Etikett: Historia

  • Kakor från bokrean!

    Kakor från bokrean!

    Klassiska kakor på nytt vis - Mia ÖhrnTrodde ni att jag nöjde mig med att köpa en kokbok på bokrean? Nix. Det gjorde jag inte. Mitt andra bokreaköp är den retrosnygga kakboken Klassiska kakor på nytt vis av Mia Öhrn. Som författaren själv säger har hon piffat upp gamla klassiker, men behållit den kitschiga sättet att presentera dem på. Riktigt fina bilder! Bland recepten hittas många gamla godingar: allt från småkakor till tårtor. En del recept innehåller ”nya” smaker, en del har fått minskat fett eller förenklade recept, allt för att uppdatera dessa gamla kakklassiker, så att de fortfarande funkar 2010. Kul initiativ!

    Jag blir riktigt sugen på att baka av att se den här boken. Hallontoppar kanske (med geléhallon på!)? 🙂

    Den finns på Bokus bokrea för 59 kr. Jag har inte sett den på rea hos någon annan bokhandel.

  • Pintorparhäxans elev

    Pintorparhäxans elev

    Det finns en genre böcker jag brukar tycka särskilt mycket om och det är skönlitteratur som berättar om livet förr. Fogelströms stadböcker och Mobergs böckerna om Utvandrarna hör hit, liksom barn- och ungdomsböckerna När vi var barn och böckerna om Kulla-Gulla. Det finns säkert en uppsjö fler, som jag har läst, men glömt just nu. Det är hur som helst kul att kombinera skönlitteratur med historia – att förena nytta med nöje liksom.

    Nu har jag varit inne i den genren igen och jag har precis läst ut Pintorparhäxans elev, där Barbro Bäcklund berättar om hennes farbrors, Sverker Burmans, år på Arbetsstugan i Arjeplog vid slutet av 20-talet. Till Arbetsstugan kunde den som bodde för långt bort från en skola hamna och Sverker själv fick åka dit som tioåring och stannade där i fyra år. Sin familj återsåg han på sommarloven och under jularna, även om det sistnämnda alltid var svårt att få till eftersom resvägen var så krånglig.

    Det är en intressant historia Barbro Bäcklund berättar, för det här är nog en del av Sveriges historia som i mycket har glömts bort. Här kan läsaren dock ta del av en inifrånberättelse om hur det var att tvingas gå i skola långt från sitt hem. Det är ständig hunger och hemlängtan, rymningar, aga och grymheter mot nykomlingar, men det är också lekar, bus, filmvisningar och gemenskap.

    Jag tycker att Barbro Bäcklund berättar den här historien väl och jag tror att den passar extra bra i skolsammanhang eftersom den är ganska kort och lättläst och innehåller många förklaringar till ord, hantverkstekniker m.m. när det behövs. Jag tycker absolut att den passar att läsa för alla som vill lära sig lite mer om ett bortglömt stycke av Sveriges historia.

  • Boktjuven

    Det är många som har talat sig varma om den här boken och jag förstår vad folk menar. Det är en väldigt rörande och fin berättelse om en liten tysk flicka, Liesel, som under andra världskriget hamnar som fosterbarn hos två varmhjärtade människor. Om dagarna är det Hitler Jugend och Heil Hitler som gäller och vuxna förväntas vara med i nazistpartiet, men det finns också de som står emot och t.ex. gömmer judar i sina hem. Liesels fosterförälrar är sådana. De släpper in Max i sitt hem och hjälper honom att gömma sig i deras källare. Dag ut och dag in är han i deras kalla källare utan att klaga. Han ser aldrig något dagsljus och har aldrig någon kontakt med omvärlden, men Liesel får honom att härda ut och för hennes skull skriver och tecknar han små berättelser, som hon tar till sitt hjärta, bokälskare som hon är.

    Det är givetvis många grymheter och fruktansvärda saker som finns i den här boken. Judar marcherar t.ex. regelbundet genom staden till koncentrationslägret i Dachau, folks söner dör i kriget och det är ständiga flyganfall, men det beskrivs på ett bra sätt, så att det varken blir för mycket, så att man inte kan ta till sig det, eller så att det skuffas undan. Det känns faktiskt som en ganska ärlig berättelse över livet i det fattiga Tyskland under den här mörka delen av vår historia. Fast givetvis smygs det in lite romantiska inslag och lite annat puttinuttigt smått och gott och det brukar jag tyvärr inte vara ett stort fan av.

    Nåja. Boken är bra, men når kanske inte ända fram hos just mig. Jag rekommenderar den ändå att läsas av alla, som vill läsa ett gott stycke skönlitteratur och samtidigt påminnas om det vi aldrig får glömma från andra världskriget.

  • Kungens komediant

    Kungens komediant

    I Kungens komediant fortsätter Agneta Pleijel att berätta om ett stycke svensk historia. Den tidigare boken i serien, Drottningens chirurg, handlade om kirurgen Schützer och i den här boken får vi följa en av hans lärlingar, Lars Hjortsberg.

    Lars, som så småningom får jobb som skådespelare, rör sig på slottet och umgås med Bellman. I bakgrunden av berättelsen om Lars berättas historien om Gustav III och mordet på honom.

    Jag gillade boken, för jag gillar historiska romaner och jag hade stor behållning av skildringen av skådespelarlivet i Sverige under den här tiden och av berättelsen om Gustav III. Själva historien om Lars engagerade mig inte så mycket av någon anledning, men jag kommer nog fortsätta att läsa eventuellt kommande delar i denna släkthistoria.

  • Honeckers kanderade äpple

    Honeckers kanderade äpple

    Jag vet inte mycket om DDR, vilka Stasi var och hur livet var innan muren föll. Efter att ha läst Honeckers kanderade äpple vet jag mer, men jag tror att jag hade haft större behållning av boken om jag på förhand hade varit mer insatt i den här delen av historien.

    I Honeckers kanderade äpple berättar Claudia Rusch om en uppväxt i Östtyskland. Det är roligt och lätt berättat, men det finns alltid ett allvar där bakom. Läsvärt!

  • Herakles

    Herakles

    Ni känner säkert till Herakles, eller Herkules, som han också kallas. Det är alltså hjälten, son till Zeus, som gjorde tolv stordåd. I den här boken avhandlas hela Herakles liv, från det att han är en liten pojke till det att han dör, varken mer eller mindre.

    Jag visste inte mycket om Herakles innan jag läste boken, men nu vet jag mer om myten om honom. Det är också all behållning jag fick av boken. Det är en lättläst bok med korta kapitel och myten är såklart rätt spännande, men texterna tränger liksom aldrig ner på djupet. I berättelsen anas ensamheten som Herakles känner och det hade säkert varit intressant om författaren hade spunnit vidare mer på det spåret eller gjort någon annan vinkling av boken. Det här är mer som en skoltext och jag hade förväntat mig mer.

  • Drottningens chirurg

    Drottningens chirurg

    Det är ett ganska obehagligt stycke historia som Agneta Pleijel delar med sig av. Inte obehaglig som i ruskig, våldsam eller rå, men obehaglig för att läkekonsten och kirurgin på 1700-talet inte alls är som idag. Det är vid detta århundrade boken utspelar sig och huvudpersonen är Herman Schützer, drottningens chirurg.

    Vi får följa honom i hans arbete, som ofta innefattar det han tycker är mest intressant: kvinnor och deras problem, och vi får följa honom i hans konflikt med en yngre läkare och vi får följa honom i hans kanske inte helt fungerande förhållande till hustrun Nella.

    Jag gillar den här boken och det är intressant att läsa om hur det gick till att ställa en diagnos och ”bota” sjukdomar på den här tiden. Tydligen ska det komma en fortsättning och den ser jag fram emot!

  • Allt är upplyst

    Allt är upplyst

    Jag skulle gissa att den här populära boken även har lästs av Jonas Hassen Khemiri, som har skrivit Montecore. Det finns nämligen en del gemensamma nämnare mellan dessa böcker. Liksom Montecore utspelar sig den här boken på flera nivåer och liksom Montecore har författaren lånat ut sitt namn till en av bokens huvudpersoner, som för övrigt också råkar vara en författare. Boken består dels av en brevväxling mellan två personer, där man som läsare bara får ta del av breven från den ena parten och får läsa lite mellan raderna för att förstå vad som har skrivits från den andra personen. Dels består boken av utkastet till en bok, som kommenteras i brevväxlingen. Boken består också av ytterligare en berättelse, som handlar om när de två brevskrivarna reser runt i Ukraina, i jakten på en bortglömd by och ett bortglömd stycke historia.

    De ena huvudpersonen är Jonathan, en judisk amerikan med sitt ursprung i Ukraina, som skriver på en bok och som vill leta upp berättelsen om hans släkt. Den andra huvudpersonen är den som kommer att bli judens tolk, trots att hans engelska är bristfällig. Det blir endråplig historia om en roadtrip genom Ukraina och stundvis är det också en sorglig berättelse eftersom resan hela tiden närmar sig en historia om en by som blev utplånad av nazister under det andra världskriget.

    Boken blandar högt och lågt och berättandet blandas, som sagt var, ut av Jonathans egna utkast till en bok. Det är en berättelse som närmast liknar en underlig saga som hela tiden rör sig framåt mot slutet – nazisternas intåg.

    Det är en märklig bok, som både är underhållande och i nästa stund kan vara svårsmält rå i beskrivningarna om död och sorg. Det jag gillar mest med den är språket, som inte alltid följer regler och rekommendationer när det gäller språkbruk, men som alltid har en självklar del i berättandet och som alltid tillför något viktigt för att göra den här boken till den fascinerande bok det är. Mycket läsvärd!

  • Vita bergens barn

    Vita bergens barn

    I Vita bergens barn skildrar Fogelström livet i Stockholm på 1820- till 1860-talet och han knyter därmed ihop stadserien med sin yngre ”barn”-trilogi. Det är åtta fantastiska böcker som Fogelström har skrivit. Med dessa kan man ta del av den del av vår historia som så lätt glöms bort i allt tragglande om kungar och krig – de vanliga människornas liv.

    Boken är i mycket en faktabok om hur situationen för de fattiga stockholmsborna och de utsatta arbetarna sakta började att förändras. Varje kapitel berättar om en ny del av vår historia, men den berättas i bakgrunden av några huvudpersoners liv. Ibland känns det dock som att faktadelen tar över från det skönlitterära och även om historia såklart är väldigt intressant kan jag sakna att det inte ges så stort utrymme för att mera ingående skildra livets hos dessa människor som vi får följa i boken.

    Ändå är det här en mycket bra klassiker. Fogelströms Stockholmsböcker bör absolut läsas, men jag tycker att man kan göra rätt i att börja med Mina drömmars stad och resten av stadserien eftersom jag tycker att de är snäppet bättre än de tre böckerna som behandlar 1750- till 1860-talet.