Etikett: Jul

  • Bokliga julklappstips, del 1

    Bokliga julklappstips, del 1

    Om ni frågar mig så finns det få saker som är så roliga att få som hårda klappar, innehållandes böcker! Det kluriga med böcker är ju dock, tyvärr, att bokmalen är svår att överraska med en bok. Risken finns ju att 1) boken redan är läst 2) inte uppskattas av den kräsne. Det andra kluriga med att ge bort böcker är att mottagaren kanske inte ens är speciellt intresserad av att läsa (svårt att förstå, jag vet, men en del människor läser inte böcker!!). Så, när jag satte mig ner och funderade på boktips till den som vill ge bort böcker i jul, så började det stå rätt still…

    Däremot har jag en del tips på bokrelaterade prylar!

    En läslampa t.ex! Jag har god nytta av min. Min kille somnar nästan alltid före mig och då passar jag på att smygläsa lite på kvällarna. Jag har nog inte den mest praktiska varianten, men… Den är ganska söt i alla fall! Min är från Coolstuff, om någon undrar.

    Tjusiga bokmärken är också roligt att ha. Jag har en superfin med inskription! Den har jag fått i present, så jag vet inte var man får tag på något liknande. Utöver den har jag en mängd andra varianter också.. Och det är ju tur, för jag har nästan alltid 3+ böcker på gång samtidigt… 😉

    Läslampa och bokmärken

    Bokstöd är egentligen överflödiga för bokmalen, för förmodligen finns det så många böcker att bokhyllorna sprängs och det inte behövs något bokstöd som håller uppe böckerna.. 😉 Men om det mot förmodan skulle behövas ett stöd, så finns det galet många fina. Själv har jag en enkel uggla från Åhléns. Skulle dock inte tacka nej till den här taxen från Ellos eller den här pingvinen från Svenssons i Lammhult (om jag hade behövt någon, men det gör jag inte :o):

    Bokstöd

    Bokhyllor är kanske en knäpp sak att ge bort. Det är ju inte säkert att det finns plats för en sådan. Men låt oss säga att det gör det. I sådant fall tycker jag att Selfshelf är rolig. Och Bokomaten! Praktisk pryl… Jag skulle behöva en sådan, så kanske det inte blev så många böcker som förblev outlästa år efter år.. 😮

    Bokomat Selfshelf

    Sedan finns det ju typ oändligt många bokprylar där ute för den som vill vara nördig. Penguins bokmuggar är förmodligen mer sålda än böckerna själva 😉 Men fina är de! Vet ej var de finns att köpa i Sverige, dock.

    Penguin mug set

    Jag skulle heller inte tacka nej till någon av dessa smycken (från The literary gift company; ett brittisk företag, som jag faktiskt inte har testat att köpa från).

    Banned books bracelet Classic Penguin book ring

    Feelgoodbibliotekarien har förresten en svensk shop med bokprylar, Bokbutiken!Här finns det också potentiella julklappar till boknörden! Som tröjor och muggar med boknördiga tryck.

    Kuddöverdrag Ord Mugg Hyssj

  • Engelska är inte min grej (och lite nytt i hyllan)

    Engelska är inte min grej (och lite nytt i hyllan)

    Jag älskar verkligen att läsa och skriva. Älskar! Jag kan inte tänka mig att inte ha böcker i mitt liv och jag har jättesvårt att tänka mig att vara utan bloggen. Jag behöver läsa och skriva! Till vardags jobbar jag som ingenjör och en stor del av mitt jobb handlar således om att läsa vetenskapliga artiklar och att själv skriva artiklar och andra rapporter. Även detta är underbart. Fast… Jag kan inte komma ifrån en grej och det är att jag verkligen avskyr engelska!

    Jag har aldrig haft lätt för engelska. Förmodligen spelar det in ganska mycket att vi till största delen saknade engelsklärare på högstadiet och fick ägna oss åt självstudier. Som ni förstår har jag inga bra grunder med mig från grundskolan och det där gigantiska kunskapsglappet som jag hade med mig när jag började gymnasiet har liksom stannat kvar. Chocken var ganska stor när jag började på universitet och insåg att svenskan inte var ett speciellt gångbart språk längre. Förutom några spridda kurser de första terminerna så gavs resten av utbildningen helt på engelska. Ibland var man rent av ensam svensktalande. Först år fyra kom en ny andningspaus med en kurs som oväntat gavs helt på svenska. Den kursen var… underbar. Att få uttrycka sig fritt, kunna sväva ut i rapporterna, våga ställa frågor när som helst och hur som helst utan några språkliga begränsningar. Jag älskade den kursen. Den hade nog kunnat handla om vad som helst.

    Jag lärde mig att ta sig fram, men jag vande mig aldrig och jag tror aldrig att jag kommer att kunna tala engelska helt obehindrat heller. Jag kan verkligen inte småprata och skämta på engelska. Det står still! Det står också stilla när jag måste skriva. Om det tar mig några minuter att knattra ned en sådan här text så tar det mig säkert 20 min att författa något liknande på engelska. En gång när jag skrev på svenska så stannade en kollega, helt paff, utanför mitt kontor och frågade ”Skriver du nu? Jag kan inte ens skriva sådär snabbt om jag sitter och låtsasskriver och bara trycker ner tangenter på måfå!”. Ja, jag är snabb på svenska, men jag är också frustrerande långsam och osäker på engelska.

    Jag har kollegor som vägrar att skriva rapporter på svenska, även om kunder och uppdragsgivare uttryckligen önskar att få rapporten på det språket. Jag är ganska ensam om detta, men jag ser noll begränsningar när jag får skriva på svenska. Visst, ibland kanske man får tänka några varv innan man kommer på en bra översättning till knepiga facktermer, men det är ingenting mot den begränsning jag känner när jag sitter och ska författa något på engelska. Då blir det helt blankt.

    Jag fattar att det är nödvändigt att kunna engelska. Men jag kan inte komma ifrån att det känns trist också. Jag älskar ju som sagt att skriva, att ha flyt, att bara låta fingrarna dansa över tangenterna. Det där tillståndet infinner sig aldrig när jag sitter där med mina engelska rapporter…

    Jag känner mig mer avslappnad inför franskan, faktiskt, trots att jag rent krasst kan mycket mindre franska än engelska. Det är väl just det att man som svensk förväntas vara ”flytande” på engelska och när man inte är det så får man typ skämmas. Den som pratar franska flytande kan ju briljera mer den kunskapen, liksom, men att vara superduktig på engelska är en underförstådd baskunskap, ungefär som att man som svensk förväntas vara läs- och skrivkunnig.

    Långt inlägg. Kände bara för att bekänna detta. 😉 Det finns säkert fler därute som känner sig osäkra på engelska, även om det är något som ingen pratar om. Det är så himla fint att som svensk tala om att vara ”flytande på engelska”, att tanka ner amerikanska filmer utan textning, att läsa böcker på engelska och tvärsäkert säga att så mycket försvinner i översättningen att det inte är någon idé att läsa i svensk översättning. Men det är ingen som frågar om vi ska översätta engelska facktermer till svenska eller om det möjligen är ett problem att högre utbildning i Sverige ges på språk som gör att många studenter är tystare än vad de egentligen skulle vilja vara…

    Nu har jag i alla fall köpt in denna bok och jag hoppas att den blir till någon hjälp… Ibland är ju engelskan tyvärr oundviklig. Köpte även en liten bonusbok. På svenska. 😉

    Expeditionen, Academic writing for graduate students

    Gissa vilken som känns mest inspirerande?

    Köpte även en julklapp. Men den får ni inte se.

  • Julen närmar sig!

    Julen närmar sig!

    Jag älskar julen. Fruktansvärt mycket. Jag har inte tid att vänta ända till december på julstök, för då blir det mer stress än roligt. Jag vill ju ha tid att äta pepparkakor & dricka glögg i lugn och ro, att slå in julklappar utan stress och att gå på julkalas. Jag har redan druckit glögg X antal gånger denna höst och börjat lyssna så smått på min jul-playlist… Men vissa saker får man vänta ytterligare några veckor på, särskilt julkalendrar… Nu är ju inte jag ett barn och jag har inget barn heller, men jag såg att det i år finns en adventskalender med Pixiböcker och det tycker jag är så roligt och bra att jag postar ett inlägg om det i alla fall (det kanske har funnits i många år förresten?). Jag älskade Pixiböcker när jag var liten! Och visst känns det hemskt mycket sundare och roligare med ett litet Pixibibliotek istället för smaklös mjölkchoklad eller plastleksaker?

    Pixi Adventskalender

  • Tematrio: Önskeklappar

    Tematrio: Önskeklappar

    Tematrio - ÖnskeklapparJulen är snart här och Tematrio har därför julklappstema denna vecka: Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla! Uppriktigt sagt har min bokhylla knappt plats för fler böcker (vilket i och för sig säger mer om storleken på min bokhylla, och min lägenhet, än om antalet böcker jag äger). Men självklart är det alltid skojigt att få böcker. Om nu någon vågar ge en storläsare böcker i present…

    Några böcker som jag är lite extra sugen på att läsa, även om jag i och för sig gärna kan nöja mig med att låna, är Augustprisbelönade Expeditionen av Bea Uusma och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande.

    Som tredje bok säger jag nog Tove Janssons moderna klassiker Pappan och havet. Den gick som bokcirkelbok i Lundströms bokradio nu senast och det gjorde mig lite extra nyfiken.

  • Hejdå julen!

    Hejdå julen!

    Idag är det dags att städa bort allt julpynt… För mig, som brukar tjuvstarta julen och plocka fram allt juligt redan i början av november, så känns det både lite tomt och lite skönt att plocka bort stjärnor och ljusstakar. Mest tomt kommer det att bli i studiesalen på ”mitt” bibliotek…

    Julgran av böcker

    Men den granen är det som tur är inte jag som ska plocka ihop!

  • Tematrio: Julförberedelser

    Tematrio: Julförberedelser

    Den här veckan är det inget boktema på Tematrio. Istället handlar det, passande nog, om julförberedelser. Berätta om tre julförberedelser alltså!

    En rolig jultradition som vi har är att baka pepparkakor. Själv tycker jag nog egentligen bäst om att lyssna på sunkig musik och dricka glögg under tiden, men en av mina vänner är en riktig fena på att kavla tunt och har tålamod att stansa ut pepparkakor tills degen är slut. Tur det! Vi andra brukar göra ett fåtal, tjocka… Alla måste dock göra en varsin pepparkakskamel:

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Julklappar känns som en ganska självklar tradition, men värd att nämnas. 🙂 Både roligt att ge och att få. Hehe. Jag brukar köpa mina tidigt, redan i november faktiskt. Skönt att ha det gjort och slippa stressa innan jul, när det är så otroligt mycket folk i affärerna.

    Innan jul brukar det också bli julsittning med mina kemistvänner. Den har jag faktiskt gått på även nu när jag inte längre pluggar. Kanske det inte är en tradition så länge till, men ändå. 🙂 Julen handlar ju om att umgås, så det blir säkert någon annan julfest kommande år. 🙂

  • Tematrio: Jul

    Året börjar lida mot sitt slut och jag har tagit lite julledigt. Eller, ledigt är kanske att ta i, men jag har gjort en julresa och förflyttat mig med mina studier. Hehe. Temat på veckan Tematrio är inte helt otippat: jul!

    Berätta om tre ”någonting” med jultema!

    En julig bok som jag har läst massor med gånger är Jostein Gaarders Julmysteriet. Det är en skön barn- och ungdomsbok som friskt blandar verklighet med sådant som är lite mer magiskt. Men så är ju julen också en högtid som handlar ganska mycket om magi. Jag gillar Gaarder!

    En annan julig bok för barn och unga är Tomtemaskinen, med samma berättelse som den TV-sända julkalendern med Pettson och Findus. Jättefint illustrerad och med en hemskt rolig och charmig berättelse!

    Som tredje ”någonting” den här veckan blir det en låt, min favoritjullåt. Lyssna & njut!

  • Vad heter han egentligen?

    Eftersom det snart är december började jag fundera på det här med böcker som utspelar sig i jultid. Tomtemaskinen finns ju som kalender. En jättesöt liten bok! Men min största julfavorit är den lite magiska och spännande boken Julmysteriet av Jostein Gaarder. Jag har inte skrivit om den här på Bokblomma, men det är en gammal favoritbok.

    Hur som helst. När jag kollade bland de Gaarder-böcker jag skrivit om såg jag något märkligt: det står Jostein Gaardner på Spelkortmysteriets framsida! Jag blev ställd! Är det så han heter? Nä. Jag har inte missuppfattat Gaarders namn i alla år. Han heter faktiskt Gaarder.

    En annan klurig författare är Peter Pohl. Jag uttalde alltid hans efternamn som ”Pål” förut, men sedan sa någon till mig att han ju heter ”Pool”. Då fick jag skämmas lite. Roligt nog har det mycket senare visat sig att han faktiskt heter ”Pål” ändå, men vid det här laget säger jag alltid ”Pool” och kan inte sluta säga det.

    Meningslöst inlägg. Jag vet! 🙂 Men jag tycker att det är lite komiskt att det finns så många författare och huvudpersoner vars namn man aldrig uttalar fast det nästan känns som att man känner dem. En kompis till mig tycker att Flyga drake var lite småjobbig att läsa för att det var så ovanliga namn att komma ihåg och uttala inom sig. Jag uttalar aldrig namn när jag läser, så det problemet har inte jag, men be mig inte försöka uttala en del av de mest fantasifulla namnen i t.ex. Sagan om ringen, för det kan jag inte! 🙂

  • Tiden det tar

    Tiden det tar

    Det är snart jul och Signe och hennes man och lilla dotter ska fira jul tillsammans. Så kommer Signes föräldrar och bror på besök och mammans krav väcker liv i minnet av en annan jul. I stort sett hela boken handlar om den julen då Signe var tretton år och sprickorna i familjen började bli för stora för att vara hanterbara.

    Det här är en berättelse som går så långsamt fram att man hinner bli lite lätt uttråkad. Hela boken igenom är det en obehaglig stämning, men det händer väldigt lite. Den obehagliga stämningen när pappan styr och ställer i familjen tycker jag rent av är äcklig och ändå förekommer det ingenting rått i klartext. Berättelsen bara rullar vidare och berättas från lilla Signes ögon. Det är stilsäkert berättat och stundvis rörande, men det når inte ända fram.

    Det största irritationsmomentet i boken tycker jag dock är att den delen som handlar om 13-åriga Signe sitter så dåligt ihop med de två kortare delarna, som handlar om den vuxna Signe. Jag fattar inte riktigt vad den sista delen gör där och kanske är jag för dum för att förstå, men jag gillade inte riktigt den här boken. Jag har dessutom svårt att få ihop att Signes föräldrar är samma personer boken igenom. Pappan, som tycks vara den enda stabila människan i delarna om vuxna Signe framstår som en hysterisk idiot i delen om Signes som 13-åring. Boken får dock plus i kanten för att den är så fint berättad.