyster, Abigail, blir föräldralösa får de flytta till deras mammas moster, Gerda, som bor alldeles ensam i Sierra-Mariadalen strax utanför Los Angeles. Gerda är gammal och mycket fattig. Hennes enda levebröd är butiken, som ligger på nedervåningen av huset, men den ger inga pengar eftersom nästan ingen handlar där.

    De flesta vågar inte handla av Gerda eftersom de är rädda för hennes ”barn”. ”Barnen” är ett antal trädockor, som Gerdas man har gjort för länge sedan. Gerda och hennes man fick aldrig några egna barn och därför har hon alltid behandlat sina dockor som om de vore levande.

    Byborna, däremot, avskyr Gerdas ”barn” eftersom de tycker att dockorna är otäcka och rykten säger att ”barnen” kan tala. Matthew tycker också att ”barnen” är lite läskiga eftersom de ser ganska otäcka ut när de svänger fram och tillbaka i trädgården, men han ser inte alls på ”barnen” med samma avsky som resten av byn.

    Uppenbarligen vill någon få bort Gerda och hennes ”barn” från byn. Någon gör flera sabotage mot henne och Matthew förstår att hans gammelmoster kanske inte orkar längre.

    Det här är absolut ingen spökhistoria. Det här är en underbar bok om människors rädsla för det som är annorlunda. Den är mycket bra och vacker. Slutet var dessutom väldigt oväntat, vilket gör boken ännu bättre.

  • Jag saknar dig, jag saknar dig!

    Jag saknar dig, jag saknar dig!

    Tina och Cilla är 13 år gamla och enäggstvillingar. Det gör att de är på pricken lika varandra, men inuti finns det mycket som skiljer de båda systrarna åt. Trots skillnaderna och att Tina ibland ger retsamma kommentarer så älskar de båda tvillingarna varandra. De står varandra väldigt nära och kan prata med varandra om nästan allt.

    Så en vanlig dag i maj händer någonting som förändrar allting totalt. Cilla dör. På väg till skolan blir hon påkörd av en bil och i bilen sitter storebroderns bästa kompis.

    Kvar efter Cilla blir den stora sorgen och saknaden och boken handlar om den svåra tiden efter Cillas död. Brodern, Jonny, flyr hemifrån. Föräldrarna går omkring med självmordstankar. Klasskompisarna vet inte vad de ska säga till Tina. Och Tina själv känner en stor saknad. Hon saknar, saknar, saknar Cilla så otroligt mycket.

    Den här berörande boken är helt klart en av de bästa böckerna jag har läst. Boken är så levande och verklig och smärtan är så äkta. Det är svårt att inte leva sig in i boken. Faktum är att jag grät vid vissa ställen. Det här är en bok som berör och en bok som lever kvar länge, länge efter det att man har läst den. Det är också en bra bok om ett svårt och allvarligt ämne.

    Inte helt förvånande är boken baserad på verkliga händelser. Medförfattaren Kinna Gieth förlorade själv sin tvillingsyster i tonåren och det märks att boken delvis är självupplevd. Det är sällan man hittar en såhär äkta och underbart bra bok!

  • I väntan på liv

    I väntan på liv

    Marta är 16 år gammal och går i ettan på gymnasiet. Hon känner sig annorlunda mot klasskompisarna, som inte gör annat än att snacka om hur fulla de var på festen i fredags eller att snacka om deras pojkvänner. Marta önskar att det finns någon som tänker som hon och hon önskar att hon hade en riktigt nära vän. Någon vän har hon dock inte, så om dagarna är hon ensam och sitter bara hemma i sitt rum. Hon fantiserar ofta om framtiden, som ska vara bra och lycklig.

    En vän får hon dock till slut. Rita heter hon och sedan Marta har lärt känna henne blir mycket annorlunda. Plötsligt har hon någon att umgås med och någon att sitta bredvid i klassrummet, men den största förändringen sker när hon upptäcker vad hon verkligen känner för Rita – Marta är kär i henne.

    Den här boken handlar mycket om vad som händer sedan Marta upptäckt att hon är homosexuell, men den handlar också om hur Martas liv förändras och hur självförtroendes höjs efter det att hon fått vänner som hon kan trivas tillsammans med. Språket är enkelt, men känslorna beskrivs så bra att jag stundvis kunde känna igen mig väldigt mycket i Martas ensamhet, som beskrivs på ett nästan smärtsamt sätt.

  • Havets djup

    Havets djup

    Steffi och hennes lillasyster Nellie skickades till Sverige i början av andra världskriget i väntan på att hela familjen skulle återförenas igen i Amerika. Nu har de bott i Sverige i fyra år och någon återförening har inte blivit av.

    Steffi bor mestadels i Göteborg, där hon går i skolan, men hon är också ofta på den ö där fosterföräldrarna bor. Framtiden ser ljus ut: i höst väntar gymnasiet om någon verkligen har råd att betala för hennes studier.

    Nellie har också rotat sig. Hon bor på ön, där hon har sin fosterfamilj och alla sina vänner, och hon går i skolan på samma ö.

    Alla förstår att kriget någon gång måste ta slut och att familjen någon gång måste återförenas igen, men detta framstår mest förvirrande och svårt. Steffi är snart vuxen och vet inte vad hon vill och Nellies minnen av föräldrarna börjar blekna. En annan fråga är hur föräldrarna har det i koncentrationslägret Theresienstadt egentligen.

    Det här är en härlig och underbar bok om en ung judinna som lever under andra världskriget. Den är mycket bra, realistisk och viktig!

  • Jag äger travbanan

    Jag äger travbanan

    Andy är en lätt begåvningshandikappad kille, som bor i en liten australiensk stad. Han är både glad och snäll, men han hänger ändå aldrig med i de andra killarnas lek. Istället för att själv vara med, lyssnar och tittar han på de andra när de leker.

    En av de andra killarnas lek går ut på att de låtsas att de äger stadens byggnader. Dessa byggnader låtsas de sedan köpa och sälja med sinsemellan. Andy skulle också vilja äga någon av stadens byggnader, så när en full uteliggare erbjuder honom att köpa travbanan för bara tre dollar blir han glad. Han lyckas på några dagar skrapa ihop pengarna som behövs och sedan är han plötsligt travbaneägare. Andy förstår inte att det inte är verklighet.

    Livet som travbaneägare är roligt. Han är ofta vid banan och hjälper till med olika sysslor. Alla i personalen skojar med honom och kallar honom för ”chefen” eller ”ägaren”. Det lurar honom förstås ännu mer och ingenting kan få honom att tro något annat än att han äger travbanan.

    En av de andra killarna, Joe, förstår att det hela måste få ett slut och detta helst innan Andys mamma får reda på alltihop, men att övertyga Andy om sanningen är inte särskilt lätt. Andy vet helt enkelt att han äger travbanan och då spelar det ingen roll vad någon annan säger. Joe får inte heller något stöd för sina åsikter av de andra killarna. De tycker tvärt om att det är bra att Andy är på travbanan eftersom han blir gladare och mår bättre av det. Dessutom tycker alla som jobbar där om honom, så han är inte i vägen. De skilda åsikterna ställer till bråk mellan killarna, men faktum är att det snart blir uppenbart att leken måste ta slut.

    Jag äger travbanan är en ovanlig men mycket bra och vacker bok om en annorlunda pojke. Jag har läst den många gånger och tycker väldigt mycket om den. Ett litet plus är att den är lättläst.

  • En sommar utan hästar

    En sommar utan hästar

    Susan har fått en spricka i svanskotan sedan hon ramlade ned från ett träd. Det innebär att hon varken kan sitta ned eller vad värre är: inte kan rida. Extra otur är att det skulle ske just nu, när det är sommarlov och man ska rida varje dag. Susans två bästa kompisar, Lisa och Carole, lovar storslaget att så länge inte Susan kan rida så ska inte de heller rida. De bestämmer att om någon skulle bryta löftet så måste den personen bjuda in den snobbiga och bortskämda Veronica Di Angelo i deras klubb, vilket är någonting som ingen av de vill göra.

    När Lisa nu ändå inte kan rida så bestämmer hon sig för att följa med sin mamma till Los Angeles och hälsa på moster Alison, som är svårt sjuk. Lisa träffar dock inte bara moster Alison, utan hon träffar även den unge filmstjärnan Skye. Los Angeles-resan passar Lisa perfekt, för Lisa tror att hon inte kommer att få ett tillfälle att rida där.

    Carole följer med sin pappa till New York, där den före detta tävlingsryttarinnan Dorothy De Soto bor. Medan Caroles pappa är borta så hjälper hon Dorothy i stallet, men att rida avstår hon från trots att det är svårt. Särskilt svårt blir det när hon träffar den underbara hingsten Southwood.

    Susan stannar hemma och hjälper till på ridskolan, där hon hjälper de små barnen som är på ridläger. Barnen är snälla och söta, men det är på väg att gå riktigt illa när Susan berättar en gammal legend.

    Det här är en riktigt rolig och gullig hästbok, som hör till en av mina största favoriter i den genren. Kanske är den lite förutsägbar, men det gör ingenting.