Honungsbiets hemliga liv är en bok i stil med Niceville. Båda böckerna utspelar sig i ungefär samma tid och på ungefär samma plats: amerikanska södern under tidigt 60-tal. Boken handlar om en ung tjej, Lily, som rymmer hemifrån från sin inte särskilt trevliga far. Hennes mamma har gått bort och Lily tror sig ha varit inblandad i olyckan där mamman dog, men hon minns inte riktigt och har ingen att prata om saken med. Pappan behandlar henne illa och utsätter henne för övergrepp med smärtsamma metoder för att straffa henne när hon har gjort ”fel”.
Med sig på rymmen har hon familjens svarta hembiträde, som å sin sida flyr från en orättvis vistelse i häkte. Av en slump hamnar de hos tre mörkhyade systrar som jobbar med biodling. Trots Lilys hudfärg, som skiljer henne från gemenskapen hos systrarna, så känner hon sig för första gången trygg. Hela tiden finns dock rädslan över att pappan ska leta upp henne.
Boken handlar om några inte helt lyckliga ämnen, bland annat så skildrar den de djupa orättvisorna mot den svarta befolkningen och den inte helt lätta situationen för Lily. Ändå är boken varm och gör en glad. Den handlar mycket mer om vänskap och gemenskap än om elände. Sådana här positiva böcker kan man behöva ibland!
Jag förstår verkligen varför Kathryn Stocketts Niceville har blivit en bestseller världen över och varför den har hyllats överallt. Det här är verkligen en bok att tycka om och må bra av – trots att den handlar om rasism. Det är här man hittar bokens styrka: den närmar sig svåra ämnen, men fokuserar på människorna och all värme, snarare än det hemska och ogripbara. Man kan läsa den och bli berörd, men den är tillräckligt feel good för att man ska vilja fortsätta vända blad.
Boken utspelar sig i 60-talets Jackson, Mississippi, där svarta och vita får inte gå till samma bibliotek, sitta vid samma barer eller handla i samma affärer. I överklassfamiljerna sliter svarta kvinnor som hembiträden och trots att de får ansvar för att ta hand om familjens barn finns det ändå en tro att de sprider smitta. Handlingen kretsar kring tre kvinnor, varv två, Aibileen och Minny, är just hembiträden. Den tredje är en ung vit kvinna som har studerat i några år och nu återvänder till Jackson med drömmar om att bli journalist. Hon får en idé om att skriva en bok där hembiträden anonymt vittnar om vilka förhållanden de jobbar under och hur de behandlas av sina arbetsgivare. Idén är djärv och på grund av alla risker är den kanske ogenomförbar, men när Aibileen och Minny bestämmer sig för att ställa upp är projektet snart igång.
Något av det bästa med boken tycker jag är alla karaktärer. Det är en bok som man lever sig in i och det känns som att man känner personerna i den. Karaktärerna målas sällan upp som ”onda” eller ”goda”, utan som de komplexa varelser som människor är och det framkommer att alla överklassfruar faktiskt inte alls har reflekterat över hur deras hembiträde har det. När hembiträdena får en röst, finns det också möjlighet till förändring. Stockett har själv växt upp med hembiträde och boken kan kanske ses lite som författarens uppgörelse med detta.
Boken inger mycket hopp, utan att för den skull vara naiv och förringa problemet med rasism. Jag tycker att den är tankeväckande och intressant, och också en viktig påminnelse om att man bör se sig omkring och fundera över hur samhället ser ut. Mycket i boken kan upplevas som absurt och orimligt i vårt samhälle, men i ärlighetens namn finns det fortfarande än idag ett behov att se och lyssna till alla grupper. Boken kan fungera som en påminnelse att göra det.
Det blev ingen bok läst i oktober (förutom Kemiteknik, Kemisk reaktionsteknik, Design of Experiments, Multi- and Megavariate Data Analysis, ja, ni fattar). Nu har jag i alla fall vänt sista bladet på Dödssynden och jag hoppas att jag snart står näst i tur på någon av de böcker som jag började köa för på biblioteket när jag kom tillbaka till Umeå i september. Tusen strålande solar borde vara min ganska snart. De andra kanske jag kan hoppas på att få i början av nästa år. Men Dödsynden alltså:
Det är 30-talets USA och den lilla flickan Scout lever ett tryggt liv, fullt med lekar med storebrodern och andra kompisar. Pappan är advokat och när han får till uppgift att försvara en svart man, som anklagas för våldtäkt, får Scout också upp ögonen för samhällets mörkare sidor. Trots att den anklagade mannen knappast har begått brottet har han inte en chans att undslippa ett dödsstraff, p.g.a. den utbredda rasismen i samhället.
När boken kom var den förmodligen väldigt angelägen och det är den till stora delar fortfarande. För mig kändes det dock mest som en lagom lättsmält klassiker och min största behållning är att få läsa om Scouts uppväxt och livet i småstaden, som boken väldigt varmt och detaljrikt berättar om.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en moden klassiker om rasism i 30-talets USA.
Betyg: 3 härmfåglar av 5.
Om Harper Lee och Dödssynden
Harper Lee (född 1926) är en amerikansk författare. Dödssynden (To kill a mockingbird, utgiven första gången 1960) är hennes enda roman och för den tilldelades hon det prestigefyllda Pultizerpriset. Idag räknas den som en modern klassiker.
Originalets titel: To kill a mockingbird.
Översättare: Jadwiga P. Westrup.
Utgivningsår: 1960 (första utgåvan), 1960 (första svenska utgåvan, Bergh), 2015 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier).
Antal sidor: 272.
ISBN:9789174294958.
Baksidestext
”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”
Jag brukar konsekvent undvika Nobelpristagare, för det känns inte som att sådan litteratur kan ge mig något. Coetzees roman, om den före detta universitetsläraren Davids liv i Sydafrika, var dock en positiv överraskning.
Boken tar sin början när David inleder ett förhållande med en av sina elever. Hans utnyttjande läcker dock ut och han förlorar sitt jobb och lämnar staden för att bo hos sin ensamstående dotter istället. Väl där rycks han in i en skrämmande värld, där hans dotter inte alls är säker och där blodsband får folk att hålla varandra om ryggen.
Det är en ganska kort roman med ett enkelt och uttrycksfullt språk. Berättelsen är en obehaglig historia om övergrepp, apartheid och hur livet tar sina vändningar. Jag tycker att den var både spännande och lite otäck, men framför allt fascineras jag av hur berättelsen förs framåt. Till en början kände jag bara avsky till den till synes helt känslokalla David, men längre in i boken blir det allt tydligare att världen inte är svartvit.
En bra läsupplevelse! Att jag inte ger den toppbetyg beror mest på att jag ändå inte riktigt förstår sensmoralen. En bok att fundera kring hur som helst!
Femtonåriga Sara har blivit hopplöst förälskad i den nya killen på skolan och trots att en kompis varnar henne för att killen är halvkriminell blir Sara och han ett par.
Killen heter Johan och han är till en början väldigt trevlig, men en dag kommer andra sidor fram. Johan visar sig vara rasist och Sara råkar få veta att han och hans gäng har misshandlat en kille.
Sara inser att hon måste anmäla sin pojkvän och det är också precis vad hon gör. I och med detta tar deras förhållande slut och efter detta följer en period av hot och trakasserier mot henne. Alla på skolan tycker att Sara är en idiot, som har skvallrat på sin egen pojkvän.
Det här är bra bok om ungdomskriminalitet. Man kan känna igen sig ganska bra i boken eftersom ungdomarna i den är vanliga människor. Ändå tycker jag att boken stundvis inte är så trovärdig. Det gäller särskilt när Saras och Johans förhållande beskrivs. Jag vill också gärna tro att hoten och trakasserierna är lite överdrivna. Folk, som i princip inte kände vare sig Johan eller Sara, ger sig på Sara på riktigt otäcka sätt. I verkligheten skulle det noginte gå till så. Man får heller aldrig reda på riktigt vad det var som hände och vem som låg bakom angreppen mot Sara. Boken tar liksom inte slut och det är synd eftersom det annars är en bok om ett viktigt ämne.
Anders jobbar som dräng hos en bonde, men eftersom jobbet är hårt och han ständigt blir trakasserad flyr han därifrån. Han hamnar hos en stor tattarfamilj, där han får känna samhörighet och där han också får lära sig vad kärlek är. Att leva med tattarna är dock inte så lätt alla gånger. De är utstötta och hånade och tvingas även att göra alla de jobb som ingen annan vill göra, d.v.s. begrava självmördare, slakta och kastrera hästar m.m.
Boken utspelar sig på mitten av 1800-talet, och efter att ha läst boken vet man en hel del om hur livet var då. Boken var också rätt spännande och bra.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.